Göteborgs Byggmästareförenings traditionella mingelkväll, då framtidens byggare får chans att träffa branschföreträdare, är ett unikt tillfälle till samkväm, att inhämta nya kunskaper samt att skapa givande kontakter. I år tycktes det som om många av de närvarande KYH-studenterna relativt nyligen hade upptäckt byggbranschens tjusning och därefter gjort ett nytt vägval mitt i livet.

Onsdagen den 6 november 2019, en dag då många historiskt intresserade göteborgare med bra kaloriförbränning åt smaskiga Gustav Adolfsbakelser, passade Sveriges Byggindustrier och Göteborgs Byggmästareförening på att bjuda på en god vegetarisk buffé men också bjuda på goda möjligheter till kontaktskapande. Vem vet, kanske blev det kontakter för livet och inte minst för det framtida yrkeslivet.

Dessa mingelkvällar har blivit både en tradition och en institution när det gäller att bygga broar mellan studenter och näringsliv, men frågan är om det inte var extra spännande just i år. Dels var andelen studenter från KYH större än tidigare år, dels är det också påfallande, och glädjande, hur många kvinnor som nu söker sig till byggbranschen.

Det är exempelvis fascinerande att höra hur en kvinna från KYH, med gedigen erfarenhet från vård och omsorg, nu vill skifta till anläggningsprojekt och tunga maskiner eller en annan kvinna och tillika flerbarnsmor, med decennier av yrkeserfarenhet från en eftertraktad och viktig yrkeskategori, nu vill sadla om till byggbranschen. Efter att de besökt kvällens fyra informationsstationer hade de lyckligtvis inte ångrat sitt framtida yrkesval, tvärt om.

Kvällen var, precis som tidigare år, organiserad kring fyra informationsstationer där representanter från branschen, under 30-minuterspass, delade med sig av sina erfarenheter, men självfallet, om än ödmjukt och välbalanserat, också passade på att göra lite reklam.

Hus och bostad

Vid denna station var det Tornstaden som bland annat förklarade olika befattningshavares arbetsuppgifter och ansvarsområden, så som avdelningschef, kalkylator, entreprenadingenjör, platschef och arbetsledare. Naturligtvis presenterade de även bolaget och en del aktuella referensprojekt. Det blev en intressant diskussion kring bostadsbyggandet i allmänhet och olika åldersgruppers möjligheter till bostäder i synnerhet.

Ett av flera spännande bygguppdrag var ett projekt vid Hammarkulletorget, där Tornstaden bygger 45 bostadslägenheter åt Egnahemsbolaget, medan ett annat var 60 studentbostäder i bostadsrättsform i centrala Göteborg. Tornstaden var, för att kunna besvara alla frågor, representerat av fyra personer; Anna Abbestam, Jennifer Arvidsson, Moa Mindedal samt Jonas Särnström.

Anläggning och infrastruktur

Daniel Berggren, Joacim Edwijn och Pontus Pyykkö, samtliga från NCC, inledde med att presentera NCC Infrastructures organisation för att därefter presentera några just nu pågående infrastrukturprojekt i centrala Göteborg i allmänhet och inom Västlänken i synnerhet. Det handlade inte direkt om några vardagliga projekt, utan mer av unika speciallösningar som exempelvis sekantspålning vid Korsvägen, tunnel under Liseberg samt de omfattande och komplicerade markarbetena vid både Centralen och Kanaltorget.

Denna gång var det tre unga starka män som presenterade hur det är att gräva runt i Göteborgs lera, men vad man kunde höra av studenterna så kommer det nog finnas flera kvinnor i groparna framöver.

KMA

HR-mannen Dennis Hedebrand och KMA-ingenjören Helena Målsäter från NCC la den mesta av tiden på att redogöra för KMA-ingenjörens viktiga betydelse och dennes ofta överraskande vardag i praktiken. För den oinvigde kan vi avslöja att KMA står för Kvalitet, Miljö och Arbetsmiljö. Riskbedöma och kvalitetssäkra är två nyckelord som bland annat ska leda till att förebygga och hantera miljörisker.

Det var väldigt intressant, men också spännande, att få ta del av Helenas vardag med skyddsronder, provtagningar och ett stort antal avgörande ställningstaganden - ingen och inget får komma till skada. När hon berättade om dykarnas kontroller i rören under marken var det säkert en och annan som kände nackhåren resa på sig. Det finns många spännande och intressanta arbetsuppgifter kring byggen, men dessa bygguppdrag kändes just då inte så lockande.

Ledarskap och utveckling

Jörgen Johansson, PEAB och tillika Sveriges Byggindustriers ordförande, bjöd under trettio minuter på en öppen och personlig resa över hans hittills sextioåriga liv där byggbranschen samt idrotten haft väldigt stor betydelse och där ledarskapet varit avgörande för det slutgiltiga resultatet.

Jörgen, med erfarenhet från flera vd-tjänster inom branschen, har delvis gått den långa vägen och tyckte, av bland annat den anledningen, att det var väldigt roligt att se så många KYH-studenter på plats. Med all respekt för exempelvis alla duktiga Chalmersingenjörer, menade han att många av yrkeshögskolans studenter är extremt motiverade och därmed duktiga och uppskattade medarbetare.

Jörgen önskade också ge studenterna ett medskick kring en bra ledares egenskaper:

• Lyhörd – lär känna laget
• Tydlig
• Hög integritet
• Håll vad du lovar
• Ärlig
• Våga komplettera dig själv (det vill säga anställ inte bara kopior på dig själv)
• Leverera resultat
• Sist men inte minst – ha kul!

Under hela kvällen pågick samtidigt en poängpromenad med tolv frågor samt en utslagsfråga. Den lycklige vinnaren till en byggares nödvändiga attachéväska (?), av märket DeWalt, blev Gustav Eriksen vid AE – Affärsutveckling och entreprenörskap inom samhällsbyggnadsteknik.

Byggmästareföreningens VD, Christina Lööf, överlämnade priset, gratulerade Gustav samt tackade alla som deltagit i poängpromenaden samt välkomna ALLA (!) till prisbordet – en form av studenternas julgransplundring … utan gran.

Tusen tack för en intressant kväll i trevliga människors sällskap!

Lars O. Carlsson

Med VD Christina Lööf i täten, ordförande Stephan Woodbridge i bussen och övrigt resesällskap i stor förväntan, reste vi i samlad trupp, via hällristningarnas mecka och forna vikingaland, till oljans rike.

