Det var med spänd förväntan, pirr i magen och stor nyfikenhet som undertecknad, onsdagen den 18 december 2024, skuttade upp för de bastanta stentrapporna vid Byggarnas Hus. Väl innanför den pampiga träporten togs gästerna emot av tre julfina värdinnor; Gabriella Lörnbo (GBF), Carina Bohm (cmb) samt Malin Sörensen Csuhaj (cmb).

För att minska nervositeten och fylla på julhelgskänslan bjöds på varm välsmakande glögg. När det gällde frågan ”med eller utan” visade det sig att det inte handlade om nötter och russin. Frågan avsåg helt enkelt om drinkaren önskade med eller utan alkohol i glöggen, vilket alltså var helt valfritt. Bilen ute på gatan gjorde valet väldigt lätt för mig personligen.

Därefter utrustades varje gäst med ett litet förtryckt papper samt ett stycke grön penna, modell snygg och ergonomisk reklampenna för Göteborgs Byggmästareförening. Det var dags för kvällens stora kunskapstest – en poängpromenad med frågor om julen och Göteborg.

En del frågor var lättare än andra, exempelvis fråga 8: Vilken artist sjöng den klassiska låten Last Christmas? 1) Mariah Carey, X) George Michael (Wham!) eller 2) Elton John.

Fråga 11: Vilken krydda används mest i traditionella pepparkakor? 1) Kanel, X) Kardemumma eller 2) Ingefära.

Andra frågor var mera kluriga, exempelvis fråga 6: Om tomten skulle behöva kollektivtrafik för att dela ut klappar i Göteborg, vilket transportsätt hade sannolikt varit snabbast? 1) Spårvagn, X) Båt i kanalerna eller 2) Elcykel.

Klurigheten i denna fråga var naturligtvis att det endast är spårvagnen som klassas som kollektivtrafik …

Dessutom hade frågemakarna inte dragit sig för att även skoja till det lite grann, som i exempelvis fråga 5: Vad symboliserar stjärnan som ofta sitter i toppen av julgranen? 1) Betlehemsstjärnan, X) Polstjärnan eller 2) En komet.

Totalt handlade det om 12 frågor samt en utslagsfråga där de tävlande skulle gissa antalet skruvar i en tillsluten burk. Rätt antal var 278 skruvar. Segraren vann på imponerande 10 rätt och sedan följde resten av de tävlande i mer eller mindre tät följd.

Uppsamlingsplatsen efter poängpromenaden var matsalen i bottenplan. När alla väl samlats hälsade Göteborgs Byggmästareförenings vd Gabriella Lörnbo samt cmb:s vd och verksamhetsledare Carina Bohm alla tindrande mingelvänner välkomna till denna julmingelpremiär som kanske kan bli en tradition i framtiden. En from förhoppning för alla oss som tror på Tomten, Bengt Feldreich, Tjuren Ferdinand samt Lörnbo & Bohm …

När nu hjärnan arbetat för högtryck var det lämpligt att fylla på med lite mer energi – denna gång i form av så väl mat som dryck. It must be must, men det fanns allehanda ljuvliga drycker både för chaufförer och passagerare. Bröderna Jansson från Jungman Jansson presenterade kvällens kreationer och godsaker bestående av rullad skinka, krossade pepparkakor, grönsaksröra, fiskterrin, ost och annat godis i en väl avvägd formation – till skillnad från mer traditionell salig blandning på vanliga julbord. Stefan Jansson bedyrade att inget var oätligt och han sammanfattade det gastronomiska bordet som en samling av ”goa grejor”.

Till allt detta fanns, för den med extra stort sötbehov, dessutom pepparkakor, ischoklad, skumma tomtar samt märkligt nog salta pinnar – vem har uppfattat dessa krispiga tilltugg som julföda? De anses för övrigt som en utveckling av de salta kringlor som kristna tyskar förde med sig till USA under 1700-talet.

Det åts, dracks, pratades och umgicks. Det var ett kraftfullt sorl i lokalen, dock utan röd lampa på decibelmätaren eller utslag på richterskalan.

Ett litet uppehåll i själva minglet uppstod då cmb:s FoU-ansvarige Joakim Forsemalm tog till orda för att presentera Jacob Hassler, som knutits till den forskningstjänst som cmb finansierar tillsammans med Göteborgs Byggmästareförening. Det handlar om postdoc, alltså en nydisputerad forskare. Tjänsten, som är på två år med möjlighet till ett års förlängning, syftar till att undersöka hur forskningskunskap skapar lärande och förändringskapacitet i samhällsbyggnadsbranschen.

Tjänsten syftar till att skapa en mer utvecklad och tydlig kunskapsbaserad nytta för cmb:s partnerföretag, men även en mer generaliserbar förståelse av hur vetenskaplig kunskap påverkar samhällsbyggnadssektorns praktiker.

Ett centralt syfte är att undersöka hur all den kunskap som de projekt som cmb finansierat sedan starten – fler än 80 projekt – kommit till nytta och till användning. Studien kommer att kika på kunskapsnyttigheten i praktiknära forskning, där cmb:s projekt är ett exempel, men perspektivet kommer antagligen att vara bredare, vilket troligen är upp till bland annat Jacob Hassler att bestämma.

