Tänk en bakgård och tillika parkeringsplats omgjord till Göteborgs svar på Covent Garden. Bjud in den lokala mingeleliten inom bygg- och samhällsbyggarvärlden och plötsligt finns alla förutsättningar för en gemytlig och trevlig kväll. Kvalitetssäkra övningen med att låta hela härligheten kryddas med god mat, lämplig dryck och ett bra sensommarväder. Föreställningen kan börja …

Det var torsdagen den 29 augusti som Byggföretagen Väst med Stellan Haraldsson och Maria Strömberg i spetsen samt Göteborgs Byggmästareförening med Jonas Steen och Gabriella Lörnbo som ceremoni­­mästare välkomnade ett drygt 40-tal gäster till ett traditionellt sommarmingel. Denna gång i old british style – dock utan umbrella och galoscher, eftersom göteborgskt överraskningsregn glädjande nog uteblev.

Bland mingelproffsen kan nämnas Byggmästareföreningens tre senaste ordföranden; Jonas Steen, Stephan Woodbridge och Sven Steen.

Välbekanta Ljungman Jansson med en välmodulerad fritös fixade utsökt fish and chips, serverat i klassiskt tidningspaket. Till detta avnjöts Rådanäs välbryggda drycker, bland annat via en tappkran – allt inmundigat under kompanjemang av trubaduren Mister C välanpassade musikrepertoar, välvalt framförd på … en utmärkt artikulerad engelska.

Brittisk anda var ett utmärkt val, inte minst med tanke på Göteborgs – Lilla Londons – alla kopplingar till Storbritannien.

På 1800-talet industrialiserades Göteborg till stor del av inflyttade britter. Under denna tid fick Göteborg smeknamnet ”Lilla London”, vilket staden kallas än idag.

Namn som Barcley, Campbell, Carnegie, Chalmers, Christie, Despard, Dickson, Erskine, Gibson, Hall, Keiller, Kennedy, Lyon, MacLean, Metcalfe, Nonnen, Robertsson, Seaton, Sinclair, Smith, Spalding, Thorburn samt Wilson är några av alla de brittiska namn som fortfarande klingar välbekant i göteborgarnas öron. Flera namn är cementerade i stadens DNA genom donationer och testamenten.

I Göteborg, ett stenkast från Byggarnas Hus, finns Sveriges äldsta herrklubb, Royal Bachelors' Club, som grundades år 1769 av britter i Göteborg. Första namn i RBC:s samlade matrikel är Thomas Erskine (1744-1828), tillika Storbritanniens förste konsul i Göteborg under åren 1775-1799.

Många olika idrotter har sina rötter från de brittiska öarna, exempelvis badminton, bordtennis, curling, fotboll, golf och tennis, som sedan likt invasiva växter och djur spridit sig till Göteborg och Sverige. Curling spelades i Göteborg 1875, Sveriges äldsta badmintonklubb, Göteborgs badmintonklubb bildades 1933. Bordtennisspel såldes hos Brobergs Cigarrhandel 1902. Lyckans Soldater spelade fotboll på Heden redan 1884, en tennistävling spelades i Särö så tidigt som 1886. Sveriges äldsta golfklubb, Göteborgs Golf Klubb, grundades 1902.

I Göteborg finns Londongatan i Bräcke på det vackra Hisingslandet, precis som flera andra gator med namn kopplade till städer med historiska sjöfartsförbindelser med Göteborg.

Makarna Tods Plats vid Magasinsgatan har fått sitt namn till minne av paret Tod som i kvarteret drev British Hotel, med start 1815. Tidigare hade George Tod drivit Engelska Värdshuset i Masthugget.

Stort tack till arrangörer, krögare, bryggare, musikant samt alla trevliga och vackra mingelvänner som förgyllde dessa sensommartimmar.

Jo, jag vet att jag inte skrivit något om dartutmaningen och det finns en klar anledning till detta – jag träffade knappt tavlan – men det var inte jag som träffade fotograf Stefan Hollertz cykeldäck.

Får jag ändå bjuda på lite dartfakta: Dart är ett precisionsspel, som spelas både på pubar och i särskilda föreningslokaler. Namnet kommer från det engelska ordet för kort pil. Till Sverige kom darten först på 1960-talet, då allt fler darttavlor började sättas upp på olika näringsställen runt om i landet.