Här kunde vi snabbt konstatera att kulturens beskyddare funnit sin själsfrände hos de budgetansvariga i den kungliga huvudstaden – oavsett om de representerat stat eller kommun – ty här investeras just nu åtskilliga miljarder på pampiga och spektakulära kulturtempel.

Det var torsdagen den 24 oktober 2019 som en samling förväntansfulla kvinnor och män samlats utanför Göteborgs Byggmästareförenings grindar för att äntra bussen och påbörja sin färd till grannlandet i nordväst. Då busschauffören Urban, enligt reglementet, skulle inta en halvtimmesvila passade de resande på att intaga ett stycke rundstycke samt uppiggande kaffe. Väl åter i bussen och då hjulen börjat rulla i en behaglig fart överraskades deltagarna med ett specialkomponerat OsloKryss eller quiz, som moderna och resvana människor numera kallar den traditionella frågesporten.

Det handlade om 13 frågor med koppling främst kring Oslo och Göteborg, exempelvis kring norskt måleri, författarskap och byggande. Kunskapsnivån i bussen var extremt god, vilket bådade gott inför kommande möten med Oslos urbefolkning.

Väl i Oslo var det dags för ännu mera mat, denna gång i form av härliga smörbröd på Engebret Café med anor sedan 1857, caféet alltså, inte smörbrödet. Det var självfallet ingen slump att Christina Lööf valt just denna restaurang, nej tvärt om. Här har kulturpersonligheter som exempelvis Ibsen, Grieg, Björnson, Hamsun, Undset – men också Edvard Munch – både ätit och druckit. Munchs favoriträtt hos Engebret var stekt småtorsk med remouladsås och grönsaker. Bland hans mer frekventa matsällskap kan nämnas en annan välkänd norsk konstnär, nämligen Christian Krogh (1852-1925).

Denna lunch gav oss självfallet extra bra näring och inspiration för eftermiddagens studiebesök – en visit på bygget av det nya Munchmuseet.

Munchmuseet

Edvard Munch (1863-1944) räknas som Norges främste konstnär, med ett produktivt skapande som verkligen imponerar och berör. I hans testamente återfanns en riktigt stor gåva till Oslo kommun, omfattande bland annat 1 100 målningar, 15 500 grafiska blad, 4 700 teckningar samt ett antal skulpturer. Denna samling har därefter utökats ytterligare.

År 1963, i samband med hundraårsjubileet av konstnärens födelse, invigdes ett museum i Oslo. År 1994, i samband med femtioårsminnet av Munchs död, genomfördes en om- och tillbyggnad. Snart är dock detta Munchmuseum blott ett före detta Munchmuseum, ty just nu färdigställs, bredvid Operahuset vid Björvika i centrala Oslo, ett nytt, stort och imponerande museibygge som, enligt talespersoner, ska stå klart i december 2019. Dock återstår en del att göra, men de har ju två månader på sig.

Därefter ska en hel del göras innan en invigning kan genomföras, gissningsvis sommaren 2020. Byggnaden, exempelvis dess klimat- och säkerhetsanläggningar, ska testas och intrimmas, och inte minst ska all konst flyttas från det gamla till det nya museet. Ett mindre känt faktum är att museet även äger tre andra konstsamlingar, vilka tillsammans med Munchsamlingen ger en unik insikt i nästan ett sekel av norsk konsthistoria.

Det nya Munchmuseet är en imponerande byggnad, döpt till Lambda, med en särpräglad profil och väldigt stora krav på klimat- och säkerhetsarbetet. Oslo Kommun är byggherre och arkitekt är spanska Madridbaserade Estudio Herreros. Byggnaden består av ett torn på 13 våningar och publika lokaler i basen som kallas Podium. Vi promenerade konditionskrävande tolv trappor upp och kunde därmed se ner på operan, dock inte på dess verksamhet.

Operahuset i Oslo

Parallellt med att en grupp besökte det nya Munchmuseet passade en annan grupp från Göteborgs Byggmästareförening på att få en guidad rundtur på det imponerande operahuset i Oslo, en byggnad omfattande 38 500 kvadratmeter, fördelade på 1 100 rum. Arkitekterna bakom skapelsen är det norska arkitektkontoret Snöhetta som vann en arkitekttävling år 2000 och som hade fått sitt internationella genombrott redan 1989 då de vann en arkitekttävling om biblioteket i Alexandria i Egypten.

Operahuset i Oslo var en investering på 3,9 miljarder norska kronor och byggnadsmaterialet är spännande och vackert.

Operahuset invigdes den 12 april 2008, vilket också var utslagsfrågan vid OsloKrysset på bussresan till Norge.

Oslos nya huvudbibliotek

Som granne till Operahuset, norr om denna byggnad, byggs ännu en kulturfastighet, nämligen ett nytt huvudbibliotek och även detta en flermiljardsinvestering. Vi gjorde endast en utvändig besiktning under vår promenad mellan Operahuset och hotellet.

National Museum

På kvällen då vi skulle besöka Lofoten Fiskerestaurang, vid Aker Brygge, promenerade vi förbi ännu ett stort gigantiskt kulturbygge, nämligen uppförandet av det nya Nationalmuseet i Oslo. Denna spektakulära byggnad uppförs direkt bakom Nobels Fredscenter och kommer att bli Nordens största konstmuseum. Även detta museum öppnar någon gång kring sommaren 2020.

Efter alla dessa kulturella intryck samt en del skaldjur var det skönt att komma i säng och därefter invänta fredagens överraskningar och möjligheter.

Skimuseet på Holmenkollen

Fredagen den 25 oktober, efter frukosten, åkte vi buss upp till Holmenkollen och besökte dess högt belägna museum. Skimuseet är som ett stort kinderägg för snöentusiaster – det vill säga tre överraskningar i ett och samma paket – ett polarmuseum, ett skidmuseum samt en riktigt hög och till synes farlig hoppbacke.

Holmenkollen omges av natur och när man nyttjar dess olika utsiktsplatser och kan studera Oslos omnejd förstår man norrmännens och norrkvinnornas stora kärlek till natur och friluftsliv. Endast en tredjedel av kommunen Oslos yta får bebyggas, de två andra tredjedelarna ska bevaras som natur. Djurlivet i kommunen är också rikt, det får exempelvis skjutas 200-250 älgar per år, bara inom Oslos gränser. Oslo måste vara en dröm för en sann jägare.