Efter denna dragning fanns det fortfarande några salta pinnar att avnjuta för den som så önskade. Antingen för att äta eller för att spela plockepin.

Antalet premiärjulminglare uppskattades till cirka 60 personer, där nästan hälften var kvinnor, fyra var studenter och flertalet troligen höll på Chalmersspexet i jämförelse med KTH:s dito. Detta kan bara summeras i ordet succé.

Många av proffsminglarna hade klätt sig i julkläder så som gran- eller renprydda tröjor, tomteslipsar samt små julklappar som örhängen.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Malin Sörensen Csuhaj

Genom hela livet producerar vi drömmar – en del är frivilliga, andra tvångsmässiga – en del uppkommer i sömnen, andra i vaket tillstånd. Somliga människor lever för sina drömmar, medan några är beredda att dö för sina dito. En del drömmar är och förblir hemliga, ty de kan vara pinsamma eller allt för fantasifulla. Några benämns som hjärnspöken, samtidigt som andra bedöms som orealistiska.

Vid juletiden blir barnens drömmar i högsta grad offentliga och publiceras skriftligt, med eller utan hjälp av vuxna händer, i en så kallad önskelista eller julklappslista för den som så önskar.

Det unga gossebarnet Lille L utgjorde inget undantag. Han satte med sin mors hjälp samman en genomtänkt, välplanerad och kostsam julklappslista med ganska omfattande och skiftande innehåll. Moder G:s sirliga och vackra handstil levandegjorde varje enskild önskan. Detta var gossens uppfattning om nödvändiga verktyg för hans framtida försörjning och välstånd. Lille L:s önskemål var till stora delar likt många andra jämnåriga pojkars drömmar, fast det fanns ändå ett och annat som avvek lite grann. Andra små män ville bli tappra brandsoldater, plikttrogna poliskonstaplar eller enormt kända och älskade fotbollsproffs. Av dessa anledningar önskade de sig skumsläckare, batonger och nya brandgula fotbollspopper – Lille L ville bli civilingenjör, byggmästare och inget annat.

I sitt pojkrum, ovanför sängen hängde porträtt på arkitekterna Ralph Erskine, Le Corbusier och Gunnar Asplund, en affisch på Emil i Lönneberga med hans lilla gris tecknad av Björn Berg samt byggnadsritningar över Slottet i Versailles och tillbyggnaden på Göteborgs Rådhus.

För att kunna ta de första stegen på en blivande, och förhoppningsvis framgångsrik, byggkarriär önskade Lille L en vuxen tumstock, en välfylld snörslå, en klassisk röd snickarpenna, en slagtålig hammare samt farfars gamla hästsvans. Det sista var ett litet oskyldigt misstag som modern, trots bättre vetande, förde på pränt – pojken hade helt enkelt hört fel. Det han kallade farfars hästsvans var självfallet den gamle mannens fogsvans. Fogsvansen borde egentligen benämnas rävsvans, då namnet är härstammar från tyskarnas namn på motsvarande såg, Fuchsschwanz, vilket alltså är tyskans ord för ”rävsvans”, vilket förstås syftar på sågens utseende.

Sist på listan, nära där pappret tog slut, noterade mamma G med tydliga versaler EN STOR MÄNGD SPIK och LIKA MÅNGA BRÄDER.

När farfar fick se Lille L:s önskelista frågade den gamle sitt älskade barnbarn:

– Om du får allt du skrivit ner på listan, vad ska du då bygga?

– Om jag får tillräckligt med bräder bygger jag nog en stor och pampig katedral, men annars får det bli en kopia på Emils snickarbod, svarade tryggt och självsäkert den framtida lille samhällsbyggaren.

Så kom då den dag som av vissa högtidlighölls som Jesu Krists födelsedag och som av andra hyllades som den stora, mäktiga och nära nog övernaturliga julklappsdagen.

Denna morgon vaknade Lille L extra tidigt och det tycktes helt omöjligt att somna om. Han tog på sig de av mormor lånta fina och varma raggsockorna och smög ner för den lätt knakande trappan. Han slant till på den tydligen nybonade trappan och kasade ner över trappstegen. De övningar i fallteknik som han praktiserat med sin mor och hennes vältränade väninnor kom nu väl till pass. När han skulle resa sig upp kände han att han hade satt handen i något klibbigt och kletigt. Det måste ha varit kattens skål med Whiskas djurfoder, tänkte Lille L.

Just Whiskas hade hans fader trott vara en vakuumförpackad skotsk dryck, men pappan smakade inte så mycket, ty han spottade omedelbart ut de små bitarna och uttalade samtidigt:

– Tvi, vad är detta för råttgift?!

Men detta uttalande stämde ju inte alls med verkligheten, ty det inköpta fodret var snarare ett komplement till traktens råttor som föda.

