Det finns många olika beståndsdelar och skilda faktorer i en människas djärva planer för en drömsemester – allt beroende av intresse, tillgänglig tid samt ekonomi.

Somliga älskar att resa land och rike runt, kanske besöka alla loppmarknader för att titta efter unika tillbud och lokala fynd. Ibland hittar man något som troligen borde vara betydligt dyrare eller kanske till och med betydligt billigare. Det handlar om tillgång och efterfrågan. Ibland får man nöja sig med en påse smurfar eller tre inbundna årgångar av Vecko-Journalen från tidigt 1920-tal.

De bästa ställplatserna i landet för en normalstor husbil återfinns ofta i anslutning till en lantlig golfanläggning och där finns inte allt för sällan en klart godkänd golfkrog med mästarbrev för tillagning av såväl pyttipanna som traktering av hamburgertallrik.

Fjolåret var intensivt och spännande för Göteborgs Byggmästareförening, både för dess medlemmar och för mig personligen. Av den anledningen ser jag nu fram emot en sommarledighet tillsammans med familjen. Den toppsemester vi nu planerat innehåller fotvandringar i den schweiziska Bregott-fabriken, inmundigande av såväl Rigi mjölkchoklad, Milka Alphine Dainy choklad (krämig) samt en stadig bit Toblerone.

Göteborg i all ära – med Rambergets topp 87 meter över havet – men Schweiz högsta berg, Dufourspitzei Monte Rosa-massivet, når en höjd av 4 634 meter över havet. Hur högt upp bland alptopparna vi kommer att nå det vet jag inte i skrivande stund. Känner jag mig själv rätt kommer vi vända efter några dagar så att jag garanterat är hemma i god tid till vår traditionella utflykt med S/S Bohuslän den 25 augusti.

Till sist – stort tack till alla er som har bidragit till en trevlig vår i Byggarnas Hus. Jag hoppas att vi alla får chans att ladda våra batterier så ses vi igen till sensommaren.

Gabriella Lörnbo Ekberg
Vd, Göteborgs Byggmästareförening

Ovan där randas morgonen
Och på bygget samlas helgonen
Vi ska strax förtälja om vår resa hit
Vi förstår nu bättre PEAB:s stora slit

Torsdagen den 28 maj samlades ett antal vetgiriga medlemmar i Göteborgs Byggmästareförening vid det västra brofästet vid bron mellan Mossholmen, där Havtornet nu är uppfört, samt Klädesholmen, en ö kanske främst känd för hantering av sill och kaviar.

PEAB ställde verkligen upp med en rejäl välkomst- och guidekommitté, troligen för att säkerställa att inga frågor skulle lämnas obesvarade. De utvalda PEAB-ciceronerna under studiebesöket var regionchef Stellan Haraldsson, arbetschef Therese Johansson, projekteringsledare Björn Lundberg samt platschef Mats Hallin.

Vi värmde upp oss i etableringsboden med en kopp kaffe, och därefter följde en fyllig och intressant beskrivning av projektet, dess historia, dess tekniska lösningar och utmaningar. Havtornet, ett objekt som Peab utvecklat i egen regi, nominerades bland annat som finalist i Guldhemmets kategori Årets Bostadsprojekt.

Hela projektet och dess bemanning tycks kännetecknas av pionjär- och nybyggaranda, lösningsorientering samt teamwork. Däremot är det betydligt mer ovanligt med räta vinklar. Vill man hitta något som kan framkalla 90 grader är det kanske lättast att uppsöka bastun.