Runt om i det vidsträckta naturlandskapet vid Holmenkollen finns ofattbara 2 600 kilometer skidspår, så nog har norrmännen möjlighet att träna, vilket också givit ett gott resultat.

En del av museet berättar också om skidhistorien, både när det gäller utrustning som skidor, bindningar, stavar och vallor, men också det överflöd av medaljer som gör denna befolkningsmässigt lilla nation, Norge, till en gigant inom skidsporten.

I den del av museet som berättade om polarforskarnas historia var det extra spännande att ta del av berättelser om såväl Roald Amundsen (1872-1928) som Fridtjof Nansen (1861-1930). Den sistnämnde har faktiskt lånat ut sitt namn till en gata på den sköna ön Hisingen. Men så var han också gäst hos redaktör S A Hedlund (1821-1900) på Bjurslätts Gård.

I en monter fanns bland annat en uppstoppad hund, med namnet Obersten, som färdats med Amundsen. Av expeditionens drygt 90 hundar var det bara några få som kom hem till Norge, och när Obersten väl kom hem, ja då blev han senare alltså uppstoppad. Hundarna fungerade för övrigt både som släddragare och reservproviant, i just nämnd ordning …

Den tredje delen av kinderäggsmuseet var den stora hoppbacken. Totalt finns det sex olika backar, men den största var verkligen imponerande. Den har en höjd av 65 meter över marken och 425 över havsytan. Rekordet i denna backe har norrmannen Robert Johansson, alltså backhopparen med den vackra mustaschen, som i mars 2019 hoppade hela 144 meter. Ovanför själva ansatsen, där hopparna påbörjar sin färd ner mot uthoppet, finns en öppen platå med 360 graders utsikt. Det behöver knappast påpekas att utsikten var mäktig och helt unik.

Till sist

På väg hem var det många som uttryckte sitt stora tack till Christina Lööf, men även till Stephan Woodbridge, för det fina och intressant program som GBF kunnat erbjuda sina medlemmar.

Christina fick också mycket beröm för hennes förmåga att planera resan i minsta detalj så att inget går galet och att alla blir nöjda – bra jobbat!

Lars O. Carlsson

Alla göteborgare vet att det är stadens grundare, kung Gustav II Adolf, som lånat ut sitt namn till den bakelse som avnjuts den 6 november varje år, men betydligt färre känner till att det var en italiensk drottning som bidragit med sitt namn till en klassisk pizza och väldigt få har kunskap kring hur prinskorven fick sitt namn …

Tisdagen den 3 september 2019 var dagen då det hyllade napolitanska köket, fast i form av en väldesignad automobil, flyttade ut på bakgården i Göteborgs fashionabla kvarter. Den i bilen inbakade, förlåt, inbyggda vedeldade ugnen fungerade precis som vällingklockan på äldre tiders herrgårdar – dock hade klockans samlande klang ersatts av förförisk väldoftande näsintagande inbjudan från vedeldens spridande rök.

Hungriga hårt arbetade medarbetare samt trogna och sympatiska medlemmar vallfärdade till Ekmangatan inre, lummiga och svala parkering för att njuta en avkopplande stunds mingel, ett givande nätverksbyggande samt ett mättande pizzafrossande. För att svälja ner denna blandning erbjöds såväl vatten, vin som öl. Därmed kan man lugnt konstatera att de flesta dryckessmaker var tillgodosedda och lika variationsrikt var utbudet då det gällde de välsmakande pizzorna.

Likt tomteverkstadens löpande band i den årliga Disneytimmen på julafton levererade Bruno Rossi och Anders Andersson, från Kakelugnspannan i Mölnlycke, i ett kontinuerligt och behagligt tempo, nya välsmakande pizzor.

Då väl magen fått sin näring var det även dags för minglets fyra värdar – Anna Lönn Lundbäck och Jörgen Johansson från Sveriges Byggindustrier samt Christina Lööf och Stephan Woodbridge från Göteborgs Byggmästareförening – att ta till orda, önska välkomna, sprida önskan om framtida lycka samt i korta ordalag berätta vad som är prioriterat inom respektive organisation under den närmaste tiden.

Allt var perfekt och arrangörerna hade till och med ansträngt sig att hitta stämningsfull och miljöstärkande musik från Neapel. Om undertecknad inte hörde fel, eller om det var fantasin som spelade ett spratt, så tycktes Neapelfödde operasångaren Enrico Carusos ljuva stämma smeksamt lätta från de väl tilltagna högtalarna – inga detaljer hade lämnats åt slumpen. Det till och med serverades pizza som efterrätt – i form av pizza med choklad och jordgubbar.

Låt oss avslutningsvis bjuda lite fördjupad pizzakunskap. Det sägs att bagaren Raffaele Esposito i Neapel år 1889 – alltså för 140 år sedan – inför ett kungabesök av kung Umberto och drottning Margherita komponerade en patriotisk pizza bestående av tomatsås (rött), mozzarellaost (vitt), och basilika (grönt) – färgerna i den italienska flaggan. Denna tidiga pizza – med ost – fick till följd av detta lämpligt nog namnet Margherita och Neapel räknas väl fortfarande som pizzans huvudstad.

Margherita av Savojen (1851-1926) hade 1868 i ett arrangerat äktenskap gift sig väldigt ung med sin kusin Umberto (1844-1900), men skulle år 1900 bli änka i samband med att kungen mördades av en anarkist.

Det råder delade meningar om var pizzan gjorde sitt intåg i Sverige. Några hävdar att det var på 1940-talet i Västerås, medan andra pläderar för Stockholm på 1960-talet. De må vara hur som helst med detta – ty den bästa pizzan i Sverige, tisdagen den 3 september 2019, serverades på Ekmansgatan 1 i Göteborg – punkt slut.

Likt alla stora välkända matlagningsprogram återger vi härmed recepten på vår hemsida, håll-till-godo – ty gott var det!:

Margherita

Hemmakokt tomatsås, mozzarella, minitomater, rucola och basilico

Prosciutto

Hemmakokt tomatsås, mozzarella, prosciutto, parmigiano grana padana, champinjon, minitomater och rucola.

Vegetariana

Hemmakokt tomatsås, mozzarella, vitlökstekta portobellosvamp, ostronskivling, champinjon, minitomater, chevré och rucola.

Lars O. Carlsson

Någonting har hänt under det senaste året, alla pratar om hållbarhet! Men vi kan lägga in så många olika aspekter i ordet, då det tycks vara ett väldigt brett begrepp.