– Ta bort dina små knubbiga, smutsiga händer från min mat, sa en liten kutryggig gubbe med röd dräkt och grå luva samt ett stort yvigt skägg, buskiga ögonbryn och långt lockigt hår, som stod lutad mot väggen i hallen, vid dörrfodret mot den väldoftande och just nu varmt välkomnande och mysigt upplysta storstugan.

Det var mamma G som placerat ut en tallrik med välsmakande risgrynsgröt till familjens arbetsivrige och lojale, men något tjurige, hustomte. Lille L gjorde inte så mycket väsen av den grinige gubben, utan bad bara om ursäkt, torkade av sina fingrar mot den grönvitrandiga pyjamasjackan samt fortsatte sömndrucket mot storstugan.

Pappa A hade under natten lyft in granen och därefter klätt densamma.

Ljusslingan på granens yviga grenar hade lyst hela natten och skapade både värme och gemytlig stämning i rummet. På golvet eller rättare sagt på mormors gamla julgransmatta, med sina bildskapande korsstygn, återfanns så många julklappar att de nästan lyfte granen upp till taket.

Det som ändå tyngde ner granen och höll den på plats var alla tindrade röda kulor, de tre sköra pappersänglarna, de sex lockande chokladkottarna inlindade i folieomslag samt de två stora smällkaramellerna med sina fransar samt till sist några traditionellt flätade pappershjärtan med sina klassiska rutmönster. Vi får heller inte glömma den gnistrande stjärnan i trädets topp samt allt glitter som generöst hängde på grenarna.

Lille L blev väldigt undrande kring och nyfiken på vilka julklappar som var till honom och vilka som var till mamma och pappa. De flesta, om kanske inte alla, önskningar på Lille L:s lista motsvarade väl egentligen hårda paket. Kalsonger, strumpor och lovikkavantar gör sig inget besvär – de kan givmilde tomten hellre ge till mamma G och pappa A.

Just dessa två, till Lille L närstående personer, kunde konstatera att får pojken sina hårda paket så blir det nog En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År – vilket jag personligen självfallet önskar alla mina vänner och bekanta av hela mitt hjärta och där utöver tillhörande förstånd.

Gabriella Lörnbo
Vd, Göteborgs Byggmästareförening

Ett antal av Göteborgs Byggmästareförenings medlemmar vet nu betydligt mer om rök- och ventilationskanaler än vad de gjorde före sitt deltagande vid skorstensseminariet den 3 december.

Seminariet var uppdelat i två huvudområden, historia och ny teknik, men i omvänd ordning. Först i kunskapsförmedlingen var Jörgen Tellestam, vd för Skorstensfolket Sverige, enligt uppgift landets ledande entreprenörsorganisation när det gäller skorstenar, skorstensrenovering och ventilation med representation på fler än 40 orter i Sverige.

Jörgen Tellestam redogjorde för de insatsrör av komposit som med fördel installeras i fastigheternas befintliga kanaler, VentilFlex® för ventilationskanaler och imkanaler samt FuranFlex® för rökkanaler.

Lite förenklat så förs insatsröret, som ser ut som en brandslang, ner i det befintliga kanalsystemet i exempelvis ett flerbostadshus. Installatören drar in slangen i en lägenhet genom ett arbetshål och trycksätter den med luft. Slangen fyller ut den befintliga kanalen och härdas sedan med hjälp av vattenånga. Ventilationskanalernas form spelar ingen större roll, systemet utnyttjar hela kanalarean.

Jörgen Tellestam bjöd även på ekonomiska kalkyler och räkneexempel för att besvara frågan vilket som var bäst – att installera nya ventilationskanaler eller att täta de befintliga. Vi var många i lokalen som fick en betydligt större insikt kring ventilationens betydelse för en fastighet.

Därefter intog Stefan Lindberg scenen. Stefan är en av Skorstensfolket Sveriges delägare och tillika vd för Skorstensspecialisten, ett företag med 100 års erfarenhet i branschen. Det var Stefan Lindbergs farfar, skorstensfejare Erik Alfred Lindberg (1898-1960) som startade verksamheten som senare övertogs av sonen Gösta Herbert Lindberg (1920-2001). Skorstensspecialisten har under sina hundra verksamhetsår samlat på sig en imponerande bank av erfarenheter och referenser.

Stefan Lindberg berättade bland annat om när en skorsten höll på att falla inne på Volvo Torslandaverken. Det är så stora tak på fabriken så att det knappt finns några lyftkranar som kan bistå vid ett sådant omfattande skorstensarbete. Vid detta tillfälle fanns det en kran i Tyskland, men det skulle kosta en större förmögenhet att transportera den till Göteborg och därefter montera den hos Volvo. Ett billigare och snabbare förfarande var att nyttja en helikopter för lyft av den gamla skorstenens delar.

Ett stort uppdrag för Skorstensspecialisten var renoveringen av Haga, där stadsdelens samtliga 300 kakelugnar skulle underhållas och säkras. Det kanske mest spektakulära var nedmonteringen och återuppbyggnaden av skorstenen vid Renströmska badet i Haga, cirka 38 meter hög och med en total vikt om 180 ton. De fick bila sig in under Ägget, den centrala bassängen i badet, för att komma åt skorstenen.