Det har varit väldigt många frågetecken och utmaningar under projektets gång. Den tredimensionella digitala modellen har varit till stor, ofta avgörande hjälp. Ibland fick man känslan av att även Joe Labero varit med på bygget, för att exempelvis fixa till balkongernas alla fönsterlösningar

Några intressanta faktauppgifter:

• Det handlar om ett flerbostadshus med 54 bostadsrätter i storlekar från 1-5 rum och kök, eller mer exakt från 45 m2 till översta våningens 196 m2, fördelade på 14 våningar.
• Tornets diameter är 23 meter. Översta plan befinner sig cirka 43 meter över havet. Huset innehåller 414 fönster och 109 balkongdörrar.
• Bostäderna har tillträde från februari till april 2027.
• Alla lägenheter har balkong eller terrass. Översta plan har en balkong som går runt hela våningsplanet, vilket innebär ett boende i origo. Denna lägenhet har även en bastu samt en egen vrå, en liten kil, där balkongen gör ett intrång i lägenheten på den östra sidan. Detta resulterar i lä samt en möjlighet till härlig morgonsol.
• Samtliga lägenheter har tillgång till cykel- och kajakförvaring inomhus. Det finns också möjlighet till båtplats och vinterförvaring.
• Det finns en gemensam innergård samt dito takterrass på 160 m2 med utsikt åt alla väderstreck.
• Här är det bergvärme som gäller och samtliga lägenheter har golvvärme.

Fyllda med nya kunskaper och en iver att äntligen få bestiga Moss Everest var det dags att även fysiskt göra bekantskap med den storskaliga cylinderhatten som fått sin form efter den gamla cisternen som tidigare hade sin lokalisering på just denna plats.

Vi började vår färd i källaren och besökte sedan flera våningar och olika lägenheter samt njöt av balkongernas utsikt.

Havtornet kan, och kanske även bör, tolkas som Tjörns motsvarighet till Malmös Turning Torso och Karlatornet i Göteborg. En annan tolkning säger att Havtornet är en något rundare, klumpigare och kanske även något kaxigare kusin till fyren Pater Noster. Det är alltså den gamla Heidenstamsfyren som är rest på Hamneskär – ett av alla skär inom Klädesholmens socken, några spinnspökast väster om Mossholmen.

Betänk att det fanns en skola med tillhörande lärarinna så sent som 1938 på Pater Noster.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Den 21 maj besökte Göteborgs Byggmästareförening BRF Spanjoletten i Majorna. Ett fantastiskt studiebesök, men vi börjar med en visa ...

Det är dom små, små detaljerna som gör’et,
var litet kugghjul är viktigt för maskineri’t.
Det är ens eget fel ifall man själv förstör’et,
så var aktsam om varenda liten bit.

Ja, så skrev Povel Ramel sommaren 1947 och så är det faktiskt också i verkligen – inte minst inom bostadsbyggandet. Detta fick vi studiebesöksdeltagare lära oss i samband med guidningen i och kring HSB nya fina bostadshus Spanjoletten på det gamla Fix-fabriksområdet i Majorna.

Området har en fantastisk historia med Sandarnakulturen – en unik period under svensk stenålder med stenåldersboplats i området – samt även innovatören Walter Bengtsson med sin stora fabrik. Fixfabriken hade ett förhållandevis omfattande produktsortiment, från exempelvis spanjoletter och fixlock till dörrhandtag, strumpstickor och virkkrokar.

Här, utanför det gamla huvudkontoret med sitt gula tegel, togs vi emot av Marcus Hansson, projektchef för nyproduktion på HSB Göteborg.

Det gula teglet skiljer sig för övrigt markant från övriga fastigheters röda tegel. I detta ombyggda hus finns, bakom fyra gröna garagedörrar, en populär restaurang, med det urgöteborgska namnet Bamba.

Marcus kan verkligen allt om Spanjoletten, dels i egenskap av projektchef, men dels också som boende i huset. Det var väldigt tydligt hur han brinner för projektet, men också för de processer som resulterade i ett stort antal smarta och unika lösningar. Entrédörrhandtagen, fotskrapan innanför entrédörren, inbrottsskydden i fönstren vid tvättstugan med mera.

Det var verkligen spännande att få ta del av alla tankar bakom detaljerna, exempelvis murningsmönstret kring entréer och fönster som hämtat sin inspiration från Carnegie & Co:s arbetarbostäder vid Karl Johansgatan 105, bara ett vältränat tegelstenskast från Spanjoletten.