De flesta tänker nog först och främst på klimatet och vad som händer när medeltemperaturen i världen ökar. Förra sommarens värme, torka och bränder bidrog till ökad medvetenhet, men kanske också till ökad oro. Inom vårt område har över 100 företag och organisationer redan anslutit sig till ”Färdplan för en fossilfri konkurrenskraft – bygg- och anläggningssektor 2045” och implementeringen leds av Sveriges Byggindustrier.

Byggbranschen är relativt duktig på att sortera sitt avfall, vilket också ger en ekonomisk vinning. Vi är sämre på att jobba cirkulärt, att återbruka och återvinna material, vilket var tema för ett av föreningens seminarier under våren. Initiativ finns även inom vår bransch, men det är ännu i blygsam skala.

Den ekonomiska hållbarheten är högst påtaglig för ett byggprojekt. Att hitta bra inköp och smarta lösningar tillhör byggchefens vardag. Att ha rätt resurser i rätt tid är A och O. Detta kan dock försvåra innovationsviljan inom branschen, ty istället för att testa nya produkter och lösningar är det tryggare att göra som man alltid har gjort.

En bra arbetsmiljö, schyssta villkor och bra ledarskap är viktiga beståndsdelar inom social hållbarhet. Många vill också göra gott för samhället och andra människor. Om vi själva inte driver på så kommer säkerligen våra ungdomar att göra detta, det finns nämligen ett stort engagemang hos de studenter som nu kommer in på arbetsmarknaden. De vill göra skillnad, de vill känna stolthet för sin arbetsgivare och många är genuint oroliga för vår planets framtid. Där handlar det inte om läpparnas bekännelse, nej där handlar det om vilja och övertygelse kring exempelvis hållbarhet.

Om vi ska kunna leva upp till omgivningens förväntningar så måste vi själva fylla på våra energidepåer. Alla delar av arbetslivet har ett högt tempo och det är svårt att hinna med allt som ska göras. Att få ett avbrott från ekorrhjulet är otroligt viktigt och att få tid för familj och vänner. Därför önskar jag alla en skön och avkopplande sommarsemester!

Hälsningar,
Christina

För nästan tre år sedan, närmare bestämt den 12 september 2016, fick Göteborgs Byggmästareförening möjlighet att gästa Züblins imponerande bygge av den 500 meter långa Marieholmstunneln under Göta älv. Nu var det dags för ett återbesök och anmälningslistan fylldes lika snabbt som om det gällde en konsert på Ullevi med Bruce Springsteen.

Tisdagen den 11 juni 2019 klockan 13.00 samlades vid Marieholmsgatan 24, i Göta älvs omedelbara närhet, de lyckligt lottade som anmält sig tidigt och därmed kvalat in bland det begränsade antalets skara. Här vid Züblins platskontor fanns låneutrustning i form av fotriktiga skyddsskor, reflekterande västar samt huvudsaken, det vill säga hjälmar. De flesta av Byggmästareföreningens initierade medlemmar hade dock hörsammat inbjudan och tagit med egen utrustning och på så sätt syntes lite skiftande byggrelaterade varumärken på de gula västarna.

Inledningsvis var det Züblin Scandinavias projektdirektör Maths Jacobsson som hälsade välkommen samt bjöd på en intressant presentation av byggets alla utmaningar och klurigheter. Att bygga en sänktunnel är få förunnat. Det handlar inte direkt om någon dussinindustri, tvärt om. Det byggs i snitt en (!) motsvarande sänktunnel om året … i världen (!). Det var också med en ödmjuk, och för all del klädsam och välförtjänt, stolthet som alla sänktunnelbyggare på platskontoret nickade och hälsade på oss gäster. Vi, de utvalda besökarna, nickade självfallet glada och respektfullt tillbaka.

Maths Jacobsson berättade om den kirurgliknande planeringen, det minutiösa tidsschemat och de helt unika platslösningarna – men låt oss ta det från början med några exempel:

När det gäller planeringen finns det inga direkta möjligheter att i full skala prova sig fram och få av medarbetarna hade egna erfarenheter från sänktunnlar. Mycket förenklat handlar Marieholmstunneln om att tre tunnelelement, vardera hundra meter långa, ska tillverkas i en torrdocka, tätas i kortsidorna, förflyttas till sitt läge i älven, sänkas på plats och därefter dockas ihop – ja, de yttersta elementen ska även dockas ihop med var sin hundra meter långt cut-and-cover-tunnel – en vid Marieholm och en vid Tingstad på Hisingssidan.

Här måste ALLT beräknas och passa in i teorin – före det självfallet också måste fungera i praktiken. Tre tunnelelement ska tillverkas och tre element nyttjas. Man kan alltså inte bygga en handfull tunnelelement och se vilka som passar bäst. Dels är det självfallet ingen ekonomi i en sådan lösning, dels ska älvstranden inte fyllas med diverse element som inte passade in – ty längs älvstranden ska det istället skapas soldäck, kajkanter och bryggor – fint och trevligt ska det bli.

När det gäller tidsschemat finns det inte heller några möjligheter till ungefärliga mått – exakthet är ledordet. Ett exempel på detta är själva sänkningen av respektive tunnelelement, vilket exempelvis kräver avstängning av farleden i Göta älv och därefter har man sju dagar på sig med bland annat transport av det 25 000 ton tunga elementet, sänkning, sammanfogning, stabilisering av grunden med inpumpad sand samt fyllning vid elementets långsidor för att stabilisera dem i sidled. Allt detta ska alltså avklaras på sju dagar – detta mina vänner är imponerande ingenjörskonst. Vi lyfter på hjälmen!

Vi kanske också bör berätta att man, när väl alla tunnelelement är på plats, lägger en stenbeklädnad ovanför tunneln som skydd för tunnelns tak. Allt detta ska sedan i höjdled ligga i nivå med älvens botten, så att sjöfarten har möjlighet till samma djupgående som tidigare.

Eftersom många är debutanter som sänktunnelbyggare och då det definitivt inte handlar om någon direkt serietillverkning, åtminstone inte av det första elementet så krävs det – trots den omsorgsfulla planeringen – en hel del lösningar på plats. Maths Jacobsson kunde också avslöja att inlärning och erfarenhet betyder en hel del – det första elementet tog cirka nio månader att tillverka, senare behövdes bara cirka sex månader.