Stefan Lindberg visade prover på de speciella tegelstenar som användes vid återuppförandet av skorstenen, så kallad radial tegelsten. Projektet pågick under åren 1985 till 1997.

Andra välkända referensfastigheter är det vackra Stadshuset i Stockholm, ritat av Ragnar Östberg samt Berns salonger i kungliga huvudstaden. Stefan Lindberg redogjorde också för de särskilda krav och färdigheter som krävdes för arbetena vid Astra Hässle i Mölndal.

Stefan Lindberg arbetar just nu med att återskapa en kakelugn från kung Gustaf III:s tid. Han visade upp exempel på stenar, så kallade blad, från en gammal kakelugn, och dessa ska senare kramlas fast.

Stefan Lindberg bjöd även på en cliffhanger när han nämnde namnet Cronstedt i en bisats, vilket kittlade undertecknads vetgirighet …

Greve och tillika arkitekt Carl Johan Cronstedt (1709-1779) lanserade tillsammans med friherren och generalen Fabian Casimir Wrede (1724-1795) ett vedbesparande rökkanalsystem för kakelugnar som bidrog till att dessa under lång tid var en av de vanligaste värmekällorna i Sverige.

De båda herrarna hade fått i uppdrag av Rikets Råd att utveckla konstruktionsförbättringar och att ta fram en mer energisnål eldstadstyp åt hushållen. Vid den tiden rådde vedbrist i Sverige, bland annat på grund av järnverkens stora användning av träbränsle vid framställningen av stångjärn, vilket då var rikets största exportvara.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

År 2024 är det fortfarande många människor som i sin vardag utsätts för sexuellt ofredande. Det kan vara från arbetskamrater, chefer, bekanta eller obekanta. Det kan handla om kommentarer och gester av sexuell natur, tafsande eller visande av pornografiska bilder. Det kan också handla om ovälkomna komplimanger, inbjudningar, anspelningar och krav på sexuella tjänster.

Tisdagen den 1 oktober genomförde Göteborgs Byggmästareföreningen i samarbete med Byggföretagen ett viktigt och, tråkigt nog, fortfarande högaktuellt frukostseminarium kring sexuella trakasserier. Arenan för dagen var, precis som så många gånger förr, det trivsamma Byggarnas Hus på Ekmansgatan 1.

Kunskapsförmedlare och föreläsare var Hanna Linell, som för sitt morgonpass använde humor som coping-strategi för att tala om ett något tabubelagt ämne. Föreläsningens rubrik var Lets´s talk about sex.

Hanna Linell med erfarenhet från olika arbetsplatser både inom industrin och tjänstesektorn delade generöst med sig av sina egna erfarenheter av ovälkomna dick pics, tafsande och överraskande hångelförsök samt skamliga och sexistiska kommentarer. Det var häpnande kommentarer från manliga kolleger exempelvis vid mässor och konferenser, där hon fick frågor om hon hade någonstans att ligga samt om hon kunde knäppa upp blusen något ytterligare för att få in fler potentiella kunder till montern. De var ingen som bad de manliga kollegorna att knäppa upp gylfen, och tur var väl det.

Blir man utsatt ska man anmäla till närmsta chef eller ledningen, men detta kan vara jobbigt för ofta står ord mot ord. Av den anledningen är det tråkigt nog inte helt ovanligt att den utsatte hellre säger upp sig. Noterbart är att även män drabbas av trakasserier, vilket inte diskuteras lika ofta. På tal om diskussioner så var det tydligt att det var många i morgonstundens församling som antingen hade egna erfarenheter i ämnet eller som arbetade med dessa frågor inom HR-området, vilket bidrog till intressanta inlägg och givande diskussioner.

Hanna Linell berättade att hon även kan ombesörja workshop i ämnet om intresset finns. Då flera deltagare verkade visa intresse, återstår det att se om detta kan bli aktuellt till våren. Håll ögonen öppna.

I eftersnacket var det en kompis som menade att han skämdes över att vara man. Riktigt så tänkte inte undertecknad, men jag hade definitivt skämts om jag skickat en dick pic till en arbetskamrat oavsett kön. Det vore väl trevligare att skicka blommor. Vad är det som får gubbar att fotografera Petter-Niklas kan man undra, och vad får dem att sedan ogenerat sprida dessa oidentifierbara porträttbilder? Detta är ett sorgligt agerande.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Vad är sexuella trakasserier?

Sexuella trakasserier är ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet. Det kan till exempel vara (källa Diskrimineringsombudsmannen):

• Kommentarer och gester av sexuell natur
• Tafsande
• Närgångna blickar
• Visning av pornografiska bilder
• Ovälkomna komplimanger, inbjudningar, anspelningar
• Krav på sexuella tjänster

Tänk en bakgård och tillika parkeringsplats omgjord till Göteborgs svar på Covent Garden. Bjud in den lokala mingeleliten inom bygg- och samhällsbyggarvärlden och plötsligt finns alla förutsättningar för en gemytlig och trevlig kväll. Kvalitetssäkra övningen med att låta hela härligheten kryddas med god mat, lämplig dryck och ett bra sensommarväder. Föreställningen kan börja …

Det var torsdagen den 29 augusti som Byggföretagen Väst med Stellan Haraldsson och Maria Strömberg i spetsen samt Göteborgs Byggmästareförening med Jonas Steen och Gabriella Lörnbo som ceremoni­­mästare välkomnade ett drygt 40-tal gäster till ett traditionellt sommarmingel. Denna gång i old british style – dock utan umbrella och galoscher, eftersom göteborgskt överraskningsregn glädjande nog uteblev.

Bland mingelproffsen kan nämnas Byggmästareföreningens tre senaste ordföranden; Jonas Steen, Stephan Woodbridge och Sven Steen.

Välbekanta Ljungman Jansson med en välmodulerad fritös fixade utsökt fish and chips, serverat i klassiskt tidningspaket. Till detta avnjöts Rådanäs välbryggda drycker, bland annat via en tappkran – allt inmundigat under kompanjemang av trubaduren Mister C välanpassade musikrepertoar, välvalt framförd på … en utmärkt artikulerad engelska.

Brittisk anda var ett utmärkt val, inte minst med tanke på Göteborgs – Lilla Londons – alla kopplingar till Storbritannien.

På 1800-talet industrialiserades Göteborg till stor del av inflyttade britter. Under denna tid fick Göteborg smeknamnet ”Lilla London”, vilket staden kallas än idag.

Namn som Barcley, Campbell, Carnegie, Chalmers, Christie, Despard, Dickson, Erskine, Gibson, Hall, Keiller, Kennedy, Lyon, MacLean, Metcalfe, Nonnen, Robertsson, Seaton, Sinclair, Smith, Spalding, Thorburn samt Wilson är några av alla de brittiska namn som fortfarande klingar välbekant i göteborgarnas öron. Flera namn är cementerade i stadens DNA genom donationer och testamenten.

I Göteborg, ett stenkast från Byggarnas Hus, finns Sveriges äldsta herrklubb, Royal Bachelors' Club, som grundades år 1769 av britter i Göteborg. Första namn i RBC:s samlade matrikel är Thomas Erskine (1744-1828), tillika Storbritanniens förste konsul i Göteborg under åren 1775-1799.

Många olika idrotter har sina rötter från de brittiska öarna, exempelvis badminton, bordtennis, curling, fotboll, golf och tennis, som sedan likt invasiva växter och djur spridit sig till Göteborg och Sverige. Curling spelades i Göteborg 1875, Sveriges äldsta badmintonklubb, Göteborgs badmintonklubb bildades 1933. Bordtennisspel såldes hos Brobergs Cigarrhandel 1902. Lyckans Soldater spelade fotboll på Heden redan 1884, en tennistävling spelades i Särö så tidigt som 1886. Sveriges äldsta golfklubb, Göteborgs Golf Klubb, grundades 1902.

I Göteborg finns Londongatan i Bräcke på det vackra Hisingslandet, precis som flera andra gator med namn kopplade till städer med historiska sjöfartsförbindelser med Göteborg.

Makarna Tods Plats vid Magasinsgatan har fått sitt namn till minne av paret Tod som i kvarteret drev British Hotel, med start 1815. Tidigare hade George Tod drivit Engelska Värdshuset i Masthugget.

Stort tack till arrangörer, krögare, bryggare, musikant samt alla trevliga och vackra mingelvänner som förgyllde dessa sensommartimmar.

Jo, jag vet att jag inte skrivit något om dartutmaningen och det finns en klar anledning till detta – jag träffade knappt tavlan – men det var inte jag som träffade fotograf Stefan Hollertz cykeldäck.

Får jag ändå bjuda på lite dartfakta: Dart är ett precisionsspel, som spelas både på pubar och i särskilda föreningslokaler. Namnet kommer från det engelska ordet för kort pil. Till Sverige kom darten först på 1960-talet, då allt fler darttavlor började sättas upp på olika näringsställen runt om i landet.

Rätt ska också vara rätt – genomfördes en darttävling ska självfallet vinnare både namnges och hyllas. Stort grattis säger vi till Hampus Lostin, Byggbranschens utbildningscenter, som endast nyttjade 32 kast för att ta sig från 301 poäng all the way to 0.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

En härlig kväll för överraskande möten och nya bekantskaper. En kväll som bjöd på visioner och framtidsdrömmar. En kväll som bör följas upp och som därmed eventuellt kan leda till förändring och förnyelse.

Tisdagen den 27 augusti 2024 kommer undertecknad att minnas som en kväll i sällskap med en förförisk snygging. Ett läckert praktexemplar med spännande linjer och underbara former. En skönhet som åldrats med största värdighet och ödmjuk stolthet. Hur långt skulle hon ta mig på kvällens vågade resa?

En färd där himlen förvandlades från ljus till mörker och från sol till måne. Ja, det blev kanske inte någon direkt mystik i okända vatten, efter snobbrännan la S/S Bohuslän om kursen och stävade hemåt i natten. Att tuffa runt i Göteborgs södra skärgård är som att navigera runt bland Evert Taubes, Lasse Dahlquists och andra sjömansskildrares musikskatter. Brännö, Känsö, Styrsö, Donsö, Asperö, Rivö, Köpstadsö och Vrångö låter som hemorter för riktigt salta grabbar.

Syftet med denna seglats var Göteborgs Byggmästareförenings årliga kvällsträff mellan YRGO-studenter och något äldre branschföreträdare. I år deltog ett 50-tal tillfälliga sailers, varav ungefär hälften representerade YRGO. Av totalen var cirka en fjärdedel kvinnor. Resans drygt tre timmar fylldes av fina skärgårdsintryck, välsmakande mat med tillhörande drycker samt djupgående diskussioner och erfarenhetsutbyten.

Ångbåtens personal, alla riktiga idealister och entusiaster, gjorde allt för att samtliga gäster skulle trivas och må bra, vilket också blev fallet – det syntes inga spår av sjösjuka eller studenter hängande över relingen.

Nu lite om passagerarfartyget S/S Bohuslän, som byggdes på Eriksberg och sjösattes den 15 december 1913. Författaren Martin Holmgren har skrivit en bok om alla fartyg som Eriksbergs Varv har byggt och i den skriften återger han ett intressant citat om Bohuslän, hämtat från tidskriften Ångbåten och berättat av Evald Marstedt:

För undertecknad är historien om S/S Bohusläns dop ingen nyhet. Jag har den från min farfar Johan Andersson, som var arbetsledare på detta fartygsbygge. Han stod intill tribunen vid dopet och var alltså ögonvittne till händelsen. Tyvärr har jag glömt namnet på den behjärtade man som avgjorde namnfrågan. Det är nu 40 år sedan farfar skildrade händelsen och vi skall komma ihåg, att på den tiden skulle alla fartyg, åtminstone på Eriksberg, löpa av stapeln exakt klockan tolv på middagen.

Ännu ögonblicket före tolvslaget stod diskussionen het bland de församlade om namnen Carlsten och Bohuslän och dessutom hade som kompromissförslag ytterligare två namn kommit in under debatten. När klockan i Carl Johans kyrka tvärsöver älven slog tolv var oenigheten högljudd och fullständig. Då grep en man ur rederistyrelsen resolut champagneflaskan, krossade den mot stäven och ropade: Bohuslän skall vara ditt namn!

Detta blev signalen till dem som skulle kapa låsarna – av trä på den tiden – och efter några tag med sågarna gled Bohuslän ut i älven. Detta stoppade ingalunda meningsutbytet bland de församlade, men nu var fartyget oåterkalleligen döpt och sjösatt under namnet Bohuslän.

Bohuslän gjorde sin första provtur den 5 april 1914 och levererades den 14 maj till sin ägare Marstrands Nya Ångfartygs AB (R. O. Berger), Marsrand. Hon levererades på randen till första världskriget, och sattes i trafik på traden Göteborg – Marstrand – Lysekil – Gravarne.

Några månader in i kriget låg hon tidvis still, då hennes kolkonsumtion var högre än de äldre båtarnas, och kol var en bristvara. Men hon var snart tillbaka i trafik och fortsatte plikttrogen på sin trad fram till sommaren 1953.

Stort tack till alla, sjövana respektive sjöovana, som bidrog till att denna resa blev så trivsam och givande.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Vi befinner oss just nu ganska exakt i halvtid. Årets första halvlek har för Göteborgs Byggmästareföreningens del varit både intensiv och omväxlande. Det är min absoluta önskan att ni alla finner nöje och värde i våra olika aktiviteter. De ska helst vara spännande, intressanta och kunskapshöjande. Är det något studiebesök eller seminarium som du saknar? Hör gärna av dig med ett tips!

Vi sitter just nu och lägger upp vår målplan för andra halvlek som börjar med en ångbåtsfärd och ett trädgårdsmingel i augusti månad. I väntan på detta kan du ladda dina batterier, umgås med nära och kära samt kanske lyssna på Sommar i P1 – under halvtidsvilan får du välja själv.

Tack för i vår, ha en skön sommar samt på återseende!

Gabriella Lörnbo
Vd, Göteborgs Byggmästareförening

Onsdagen den 5 juni 2024 samlades ett tjugotal kunskapshungrade och vetgiriga personer ur Göteborgs Byggmästareförenings trogna medlemskader i Råda, närmare bestämt i det gamla grustaget.

Grustäkten i Bråta, som togs i bruk på 1960-talet, är sedan några år tillbaka ett minne blott och är numera föremål för en total makeover – där en stor grustäkt, likt den fula ankungen, påbörjat sin omdaning till ett nytt och attraktivt bostadsområde i en spännande stadsdel benämnd Wendelstrand, i omedelbar närhet till Landvettersjön i Mölnlycke.