Rätt ska också vara rätt – genomfördes en darttävling ska självfallet vinnare både namnges och hyllas. Stort grattis säger vi till Hampus Lostin, Byggbranschens utbildningscenter, som endast nyttjade 32 kast för att ta sig från 301 poäng all the way to 0.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

En härlig kväll för överraskande möten och nya bekantskaper. En kväll som bjöd på visioner och framtidsdrömmar. En kväll som bör följas upp och som därmed eventuellt kan leda till förändring och förnyelse.

Tisdagen den 27 augusti 2024 kommer undertecknad att minnas som en kväll i sällskap med en förförisk snygging. Ett läckert praktexemplar med spännande linjer och underbara former. En skönhet som åldrats med största värdighet och ödmjuk stolthet. Hur långt skulle hon ta mig på kvällens vågade resa?

En färd där himlen förvandlades från ljus till mörker och från sol till måne. Ja, det blev kanske inte någon direkt mystik i okända vatten, efter snobbrännan la S/S Bohuslän om kursen och stävade hemåt i natten. Att tuffa runt i Göteborgs södra skärgård är som att navigera runt bland Evert Taubes, Lasse Dahlquists och andra sjömansskildrares musikskatter. Brännö, Känsö, Styrsö, Donsö, Asperö, Rivö, Köpstadsö och Vrångö låter som hemorter för riktigt salta grabbar.

Syftet med denna seglats var Göteborgs Byggmästareförenings årliga kvällsträff mellan YRGO-studenter och något äldre branschföreträdare. I år deltog ett 50-tal tillfälliga sailers, varav ungefär hälften representerade YRGO. Av totalen var cirka en fjärdedel kvinnor. Resans drygt tre timmar fylldes av fina skärgårdsintryck, välsmakande mat med tillhörande drycker samt djupgående diskussioner och erfarenhetsutbyten.

Ångbåtens personal, alla riktiga idealister och entusiaster, gjorde allt för att samtliga gäster skulle trivas och må bra, vilket också blev fallet – det syntes inga spår av sjösjuka eller studenter hängande över relingen.

Nu lite om passagerarfartyget S/S Bohuslän, som byggdes på Eriksberg och sjösattes den 15 december 1913. Författaren Martin Holmgren har skrivit en bok om alla fartyg som Eriksbergs Varv har byggt och i den skriften återger han ett intressant citat om Bohuslän, hämtat från tidskriften Ångbåten och berättat av Evald Marstedt:

För undertecknad är historien om S/S Bohusläns dop ingen nyhet. Jag har den från min farfar Johan Andersson, som var arbetsledare på detta fartygsbygge. Han stod intill tribunen vid dopet och var alltså ögonvittne till händelsen. Tyvärr har jag glömt namnet på den behjärtade man som avgjorde namnfrågan. Det är nu 40 år sedan farfar skildrade händelsen och vi skall komma ihåg, att på den tiden skulle alla fartyg, åtminstone på Eriksberg, löpa av stapeln exakt klockan tolv på middagen.

Ännu ögonblicket före tolvslaget stod diskussionen het bland de församlade om namnen Carlsten och Bohuslän och dessutom hade som kompromissförslag ytterligare två namn kommit in under debatten. När klockan i Carl Johans kyrka tvärsöver älven slog tolv var oenigheten högljudd och fullständig. Då grep en man ur rederistyrelsen resolut champagneflaskan, krossade den mot stäven och ropade: Bohuslän skall vara ditt namn!

Detta blev signalen till dem som skulle kapa låsarna – av trä på den tiden – och efter några tag med sågarna gled Bohuslän ut i älven. Detta stoppade ingalunda meningsutbytet bland de församlade, men nu var fartyget oåterkalleligen döpt och sjösatt under namnet Bohuslän.

Bohuslän gjorde sin första provtur den 5 april 1914 och levererades den 14 maj till sin ägare Marstrands Nya Ångfartygs AB (R. O. Berger), Marsrand. Hon levererades på randen till första världskriget, och sattes i trafik på traden Göteborg – Marstrand – Lysekil – Gravarne.

Några månader in i kriget låg hon tidvis still, då hennes kolkonsumtion var högre än de äldre båtarnas, och kol var en bristvara. Men hon var snart tillbaka i trafik och fortsatte plikttrogen på sin trad fram till sommaren 1953.

Stort tack till alla, sjövana respektive sjöovana, som bidrog till att denna resa blev så trivsam och givande.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz