Vi lever i en föränderlig värld och naturen gör sig numera påmind på ett relativt nytt och dramatiskt sätt. Förr kunde i och för sig blixten slå ner och resultera i ödesdigra bränder. Nu för tiden får vi regelbundet rapporter om städer och områden runt om i världen, inklusive Sverige, som drabbats av översvämningar. När dessa rader skrivs är översvämning en realitet i Värnamo.

Visst översvämmades Bäveån i Uddevalla då och då, vilket drabbade E6-an som på den tiden var dragen genom centrala Uddevalla och nog minns vi hur vattnet forsade in i källaren hos Räddningstjänst i Gårda. Många minns säkert även när Merkurhuset, vid Skeppsbron 5-6, fick påhälsning av Göta Älv och hur ironiskt det såg ut när Kanothusets reklamkanoter på husets fasad bara väntade på att få nyttjas.

Göteborg precis som många andra gamla städer, både nationellt och internationellt, är lokaliserade vid vatten eller vattendrag – på sin tid totalt överlägsna transportleder. Då fanns varken bil eller flyg.

Men detta med höjd vattennivå är inget som går över, så nu har Göteborg bestämt sig för att vara proaktiv och ta höjd för framtidens förväntade nivåer. Man vill helt enkelt klimatsäkra staden. En av stadens åtgärder för detta är de älvkantsskydd som uppförs vid Packhuskajen. Denna kaj behövde dessutom ett underhållsarbete eftersom den 150 år gamla kajen är sliten och har förskjutits, den var med andra ord i dåligt skick samt absolut inte anpassad för framtiden. De äldsta kanalmurarna i staden är från 1600-talet.

För att få veta mer om dessa arbeten kontaktade Göteborgs Byggmästareförening de ansvariga för arbetet och frågade om de kunde anordna ett studiebesök.

Torsdagen den 19 januari 2023 samlades ett tjog medlemmar för att inledningsvis få lyssna till projektledare Johan Blomqvist, vid Park- och naturförvaltningen, som på ett mycket trevligt sätt beskrev vad som gjorts och vad som är kvar att göra. Den första etappen som var cirka 122 meter lång direkt norr om Tullpackhuset var klar i hösten 2021och nu arbetar man med etapp 2 som löper förbi Kajskjul 8 och Maritiman. Skanska vann denna anbudstävlan som resulterade i en partneringentreprenad. Mycket i anbudet handlade om miljö och här kommer man att använda sig av grön betong – ja inte till färgen på betongen, utan miljötänket i dess innehåll, där man bytt ut cementen.

Den tredje etappen, förbi Operan, inväntar en vattendom.

För den som vill se ett slutresultat kan man rekommendera en okulär besiktning vid Stora Hamnkanalens inlopp från älven, direkt nordväst om Tullpackhuset. Där ser man hur mycket som kajen har höjts samt hur man återanvänt bland annat krönstenarna, det vill säga den yttersta toppstenen. Viktigt att behålla tillgängligheten till vattnet.

Efter Johan Blomqvist uppskattade fältpresentation var det fotvandring längs kajen till en danskbyggd skönhet, S/S Marieholm. Hon byggdes 1934 i Odense för AB Svenska Amerika Linien, men denna dag fungerade hon som en utmärkt lunchrestaurang. Dagen till ära, alltså en torsdag, serverades bland annat ärtsoppa och pannkakor. Med ny energi i kroppen intog Byggmästareföreningens vetgiriga skara en av fartygets salonger för att insupa ännu en givande presentation.

Denna gång var det Peter Terrs, verksamhetsutvecklare vid exploateringsförvaltningen. Han hade ytterligare information om kanalmursprojektet, exempelvis att det handlar om murarna ända till Gårda Dämme – totalt handlar det om 3 300 meter kanalmurar längs kajer och kanaler. I störst behov av renovering är kanalmurarna längs med Fattighusån, förbi Drottningtorget och Brunnsparken, och södra sidan av Stora Hamnkanalen.

Mycket av arbetet handlar om att ta hänsyn till framkomlighet. I spännande uppgift i dagens Göteborg som just känns som Klon-dike, ty det grävs ju överallt.

Peter Terrs redogjorde också för många av de stora projekt som förväntas eller som redan är påbörjade exempelvis Brunnsbo-Linné, Korsvägen, Haga, Centralstation, Ullevi/Gårda, Hisingsbron, Gamlestaden, Karlastaden, Backaplan, Masthuggskajen samt Skeppsbron. Det tycktes som den församlade byggeliten i rummet slickade sig runt munnen likt vargen i Rödluvan, liggande i mormors säng.

Peter Terrs presenterade vidare i korthet för de organisationsförändringar som gjorts i staden när det gäller stadsbyggnadsutveckling.

Nämnder som har upphört är; Byggnadsnämnden, Fastighetsnämnden, Trafiknämnden, Park- och naturnämnden samt Lokalnämnden. Och i stället har vi sedan januari 2023 fått följande nämnder; Stadsbyggnadsnämnd, Exploateringsnämnd, Stadsmiljönämnd, och Stadsfastighetsnämnd.

Förändringen utgår från ett beslut i kommunfullmäktige 26 november 2021 om att förändra Göteborgs Stads organisation inom stadsutvecklingsområdet. Med ordet stadsutveckling menar man i detta sammanhang såväl planering och genomförande som förvaltning av staden.