De första tydliga tecknen på denna intressanta förändring är uppförande av landmärket Lakehouse, en spektakulär juvel i kronan. Som en typ av förryttare eller förstuga till det riktiga Lakehouse, byggdes först en form av Lilla Lakehouse, en byggnad som fungerar utmärkt som samlings- och mötesplats vid studiebesök, bygg- och planeringsmöten och liknande sammankomster. Den har redan använts relativt frekvent. Här finns bland annat en överskådlig modell över hur det är tänkt att Wendelstrand ska se ut när allt är klart. Då kommer det här att finnas cirka 1 000 bostäder, förskola, ett mobilitetshus och annan service.

Byggmaterialet är främst trä och glas. Både ”Lilla Lakehouse” och den betydligt större huvudbyggnaden är på sitt sätt en nödvändigt öppnande exploaterings- och investeringskostnad för att kunna sälja in projektet och helheten. Projektet handlar till 50 procent om hus och till 50 procent om landskap. Närmare naturen än så här går knappt att komma. Projektet har också som ambition att hålla bilar utanför själva boendemiljön.

Vid nämnda modell inleddes studiebesöket under värdskap av Johanna Söderlund, stadsutvecklingschef på Steptura samt, Christian Nygård, fastighetsutvecklare på Fastighets AB Balder. Som ciceron under själva rundvandringen i det stora nybygget, det vill säga Lakehouse, fungerade byggentreprenören Filip Stefansson, avdelningschef vid BRA Bygg, på ett utmärkt sätt. Han delade generöst med sig av fakta, materiallära, metodval och annan kuriosa.

Nyckelord för hela projektet är samarbete och partnerskap. En avgörande framgångsfaktor är det goda samarbetet med kommunen, exempelvis kommunledningen. Projektet utvecklar det mesta inom geografin, medan kommunen exempelvis ansvarar för VA.

Lakehouse är en spännande skapelse i trä, glas, stål och betong, en levande och flexibel mötesplats där olika aktörer hyr in sig under korta eller längre perioder i mötesrum eller gym – förhoppningsvis som balsam för både kropp och själ. Från entrén och uppåt i byggnaden är det svenskt trä som gäller, levererat från Moelven.

En intressant uppgift var att gran är det vanligaste träslaget i svenska byggnader, medan man använder furu i Norge. Här kommer även att finnas lokaler för kommersiell verksamhet, kontor, små butiker, restaurang och café. Restaurangen kommer säkerligen servera husets fisk, det vill säga den torskartade fisken lake.

I en programförklaring skriver initiativtagarna att Lakehouse är designat för att skapa harmoni mellan natur och kultur i Wendelstrand. Man skulle också kunna tillägga att här möts i full harmoni historia och framtid samt entreprenörskap och kreativitet.

Den stora byggnaden bjuder en spännande och intressant arkitektur, med tre nivåskikt balkar, terrasser och glasskärningar. Hela konstruktionen kräver stor precision. Arkitektbyrån Snøhetta vill i Mölnlycke läka det sår i naturen som grustaget inneburit.

Det skidbacksliknande utvändiga taket minner oss om operahuset i Oslo, ett av arkitektbyrån Snøhettas mest uppmärksammats för projekt, tillsammans med biblioteket i Alexandria och National September 11 Memorial Museum på Ground Zero i New York.

Hans kungliga höghet Kung Carl XVI Gustaf fick för några år sedan en presentation av projektet. Han reagerade över det brant lutande taket som då dessa rader skrivs mest liknar en skidbacke lämpad för puckelpist. Kungen uttalade en vilja att åka alpint på taket när huset är klart. Han fick klartecken från projektets representanter, som redan nu inhandlat lämpliga skidor. Kanske även dessa byggda av trä från Moelven.

I Stockholm återfinns Kungens kurva, medan man i Mölnlycke nu bygger Kungens backe.

Den högsta punkten i norr, där det är 18 meter till tak och där de stora glaspartierna med sina speciella tryck mellan glasen och träkonstruktionens sköna bågform, påminner på flera sätt om de stora katedralerna i Europa. Lokalens gradänger bjuder möjlighet till publika föreställningar och event.

Fastighetsbolaget Next Step Group är ett bolag som på två decennier redan hunnit etablerat sig som ett ansett stadsutvecklingsföretag, med flera högintressanta projekt i referensbanken.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Tisdagen den 23 april 2024 öppnades portarna till Kjellmansgatan 26 för Göteborgs Byggmästareförenings vetgiriga (läs nyfikna) medlemmar.

Kjellmansgatan, vid Stigberget, fick sitt gatunamn redan 1879 till minne av coopverdiekaptenen J J Kjällman (död 1857), kallad Vattenkällman. Enligt en annan uppgift skulle gatan dessutom vara uppkallad efter skeppsredaren C L Kjällman, som ägde ett av de mera betydande husen vid gatan.