Efter den gedigna genomgången av allt kring Marieholmstunneln fick Byggmästareförenings närvarande medlemmar också möjlighet att eftermiddagsflanera i tunneln – något att berätta för släkt och vänner!

Färdledare för denna promenad var Jörgen Sannerstedt, HSE koordinator på bygget eller miljösamordnare om vi ska förenkla det något.

Trots att Jörgen Sannerstedt inte hade så många år bakom sig inom bygg- och anläggningsbranschen hade han svar på allt och han var en inspirerande guide som beskrev byggets alla spännande detaljer, men också arbetslivets vardag på arbetsplatsen med skilda nationaliteter och liknande ting – det mesta fungerade utmärkt med en blandning av svenska, tyska, engelska och en liten släng av kroppsspråk.

I tunneln kunde vi se hur man börjat med väggarnas klinkerplattor och takets brandskyddsplattor, vi kunde se var elementen fogats samman och mycket annat av intresse. Vi fick också löpande information av Jörgen Sannerstedt och en glädjande uppgift var att man varit väldigt förskonade av större olyckor eller missöden.

Nu är det väl bara att avvakta och se om invigningen blir i slutet av nästa år eller om man väntar till jubileumsåret 2021 …

Tack och lycka till!

PS: Något som säkert uppskattas av bilister och andra i byggets närhet var den däcktvätt som nyttjades för alla lastbilar som lämnade bygget – enkelt, genialt och en eliminering av klagomål på sliriga och smutsiga vägar kring bygget.

Text: Lars O. Carlsson

Det är allt något speciellt med ångaren Bohuslän. Hon är ett otroligt vackert fartyg och man känner verkligen historiens vingslag när man stiger ombord. Där möts man utav glänsande trä och polerad mässing, en skönhetsupplevelse som vittnar om att hon byggts av skickliga hantverkare och att hon vårdats och vårdas av kärleksfulla ångbåtälskares varsamma händer. Personalen ombord jobbar alla ideellt och eventuella intäkterna går oavkortat till fartygets underhåll.

Visst är det häftigt när ångbåtsvisslan signalerar avgång! S/S Bohuslän, med 105 års erfarenhet tuffar ut i älven, mot havet, och passerar bland annat Eriksberg, där hon en gång byggdes. Året var 1914, samma år som första världskrigets utbrott. Tänk om Bohusläns bänkar och bord kunde berätta om händelser och människor som passerat revy under alla dessa år.

Den 15 maj var det återigen dags för Byggmästareföreningen och YRGO:s årliga tripp. Inbjudna var medlemmar, förstaårselever samt deras handledare från olika byggföretag. Den rofyllda rundturen är en uppskattad tradition och vi var drygt 40 personer som tog chansen att få uppleva Göteborgs södra skärgård från däck.

Liksom tidigare år hade vi tur med vädret, denna vackra och sköna majkväll - enligt uppgift, från personalen, den bästa turen hittills i år. Ingen blåst, lite solsken och även om luften var lite kylslagen så var det varm och gemytligt inne.

När vi tuffat ut en bit i hamninloppet och passerat Älvsborgsbron var det dags att sätta sig till bords. En läcker salladsbuffé var uppdukad och till det serverades svalkande dryck.

Ljudnivån ökade efter hand, inte bara från maskinrummet, erfarenheter utbyttes och nya kontakter knöts, precis som det ska vara!

Efter tre timmars intrycksgivande ångbåtsfärd angjorde Bohuslän åter Stenpiren och deltagarna kunde gå iland förhoppningsvis både avkopplade efter den stillsamma turen och inspirerade av de vackra vyerna samt de genomförda erfarenhetsutbytena.

Text: Christina Lööf

Dame Ellen MacArthur adlades den 8 februari 2005, dagen efter att hon slagit rekord som ensamseglare jorden-runt. År 2010 slutade hon sin kappseglingskarriär och satte ny kurs för att bidra till att ställa om hela vår ekonomi – från linjär till cirkulär ekonomi.

Hennes stiftelse, Ellen MacArthur Foundation, sammanställer regelbundet initierade rapporter som citeras och kommenteras av politiker och debattörer över hela världen.

Onsdagen den 8 maj 2019 samlades ett 20-tal intresserade seminariedeltagare för att få veta mer om cirkulär ekonomi för hållbart byggande. Majoriteten av de närvarande var kanske inte helt representativa för det svenska folket, ty det tycktes som om de besatt en betydligt större kunskap kring begreppet än vad som är vanligt inom de svenska folkhemmen i allmänhet.

Oavsätt om man var påläst eller inte så fick, med all säkerhet, samtliga intresserade under seminariet ett stort antal nya kunskaper och inte minst en mängd goda exempel att fördjupa sig kring. Dessa serverades av Tobias Jansson från Circular Economy samt Eva Törnberg från Sequoia Solutions AB.

Tobias är en omvärldsbevakare, men också en ofta anlitad föredragshållare. Han har också en bakgrund som kommunikatör och reklamman vilket märktes i framförandet då mycket av hans resonemang och många av hans bilder var såväl tydliga som konkreta.

En del av tankegångarna var exempelvis hämtat från Ellen MacArthur Foundation, annat från boken Cradle to Cradle av William McDonough och Michael Braungart, medan mycket självfallet var Tobias Janssons egna slutsatser efter studier och forskning, nationellt och internationellt.

Ellen MacArthur Foundations rapporter har för avsikt att både sprida kunskap och skapa engagemang. Ett exempel på ett sådant uttalande handlade om plast. Plastförbrukningens ökningstakt har varit enorm och mycket av plasten hamnar i havet, där det tar hundratals år innan plasten bryts ner. Det var exempelvis bara någon månad sedan svensk TV berättade om att man i en död val på Filippinerna hittat 40 kilo plast i magen. I en MacArthur-rapport skriver man att det år 2050 kommer att finnas mer plast än fisk i haven om vi inte vidtar kraftfulla åtgärder.

Självfallet skapar den typen av uttalanden debatt. En del är kritiska mot slutsatserna, medan andra kräver omedelbara åtgärder – men det är viktigt att vi alla tänker till.

Ett område som torde vara värt en ordentlig eftertanke är MacArthurs tankegångar kring att designa ekonomi – nog låter det intressant att kunna återskapa värde. Det är väl att återskapa värde när Volvo Flen återbrukar gamla motorer och gör dem till (nästan) nya.