Det var också intressant att se hur fasadteglet har dockats ihop med markteglet. Stensättningen hjälper för övrigt till att visa gällande tomtgränser. En annan spännande detalj att kommentera beträffande murning är det kluriga i att varje gavel har sitt speciella mönster, vilket krävt både genomtänkt logistik och detaljerad planering – imponerande!

Inuti lägenheterna är inredningsdetaljerna noggrant utvalda och samma känsla får vi även utanför den gröna lägenhetsdörren. Här återkommer detaljer i mässing, klassisk grön färg och tegel i entréer i trapphus och andra gemensamma ytor runt om i föreningen. De specialdesignade handtagen till entrédörrarna är utformade för att efterlikna Fixfabrikens tidigare logga, vilket också signalerar respekt för områdets historia.

Högst upp i huset, på tolfte våningen, återfinns en spännande och generös takterrass. Här erbjuds härlig utsikt över Göteborg och Göta älv. Här finns också en del planteringar och lite grönt för dem som trivs med en lightvariant av mysiga hemmakvällar och romantiska skogspromenader.

När vi fick beträda terrassen kändes det som om även älven gästade terrassen, men det visade sig att det var Göteborgs patenterade regnväder som ville göra sig påmind om så bara för en liten stund.

Här bjuder vi ytterligare några uppsnappade faktauppgifter:

• Huset innehåller 141 bostäder med storlekarna 1–5 rum och kök.
• Det finns ett antal studiolägenheter med 5,5 meter i takhöjd.
• Inom bostadsrättsföreningen finns en hyrbar gästlägenhet.
• Under huset finns ett garage med ett femtiotal parkeringsplatser med tillhörande elladdare. Dessa är inte personliga så först till kvarn gäller.

Projektet har varit nominerat till flera åtråvärda priser och Marcus Hansson & Co är stolta mottagare av Per och Alma Olssons fond – pris för årets bästa byggnad i Göteborg 2025. Priset består av en plakett att fästa på byggnaden och en prissumma som är tänkt att användas till konstnärlig utsmyckning.

HSB har ytterligare ett stort projekt i området, HSB Sannaparken om 135 bostäder.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Onsdagen den 15 april 2026 var det så dags för årets speciella höjdpunkt för medlemmarna i Göteborgs Byggmästareförening. Vid föreningens årsmöte möts nämligen dagens trygga och lyhörda bygghjältar, seniora smått grånande och merittunga levande kunskapsbanker samt branschens vetgiriga och kunskapstörstande framtidshopp – stipendiaterna.

Seniorerna uttrycker sin beundran över studenternas intresseväckande examensarbeten. Studenterna känner sig en smula starstrucked vid mötet med dessa levande legender. Helt klart är detta en kväll för energigivande möten och generationsdockningar som skapar fina minnen att bära med sig i livet.

Byggmästareföreningens årsmöte skulle kunna beskrivas med en handfull ord så som rutin, kontinuitet, tradition, effektivitet, trygghet och familjärt.

GBF:s årsmötesdag är som en välfylld och genomtänkt trestegsraket. Eftermiddagen inleds med det formella och stadgestyrda passet – själva årsmötet. Med säker hand och myndig stämma navigerade, en ”sittande” ordförande Jonas Steen mötet genom agendans alla paragrafer, grynnor och eventuella blindskär. Han var tryggt sufflerad och stöttad av föreningens glädjespridande vd, Gabriella Lörnbo Ekberg.

Det var inte utan en viss stolthet som Gabriella redogjorde för föreningens nuvarande bisyssla, att nyttja honungsbin för att stärka den biologiska mångfalden. Som ett påtagligt bevis på detta projekts framgång fick varje mötesdeltagare en liten välfylld glasburk med välsmakande och stärkande gyllene honung.

Det hela gick precis som planerat. Ekonomin hade hanterats på ett ansvarsfullt och respektfullt sätt, inte minst aktieinnehavet och fastighetsförvaltningen. Inte helt överraskande beviljades den sittande styrelsen ansvarsfrihet. De förtroendevalda som stod för omval valdes om. De som valt att lämna sina uppdrag ersattes med förväntansfulla och inspirerade krafter. Till de nyvalda säger vi välkomna och till de avgående säger vi TACK för gott engagemang och alla insatser.