Trots ymnigt snöväder och kyla på kinderna var det riktigt nöjda medlemmar som tackade för sig och åter igen fotvandrade i väg längs kajen, denna gång kanske med större vördnad och respekt.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Vilken arkitektur väljer branschen? Vilken byggstil uppskattar göteborgarna? Hur mycket ska våra politiker styra stadsutvecklingen? 

Ja, detta var några av alla de frågor som diskuterades tisdagen den 17 januari 2023 vid det arkitektur- och stadsbyggnadsseminarium som arrangerades av Fastighetsägarna, Byggföretagen Väst samt Göteborgs Byggmästareföreningen, under rubriken ”Hur bygger vi staden som gör oss glada?”.

Kanske fick vi inget direkt recept på hur man uppför dessa glädjehus, som gör oss gladare. Detta trots att sakkunskapen i rummet var hög både bland talare och bland seminariedeltagare.

Efter att Fastighetsägarnas Christina Heikel hälsat alla välkomna både de som fick plats i Byggarnas Hus samt till dem som var närvarande via modern digital teknik.

Förste talare var Johannes Hulter, kommunalråd (S) med ansvar för stadsbyggnad i Göteborg, som redan hunnit profilera sig i en massmedial arkitekturdebatt, där en kvarlämnad fråga tycks ha varit – Är klassisk arkitektur samma sak som god arkitektur?

Kommunalrådet Hulter fick nu chans att precisera sina tankar: Attraktiv arkitektur är bra, ty den ger upplevelsen av bra stadsmiljö. Det finns undersökningar som visar att klassisk arkitektur är mer populär hos allmänheten.

Därefter bjöd Fredrik Rosenhall, från Inobi arkitekter, på en redogörelse för lokal arkitekturhistoria där man förr utgick från gatunätet, där byggarna fyllde på med hus längs gatorna. Det var många små byggmästare som endast hade att följa de gällande gestaltningsregler och våningsrestriktionerna. Husen i Vasastaden fick generöst utsmyckade fasader etcetera. När de senare byggde övre Johanneberg var det nya tider. Nu blev det i stället raka och mer likformiga fastighetslängor. I dagens samhälle handlar det mycket om rörelse i arkitekturen. Arkitektonisk samordning kräver målmedveten planering, underströk Rosenhall.

Erika Wörman, PACE arkitekter, kallade sig själv för en typ av ”Mellanrumsarkitekt” och översatte vacker arkitektur med attraktiv arkitektur. Hon menade att det gäller att skapa lagom stora stadsrum. Är de för stora så blir de oattraktiva, det är intimitet och lagom som gäller.  Små stadsrum uppfattas som mysiga – tänk exempelvis på Rom och Gamla stan i Stockholm. Erika pratade även om dofter, färger och ljud som attraktionshöjare. Hon pratade bland annat om knastrande grusgångar. Det är viktigt att komma ihåg att vi väljer våra bostäder med hjärtat!

Att utveckla ett attraktivt stadsrum är att skapa ett attraktivt besöksmål. Det är viktigt att branschens aktörer funderar på var och hur de själva vill bo.

Stadsarkitekt Björn Siesjö pratade om varför det ser ut som det gör i staden och att vi skapat trafiksäkra miljöer där vi bor. Efterkrigstidens bilar och motorvägar har skurit sönder staden. Han menade att Göteborg var en gles motorvägsstad och att stadens täthet centralt härstammade från den befästa staden med sitt raka gatunät. Han lyfte också fram vikten av de gröna stadsparkerna. Han tyckte de nya parkerna runt Kvillebäcken vid Backaplan var en bra lösning. Han visade också en bild på aktuell snackis när det gällde stadens arkitektur. Det var Brunnsparkens nya kafé som döpts till ”Rödmönja”. Den ser ut som en förstorad legobit eller en förstorad genomskärning av en taklist.

Siesjö berättade också att han önskar förändra och förtäta kring Dag Hammarskjöldsleden, för att i stället skapa en boulevard.

Patrik Höstmad (D), ledamot i exploateringsnämnden, menade att man måste nyttja den kompetens och kunskap som finns. Politikerna ska inte detaljstyra, men däremot vara beredda på att föra en bra dialog. Politikerna ska underlätta byggprocessen för byggarna – allt behöver inte ta så lång tid. Vi har hittills haft för långa planprocesser – den måste kortas. Nyckelord bör vara kvalitet, hållbarhet och långsiktighet.

Det borde vara både intressant och viktigt att regelbundet göra uppföljningar av genomförda projekt när det gäller uttalade satsningar och mål.

Anna Henriksson, vd Sverigehuset, efterfrågade långsiktighet, strategiska dokument och arkitekturpolicy. Det är viktigt att klargöra för vem vi bygger staden. Anna menade att fasaderna får för stor uppmärksamhet i debatten. Göteborgarna, de boende, är mer fokuserade på lägenheternas utformning och prestanda. På fråga vad man önskar i Hammarkullen sades att de önskade mer klassisk arkitektur och mer småskalighet.

Johannes Hulter menade att man inte kan vända på en 5-öring, så förändringen efter maktskiftet kommer inte att bli dramatisk över en dag.

Seminarieprogrammet var både attraktivt och viktigt. Detta var påtagligt eftersom antalet anmälningar högt överträffade hur många man kunde ta emot på Byggarnas Hus, men en del intresserade kunde delta via webbsändning. Något som inte diskuterades denna gång var markpriserna – men det får komma på ett framtida seminarium. Och till det tillfället bör arrangörerna se över ljudkvalitet, inte minst för att höja de digitala seminariedeltagarnas totalupplevelse.

Text: Lars O. Carlsson

Se seminariet i efterhand