Många stora internationella och välkända koncerner har också valt att engagera sig i Ellen MacArthur Foundations arbete med att påskynda övergången till en cirkulär ekonomi. Bland dessa kan nämnas Google, Nike, Philips, Renault, Unilever, men också svenska H&M.

I linje med det nya och hållbara synsättet, berättade Tobias, kommer IKEA att hyra ut möbler, exempelvis till företag och studenter. I den gamla linjära ekonomin ville många äga saker och ting, men i den cirkulära ekonomin är det mera av att få tillgång. Detta uttrycktes också utmärkt på en av Tobias bilder:

”Det är inte borrmaskinen jag är ute efter, det är hålet”  

Tobias Jansson berättade att många pratar om ”Peak Oil”, men problemet är större än så – snart kanske vi pratar om ”Peak Everything”.

Efter Tobias Janssons presentation tog Eva Törnberg vid. Eva är ekonom och humanekolog.  Hon beskrev sig själv som resultatorienterad med följande formulering:

”Värderar avkastningsgrad mer än avkastning i sig. Inspireras av att skapa tydlighet och förståelse för att undvika onödigt svinn.”

Eva såg cirkulär ekonomi som medel längs vägen mot en mer hållbar utveckling.

Eva valde att sammanfatta sin presentation på följande sätt:

”Att tänka cirkulärt kan skapa dubbel nytta:

• I form av extern nytta genom att sänka hastigheten på förbrukningen av jordens resurser
• I form av intern nytta genom att säkerställa fortsatta avkastningsmöjligheter genom att förbereda sig inför framtidens utmaningar.”

Under frågestunden berättade Tobias Jansson att Danmark och Holland ligger långt före Sverige i dessa tankegångar, vilket han trodde berodde på dessa länders kultur och handlingskraft.

Föredragshållarnas presentationer, som bland annat innehåller många spännande exempel från byggbranschen, kommer att publiceras här på Göteborgs Byggmästareförenings hemsida. Det går också utmärkt att fördjupa sina kunskaper genom att studera föredragshållarnas hemsidor och/eller Ellen MacArthur Foundations dito.

Lars O. Carlsson

Jo visst, rubriken är lånad från Grevinnan och betjänten, men det finns en ganska logisk förklaring. Årsmötesförhandlingarna inom Göteborgs Byggmästareförening brukar inte bjuda på några dramatiska överraskningar, stipendieutdelningen skapar glädje samt framtidstro och middagen liknar mest av allt en väl genomtänkt nyårssupé – inte helt olik den som Miss Sophie och James avnjuter varje år. Men där slutar liknelsen och låt oss i stället ta det hela lite mer från början.

Det var torsdagen den 25 april 2019 klockan 17.00 som ett 40-tal medlemmar i Göteborgs Byggmästareförening samlades i Byggarnas Hus för att blicka bakåt i form av att granska hur föreningens styrelse, under ledning av ordförande Stephan Woodbridge, hanterat sitt uppdrag under 2018, ett uppmärksammat år då GBF firade sina första 125 höstar – jo, första sammanträdet hölls den 1 november 1893 – imponerande.

Under vd Christina Lööfs trivsamma presentation av styrelsens årsredovisning noterades att medlemsaktiviteterna varit rikliga och av hög kvalitet, att föreningens tillgångar, i form av kassa, aktier och fastighet förvaltats på ett ansvarsfullt och utmärkt sätt, vilket också revisorn Bengt Kron summerade med all önskad tydlighet då han rekommendera mötet att bevilja ansvarsfrihet för styrelsen. Det rådde i och för sig ingen tvekan i rummet, men det kraftfulla ”Ja!” på frågan om ansvarsfrihet, fick ändå styrelsen att avge en hörbar ”suck” i lokalen.

Ytterligare ett bevis på medlemmarnas och valberedningens förtroende och nöjsamhet med styrelsens arbete framkom med all önskvärd tydlighet, då det var dags för de olika personvalen. Mats Johansson, som agerade som valberedningens talesman, eftersom Thomas Saxborn var på upptäcktsresa, föreslog omval på alla poster – och så blev det.

Egentligen var det väl bara två frågor som bröt det sedvanliga mönstret. Ralf Hanson, plikttrogen och uppskattad föreningsrevisor från F O Peterson & Söner Byggnads AB, stod på grund av pensionering inte för omval. Nu valdes istället på förslag från valberedningen Dag Bergäng, Ivar Kjellberg Byggnads AB, att axla detta viktiga förtroendeuppdrag.

Det framfördes också en önskan om att stipendiekommittén skulle kompletteras med två yngre förmågor. Några unga herrar markerade sin tjänstvillighet redan vid mötet och det är väl bara att avvakta och se hur många kandidater som hinner anmäla sitt intresse innan styrelsen vid kommande möte skall avgöra frågan. Kanske kan det till och med hända att en ung kvinna sällar sig till de hugade aspiranterna.

Därefter fick Byggmästareföreningens medlemmar möjlighet att blicka framåt, och detta med hjälp av de ungdomar som denna kväll gästade GBF för att motta Stipendiet Byggmästaren. Varje utvalt arbete belönades med blommor, diplom samt 20 000 kronor per examensarbete. Den obligatoriska fotograferingen av stipendiekommittén samt stipendiaterna tillsammans med ordförande och vd, gick smärtfritt och galant. Det var fem belönade arbeten, varav två fick möjlighet att i korta ordalag ge en liten aptitretande introduktion till sina examensuppsatser.

Dessa två redovisande grupper var Lisa Sandahl och Linnea Sernemyr för arbetet ”Implementering av digitala hjälpmedel i byggproduktionen” samt Jennifer Eriksson och Hanna Johansson för sin studie kring bristen på kvinnliga arbetsledare, rubricerad ”Arbetsledare – en oattraktiv roll?”.

De övriga tre grupperna var Klara Olsson och Mattias Olsson som undersökt relationen mellan beställare och entreprenörer under rubriken ”Samverkan i större anläggningsprojekt”, Edwina C Molina och Alexander Nolin som funderat på möjligheterna att förbättra arbetsmiljöarbetet genom exempelvis ”Digitalisering av tillbudsrapportering på byggarbetsplats” samt Assar Sjöblom och Tor Sjöblom som belönats för sitt examensarbete ”Möjligheter och utmaningar för industriellt byggande i en förtätad stadsmiljö”.