Av många uppfattas andra fasen i trestegsraketen som kvällens huvudnummer. Det är nu våra studenter intar rummet för att belönas med stipendiet Byggmästaren och en summa pengar för sina examensarbeten. Totalt handlade det om 100 000 kronor fördelade på fem examensarbeten:

• Att organisera för cirkularitet i byggandet – Clara Wetterqvist
• Fastighetsinspektion med multikameradrönare – Linnea Kraft och Björn Nordling
• Visuell kommunikation med ljus på byggarbetsplatser – Nawid Amini och Visar Iljazi
• Assessment of Zoning Plan Metadata using AI – Isac Mjörnell
• Skillnader mellan projekterad och faktisk energianvändning i byggnader – Jamie Bengtsson och Albin Sivertsson

De två förstnämnda stipendiaterna fick möjlighet att i ord och bild presentera sina examensarbeten och tillhörande slutsatser.

Clara Wetterqvist berättade bland annat hur examensarbetet syftade till att analysera hur cirkulära arbetssätt kan integreras på ett effektivt och ändamålsenligt sätt i ombyggnadsprojekt, med särskilt fokus på de organisatoriska förutsättningar som påverkar denna integration.

Genom en kvalitativ intervjustudie med representanter från tre ombyggnadsprojekt har författaren kunnat formulera flera välgrundade och insiktsfulla slutsatser.

En central slutsats är att utförandeentreprenader förutsätter tydligt specificerade återbrukskrav, medan totalentreprenader i högre grad bygger på entreprenörens egna incitament.

Linnea Kraft och Björn Nordling redogjorde för möjligheter och utmaningar med innovativa metoder för att identifiera vatteninträngning i fasader. Examensarbetet är förtjänstfullt genomfört och visar på
ett tydligt och värdefullt användningsområde för drönarteknik inom fastighetsinspektioner.

De hade exempelvis med hjälp av drönare och värmekamera gjort ett stort antal mätningar på ett höghus i Kortedala och hittat vattenskador.

Författarna demonstrerade hur tekniken kunde identifiera annars osynliga avvikelser, såsom värmeläckage och köldbryggor, och därmed stödja en mer proaktiv förvaltning. Genom väl utförda fältstudier och intervjuer presenteras relevanta och praktiska resultat som kommer byggbranschen till stor nytta.

Medlemmarna i stipendiekommittén Helena Tellberg och Mattias Klintbäck presenterade stipendiet samt hur den hårt arbetande kommittén har lagt upp sitt arbete. De menade att det fanns fler examensarbeten än de fem prisade som höll en väldigt hög kvalité. Kommittén såg det som en stor förmån att få ta del av alla dessa examensarbeten.

Hela denna fas avslutades med kramar, blommor, diplom samt applåder.

Den tredje fasen – finalen – innehöll en minnesvärd trerätters anrättning komponerad av Jungman Jansson & Co. I sitt välkommen-till-bords-tal uttryckte Jonas Steen ett stort grattis till samtliga stipendiater för att de sökt sig till byggbranschen och världens bästa jobb.

Förrätten innehöll sparris och löjrom med omsorgsfullt vald dryck. Huvudrätten var en grillad fisk som naturligtvis var väldigt välsmakande.
Efterrätten presenterades som vit choklad och rabarber.

Under själva middagen hördes med all önskad tydlighet att alla tycktes trivas mycket väl samt att det fanns gott om samtalsämnen – både bransch- och yrkesrelaterade ämnen samt mer fria tankar kopplade till säsong, mat och vin.

Tusen tack för en tusan så trevlig samling i Byggarnas Hus!

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

PS: Examensarbetena kommer senare att läggas upp på Göteborgs Byggmästareförenings hemsida.

Wilhelm Berg (1839-1915) med titeln ”fornforskare” var kamrer i Göteborg och påbörjade bland annat ett större historiskt verk under namnet ”Samlingar till Göteborgs historia”, utgiven 1883. I boken bjuder Wilhelm Berg på några betraktelser och beskrivningar över hur Göteborg, husen och kajerna var byggda.