Göteborgsskildraren C. R. A. Fredberg skriver i sitt välkända verk ”Det gamla Göteborg” från 1919-1923 bland annat följande:

Kjellmansgatan fick sitt namn i den tiden, då det var vanligt att döpa de små gatorna i förstäderna efter någon pamp, som bodde vid vederbörande gata eller gränd. Gatan uppkallades efter kapten J. Kjällman och skepparen C. L. Kjällman vilken ägde ett av de mera betydande husen vid Kjällmansgatan.

Den siste Kjällman verkade i senare delen av 1800-talet – i en tid då Majorna ingen vattenledning hade och därför, när brunnarna i hagarne sinade ut, vore hänvisade till två allmänna källhus: den vid Bläsliden och den vid Klippan. För företagsamt folk lönade det sig på den tiden att köra vatten i tunnor och sälja det kannvis till hushållen. Och likaså att föra det i s k vattenbåtar till skeppen, som lågo förankrade på strömmen.

Jag har hört uppgivas att ifrågavarande Kjällman tjänte sig en förmögenhet på dylika vattentransporter, för vilka han övergav långfärderna på haven. Därför kallades han i dagligt tal för ”Vatten-Kjällman”…

I Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning den 13 maj 1876, alltså några år innan gatan officiellt fick sitt namn hittar vi en annons om rum att hyra på en gata med det aktuella namnet:

Nu genast finnes att hyra ett möblerat rum, med egen ingång och utsigt åt gatan, för en eller tvenne hyggliga ungkarlar. Adress huset n:r 150 vid Kjellmansgatan i Majornas 3:dje rote, der madam Malmström efterfrågas.

Nu, cirka 150 år senare, är det åter aktuellt med bostadsaffärer på Kjellmansgatan och denna gång är det Sverigehuset som utvecklat det uppmärksammade projektet Stigbergshyllan, bland annat med hjälp av ABAKO Arkitektkontor.

Processen startade egentligen redan 2008 på Henriksberg – alltså på samma plats som där Fritiof Nilsson Piraten skrev romanen Bombi Bitt och jag, och i dag, 2024, handlar det om 187 unika bostäder – bostadsrätter fördelade på tre hus och två separata bostadsrättsföreningar.

Sverigehusets vd Anna Henriksson, med god support av Hanna Hall och Kajsa Gustafson, bjöd Byggmästareföreningens medlemmar på en spännande guidning som likt en snitslad motionsslinga innehöll hissnande höjdvariationer i form av lägenhetsvisningar på flera olika våningar, höjdpartier med fantastiska utsikter, inte minst mot det fagra Hisingen och det moderniserade Järntorget.

På översta våningen fanns ett gemensamt vardagsrum med bekväma soffor och fullvärdigt kök. Utanför vardagsrummet fanns en balkong med en utsiktsplats, lämpligt nog utrustad med en kikare för den som vill känna på att vara privatspanare för en liten stund. Här fanns också möjligheter att nyttja husets spa-anläggning med bastu och bubbelpool på balkongen i söderläge – utmärkt för den som vill solbada i en något annorlunda miljö. Spa-anläggningen är endast till för dem som hyr övernattningslägenheten och inte för alla hyresgäster i vardagen, så som balkongen i norrläget.

De minsta lägenheterna är 34 kvadratmeter och den största är 144 kvadratmeter. Den sistnämnda är en fyra som kan förändras till en sexa. Fyran har för övrigt fyra balkonger, en med härlig utsikt och en med goda solningsmöjligheter.

Det finns fyra olika grundstandarder när det gäller material, till exempel kakel på väggar och heltäckningsmattor i sovrum. Beträffande förvaringsutrymme är en hel del lägenhetsförråd smart placerade i suterrängytor.

Projektet Stigbergshyllan har rönt kännedom långt utanför Masthugget och Göteborgs gränser. Projektet var exempelvis nominerat som Årets Bostadsprojekt vid den årliga galan Guldhemmet.

För den som är lite mer tekniskt intresserad kan nämnas att det handlar om helprefab och att fasadmaterial utgörs av Petersens Tegl, en dansk kvalitetstegel med anor från 1791.

Man har också arbetat med detaljer – både invändigt och utvändigt, exempelvis där bågar återkommer som ett grafiskt mönster. Man har arbetat noggrant med en bra lösning när det gäller belysningen, inte minst när det gäller gårdsbelysningen samt en listigt infälld belysning i trappräcket.

Detaljer är väldigt avgörande och valet av höjd, form och färg var extra viktigt med tanke på projektets läge och eventuella påverkan för den som, från norr, önskar betrakta Masthuggskyrkan och områdets siluett. En finess är mönsterbandet på fasaden.

Andra detaljer är entréboxar, namnskyltarna utanför lägenheterna samt anslagstavlorna vid entréerna.

Stigbergshyllan är ett spännande projekt, byggt i klassisk göteborgsmiljö och uppenbarligen populärt bland bostadssökande – ty det är redan sålt till 91,5 procent.

En viktig faktor i jämförelsen mellan husen i våra dagar och på Kjällmans tid är att det numera är självklart att varje lägenhet har flera vattenkranar med rinnande vatten.

Text: Lars O. Carlsson
Bild: Stefan Hollertz