Efter dessa genomgångar kunde alla närvarande konstatera att byggbranschen tycks gå en ljus framtid till mötes, vilket också ordförande Stephan Woodbridge uttryckte under kvällen.

Med såväl tillbakablickar och framtidsvisioner var det hög tid att sätta sig till bord för att njuta för stunden, i det så kallade nuet.

En förföriskt god måltid, signerad Jungman Jansson, att inmundigas i goda vänners sällskap var riktigt härligt. Vit sparris med löjrom och hollandaisesås gav bara en föraning om vad som komma skulle. Den grillade hälleflundran med dess tillbehör var fantastisk och den efterföljande Crème Brùlée behövde heller inte skämmas för sig.

Stephan Woodbridge menade att detta var årets höjdpunkt – å då åsyftade han inte bara på måltiden, utan på helheten. Han tog också tillfället i akt att rätta till de felaktiga uttalanden som påstått att Sverige skulle vara färdigbyggt – tvärt om. Det behövs exempelvis stora investeringar på sjuk- och äldrevård samt infrastruktur – så det är bara att gratulera den unga generation som valt att arbeta inom byggbranschen. Branschens utmaning just nu är att hitta rätt kompetens och rätt resurser. Säkerligen bidrog även dessa uttalade ljusa framtidsutsikter till Edwina C Molinas generösa leende då hon för gästernas räkning tackade för en trevlig eftermiddag och kväll samt en underbar måltid.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Ola Dyrhill

PS: Samtliga examensarbeten finns på Göteborgs Byggmästareförenings hemsida i fliken Stipendier.

Hur kommer det sig att en del lyckas och andra inte? Vad kännetecknar exempelvis en bra chef? Kan man träna upp sitt ledarskap? Ja, detta var några av de många frågor som ventilerades och diskuterades i samband med ett seminarium kring Byggplatschefens säkerhetsledarskap som nyligen genomfördes i Göteborgs Byggmästareförenings regi.

Det var onsdagen den 27 mars 2019 som ett drygt 40-tal kunskapstörstande och utvecklingsintresserade medlemmar och andra inbjudna samlades i Byggarnas Hus för att få ta del av en ny studie, en akademisk avhandling, med titeln: ”Safety Leadership in the Construction Industry – Managing safety at Swedish and Danish construction sites”.

Denna avhandling försvarades för ganska exakt två månader sedan av Martin Grill, i samband med avläggande av medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, och nu fick han möjlighet att försvara, samt förklara, sina forskarrön även inför GBFs församlade skara.

Martin Grill, leg psykolog och doktor i medicinsk vetenskap vid Göteborgs universitet, är en av forskarna bakom studien, vilken bland annat är baserad på intervjuer både i Sverige och i Danmark.

Det övergripande syftet med denna forskning var att identifiera och bedriva väsentliga komponenter i säkerhetsledarskap inom bygg- och anläggningsbranschen i Sverige och Danmark. Forskarna har bland annat genomfört ett stort antal intervjuer utifrån tre olika perspektiv – den enskilde byggplatschefen, hens överordnade samt hens underställda.

Vad kännetecknar då en bra chef?

Ja, hen går ofta före och är också en förebild - hen lever som hen lär. Hen skapar relationer, lyssnar och är öppen för nya idéer från sina medarbetare. Hen är noga med retoriken och kan förmedla tydliga visioner och riktningar. Hen analyserar och tänker efter före…

Självfallet finns det också bakom ett gott säkerhetsledarskap några centrala nyckelord, exempelvis planering, struktur, tydlighet och helhetssyn.

Planering, struktur, tydlighet och helhetssyn

Identifiera säkerhetsbrister och eventuella risker – agera och åtgärda dessa brister och risker.

Tydliga instruktioner kring säkerhet måste finnas – information är viktigt i allmänhet och inom säkerhetsarbetet i synnerhet. Ibland kan det också behövas såväl kurser som resurser.

Planering har alltid varit ett nyckelord i en byggplatschefs vardag och detta gäller självfallet i allra högsta grad också säkerhetsarbetet – exempelvis att finna struktur och minimera störningspunkter såväl i byggets tidplan som på byggets ytor – här är planering och helhetssyn A och O. Det handlar om att skapa strukturer med hänsyn till en ökad säkerhet. Det kan till och med vara aktuellt att belöna arbete som leder till säkerhet.

Man skulle kunna förenklat sammanfatta detta med att ledarens beteende, planering, uppföljningar och förmåga att vara en förebild på arbetsplatsen ökar säkerheten och förbättrar arbetsmiljön för våra byggnadsarbetare!

Ett sätt att öka delaktighet och därmed också engagemang hos byggnadsarbetarna är att uppmuntra medarbetarna att komma med förslag och idéer samt att också ta tillvara de nya och goda förslagen – detta ger en positiv förstärkning. Det är självfallet också viktigt med uppföljning och återrapportering.

Vad kännetecknar då en mindre bra chef?

Ja, en uppenbar brist är handfallenhet och otydlighet – att exempelvis inte vara tillräckligt tydlig, i rädsla för att komma i onåd bland medarbetare och/eller chef.

En annan direkt brist är naturligtvis att blunda för eventuella risker – att tro att det ordnar sig nog, eller att hoppas att någon annan tar ansvar, exempelvis UE. Ouppmärksamhet samt kommunikationsproblem är självfallet väldigt allvarliga brister när det gäller en byggarbetsplats säkerhet.

Det fanns under seminariet flera tillfällen till diskussioner i grupper, något som de närvarande tycktes uppskatta – ty deltagarna hade alla referenser att bidra och stort intresse av att både ta emot och dela med sig av erfarenheter och kunskaper.

Forskningen fortsätter

Martin Grill har nu fått utökat forskningsanslag för att undersöka hur nyanställda platschefer inom byggbranschen och anläggningsindustrin kan utveckla sitt ledarskap.

Det nya forskningsprojektet har fått namnet Säker ledare. Martin Grill kommer att fungera som projektledare, medan Amanda Samuelsson, även hon från GU, kommer att fungera som projektsamordnare. Till sin hjälp har de flera forskare, men också representanter från Svensk Byggindustri och byggbranschen.

Tanken är också att projektet ska kunna bidra till att utveckla ett nytt ledarskapsprogram för just platschefer. Det handlar bland annat om att kunna ge individuell coachning av ledarbeteende på byggplatsen. Amanda Samuelsson efterfrågade företag som ville medverka i projektet och välkomnade dessa att kontakta henne.