Du har säkert precis som jag, någon gång fått ett telefonsamtal som gjort dig nyfiken eller som hängt med i dina tankar under dagens återstående timmar. Känner du igen dig? Låt mig återge några brottsstycken från ett sådant samtal som jag mottog i höstas.

Det var en relativt vanlig dag på Ekmansgatan 1. Ute i trädgården sågs trädens grenar vårdsamt buga mot eventuella betraktare i höstblåsten. I huset hördes telefonsignaler hela förmiddagen – i dag tycktes de flesta vara på sina kontorsplatser, i stället för som traditionen numera bjuder att arbeta hemifrån. Skönt, då finns det chans att få lite sällskap under fika och lunch.

Nu hördes även ett och annat skratt i korridoren. Det är härligt när människor skrattar och trivs på jobbet. Ibland kan det även vara upplyftande med ett och annat fnatt. Bara de inte fnattskrattar åt andras olyckor. Det ska vara en sann och humanistisk glädje. Det var med andra ord en go och gemytlig dag i Byggarnas Hus – oddsen tycktes nu vara de bästa och till kvällen skulle säkert stjärnorna falla rätt.

Så plötsligt ringer min egen telefon. Helt utan någon egen förskyllan gjorde överraskande nog Nils Ferlin sig påmind i mitt undermedvetna innan jag besvarade ringsignalen. Jag tänkte då – vad blir det för samtal, blir det långt eller kort, blir det bra eller av den sämre arten? Tänk efter nu – förrn det helt kopplas bort och du sitter där helt besviken och övergiven.

Jaha, då har verkligheten gjort sig påmind igen, hinner jag tänka innan jag harklar mig och svarar. I unga år kanske man kort funderat på om det var ett samtal från Le Bal i Paris – men det kom aldrig någon inbjudan från debutantbalen och numera har jag passerat nomineringsgränsen både åldersmässigt och civilt.

Nu harklade jag mig och gav en välkomnande presentation. Efter att jag öppnat samtalet så fick jag ungefär följande information.

– Hej. Jag heter George-Sixten Lessebo och arbetar vid de historiska magasinen på Polstjärnegatan här på Hisingen, sa en trevlig men något avvaktande röst. Isen kom senare både att brytas och smältas. Det blev ett långt, men mycket angenämt samtal. Samtal är kanske fel ord. Det var herr Lessobo som talade, medan jag mest lyssnade.

– Vi håller på att, kassera och minimera våra arkiv, som just nu växer oss över huvudet. Det finns en mängd saker och ting som borde arkiveras, maganiseras och kanske till och med ligga och skräpa hos någon annan ansvarsfull institution än hos oss – och därför ringer vi dig.

– Vi har hittat en del intressanta dokument kopplade till det tänkta Byggmästar-OS som ursprungligen planerades till Göteborg 1925 och som helt enkelt har glömts bort tills nu, förtydligade herr Lessebo.

– Detta OS skulle ha genomförts i Göteborg under den stora jubileumsutställningen 1923. En lokal organisationskommitté, LOC, var formerad med representanter från Göteborgs Byggmästareförening, Staden Göteborg, Slöjdföreningens skola, Röhsska museet, sågverksbolaget Säfveåns AB och den relaterade nyetablerade organisationen Lingförbundet.

– Inbjudningar hade skickats ut till byggmästareorganisationer, främst i Europa, men tyvärr hade responsen mer att önska. Svarsbreven innehöll ord som ekonomi, prioriteringar, begynnande orostider, organisationsförändringar, plötsligt dödsfall samt gikt och åksjuka.

Efter genomgång av korrespondensen med de inbjudna kontrahenterna beslutade LOC att tills vidare skjuta på genomförandet. En ny tidpunkt preliminärbokades till hösten 2025.

Här andades herr Lessebo och jag passade på att ställa en fråga.

– OS, det låter ju spännande, men i vilka grenar var det tänkt att man skulle tävla?