För Dig som önskar ta del av ovan nämnda avhandling kan vi avslöja att den finns i tryckt form, utgiven av Göteborgs universitet, med titeln ”Safety Leadership in the Construction Industry – Managing safety at Swedish and Danish construction sites”.

Bild: Stefan Hollertz
Text: Lars O. Carlsson

Tisdagen den 26 februari 2019 samlades ett 25-tal vetgiriga representanter ur Göteborgs Byggmästareförenings stora medlemsskara utanför porten till det helt om- och tillbyggda Kungsportshuset. Syftet var att få veta mer om vad som numera döljer sig bakom väggarna på den gamla anrika byggnad som en gång i tiden inrymt såväl Gamle Port, The Royal Bachelors Club som Klubb Enigheten.

Det var med stor spänning och entusiasm som vi klev in genom porten till det som en gång i tiden varit ett rundat hörn, i korsningen Östra Larmgatan och Trädgårdsgatan, men som numera har byggts om, och byggts på, till ett riktigt hörntorn – och ett för fastigheten utmärkt profilerande sådant.

Det nära nog syndigt röda trapphuset förde oss upp i byggnaden. Väl nedsjunkna i elegant designade sittgrupper bjöds vi på en intressant presentation av hela konceptet, det vill säga The Concept samt KPH (Kungsportshusets matbar) samt inte minst hur själva ombyggnationen genomförts.

Karin Pernsved, förvaltare vid Castellum, redogjorde för fastighetsägarens funderingar, förhoppningar och önskningar om ett spännande och inbjudande kvarter som skall kunna utgöra en naturlig och central del av framtidens inbjudande Göteborg. Det var inte utan att man kunde skönja en ödmjuk stolthet då hon beskrev den ombyggda fastigheten som ett smycke vid Harry Hjörnes Plats.

Projekt- och byggledaren Marcus Zetterberg samt Veidekkes Stefan Svensson gick mera i detalj genom svårigheter respektive lösningar under själva byggnationen, bokstavligen från topp till tå. De har nämligen byggt på huset och skapat ett riktigt tjusigt hörntorn, men också grävt ur själva källaren. Ansiktslyftningen, det vill säga påbyggnaden, skapade kontorsvåningar, medan de egna arkeologiska utgrävningarna skapade ölförråd och andra intressanta förvaringsutrymmen.

För att behålla karaktären på den gamla fastigheten, med anor sedan 1856, bestämde man sig för att bevara fasaden, men också för att renovera och i några fall kopiera några av fasadens detaljer.

Bland de största svårigheterna bör självfallet nämnas akustiken. Vägg i vägg med detta nya nöjespalats finner vi exklusiva och flotta Dorsia Hotel. De hotellgäster som önskar sova i Dorsias dyra lyxiga sängar vill självfallet ha tyst, lugn och ro. Därför måste man förhindra att ljudet fortplantar sig mellan Trädgårdsgatan 2 och Trädgårdsgatan 4. Detta löste man med hjälp av att en stor sågklinga sågade en stor skåra i ytterfasaden. Den observante kan ännu skåda ”ärret” i tegelväggen. Lika viktigt var det för övrigt att klara akustiken i höjdled så att personalen på kontorsvåningarna kunde arbeta ostört, medan resten av huset medarbetare ägnade sig åt nöjesliv.

Ett annat problem var alla bärande tegelväggar som måste avlastas. Detta gjorde man genom att fälla in smide i den gamla murningen och för att dämpa eller eliminera metallklangen brukade man en typ av massa bakom smidet, ungefär som fuktspärr bakom kakel i våtutrymmen.

Ett stort problem vid alla byggnationer i innerstaden är logistiken. Det är trångt, det måste tas hänsyn åt alla håll, städa bort byggdamm och efter kl 10.00 är det gågata utanför fastigheten. Då måste därmed alla transporter vara avslutade – oavsett om det gäller material till fastigheten eller sopor bort från byggnaden.

Själva bygginformationen avslutades av Stephan Woodbridge, regionchef vid Veidekke Bygg, men också ordförande för Göteborgs Byggmästareförening. Han uttryckte en stolthet över vad hans medarbetare åstadkommit, men också en tacksamhet över det förtroende som Castellum givit Veidekke.

Därefter övertog hovmästare Bobbie Tamp kommandot och guidade den samlade truppen genom trappor, matsalar, kök, loger och till och med toaletter, närmare bestämt The Concepts något annorlunda herrtoalett.

En liten ödmjuk rekommendation, från författaren till dessa rader, är att Du som gäst på The Concept, oavsett behov eller inte, om Du är man, besöker urinoaren. Den är annorlunda. Ovanför den klassiska så kallade rännan är hela väggen en stor bildskärm där man har möjlighet att välja motiv. Man kan p-nka i ett akvarium, i en skog, ja till och med mot ett fotbollsspel – där man siktar mot mål. Om det pågår en föreställning i stora salongen blir hela skärmen en tv-monitor, vilket innebär att själva showen kan avnjutas på denna alternativa plats, stående.

The Concept är en underhållningsrestaurang, i princip öppen klockan 19-23, som erbjuder en avsmakningsmeny på 6 serveringar. Konceptet går ut på att få uppleva något hela tiden i form av dans, musik, show, mat och dryck. Helt enligt det som många förknippar med Wallmans i Stockholm.

Serveringen sker i flera våningar och föreställningarna kan följas från balkonger. Inredningen är lite 1920-talsinspirerad och med reservation för författarens bristande designkunskaper, känns det som en blandning mellan kinarött och charleston, med ett litet stänk av Maria Montazami i form av stora mjuka tofsar.

Efter klockan 23.00 övergår verksamheten att bli en lyxig nattklubb med möjligheter till både dans som lounge. Man försöker variera tema för olika helger så som latino, house, pop och RnB.

Efter den intressanta rundvandringen på The Concept, gick vi ut ur huset samt in igen, fast cirka 15-20 meter norrut, i samma byggnad. Nu var vi på restaurangen KPH, en mysig och familjär restaurang där vi avnjöt lite småplock samt någon lämplig och tillhörande dryck.

Det var spännande att höra de övriga medlemmarnas positiva intryck av eftermiddagen och konstaterandet att Byggmästareföreningens VD Christina Lööf ännu en gång hade lyckats arrangera ett intressant och givande studiebesök som förenade nytta med nöje. Tack för detta!

Text: Lars O. Carlsson
Bild: Stefan Hollertz