Herr Lessebo berättade då bland annat följande:

Vid ett svensk preliminärt uttagningsläger i Hindås testade man en femkamp med grenar i precision, noggrannhet och teknik.

En gren handlade om precision med snörslå. Det handlade om att på tid och med hjälp av en snörslå skapa en kompassros med 32 kompasstreck och en diameter på 1 meter.

En annan gren handlade om att på tid gjuta 10 knot i betong med formatet 1 kubikdecimeter.

Tors slägga handlade om att på tid slå 12 stycken 30 centimeters spikar in i en ekstam.

Den fjärde grenen handlade om att med hjälp av en fogsvans kapa en bräda (grovleken blev dock aldrig fastställd) i fem lika längder.

Den femte grenen och som faktisk kreerades efter själva jubileumsutställningen har också en stark koppling till nämnda utställning. När de stora träskjulen, magasinen och förråden på utställningsområdet revs sparades alla utdragna spikar och dessa har nu förvarats i våra arkiv precis som de 30 centimeter långa spikarna som aldrig kom till användning.

De gamla spikarna skulle användas i ett tävlingsmoment där det handlade om, att på tid, räta ut spiken som därefter åter skulle vara spikrak! Det är främst dessa nya respektive begagnade spikar som vi nu skulle överlämna till er tillsammans med alla planeringsdokument, tidigare nämnda korrespondens och så vidare.

– Så det blev aldrig något OS?

– Jo, men något annorlunda. Byggmästarna blev nämligen omkörda av tjejer. Det genomfördes en damolympiad på Slottsskogsvallen i augusti månad 1926. Den öppnades av organisationskommitténs hedersordförande landshövdingskan fru Mary von Sydow, född Wijk, som invigningstalade och därefter släpptes 3 000 brevduvor för att sprida budskap om invigningens genomförande.

Det kändes naturligt att fråga herr Lessebo om det blev några svenska framgångar.

– Jo, faktiskt. Anna-Lisa Adelsköld (1904-1991) vann guld i spjutkastning. Det var för övrigt den enda svenska segern. Året därpå blev hon svensk mästarinna – det var vid de första SM-tävlingarna i friidrott för kvinnor. Då kastade hon i väg det farliga idrottsredskapet 34,93 meter. Under sin aktiva tid tävlade Anna-Lisa för Floda IF.

– Hoppsan, det känns ju som min friidrottsklubb, sa jag, medan Lessebo fortsatte:

– Anna-Lisa var född i Öijared, dotter till Johan Fredrik Sebastian Adlerstierna-Adelsköld. Hon gifte sig sommaren 1929 med agronomen och godsägaren Öyvind Fritiof Bruun, från Tobbetorp herrgård.

Anna-Lisas svenska rekord var ju nästan 35 meter, men dagens svenska rekord, som noteras till 61,96 meter, satte den 16 augusti 2013 av Sofi Flink.

Tack, detta var ju väldigt spännande, men jag sitter nu och tänker på spiken, sa jag. Hur mycket handlar det om i volym och vikt?

– Ja, det bästa vore om du hade möjlighet att gästa oss på Hisingen, så bjuder vi på kaffe och hembakat. Vi bestämde ett datum och sedan en tid tillbaka finns det nu en hel del spik i källaren på Ekmansgatan 1.

Jag tror inte att styrelsen är intresserade av att stå som huvudmän för ett Byggmästar-OS, men jag vill ändå tacka alla vänner och bekanta för 2025 samt önska er alla en God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!

Gabriella Lörnbo
Vd, Göteborgs Byggmästareförening

Göteborgs Byggmästareförenings medlemmar är absolut inte nyfikna, men vi är med all säkerhet väldigt vetgiriga. Vi vill veta vad som händer i vår stad, vilka som bygger, vad de bygger och hur de bygger – då är naturligtvis ett besök på en ny centralstation väldigt lockande.

Jernhusens biträdande projektchef Erik Seilinger tog emot oss i PEAB:s stora etablering, belägen i skärningspunkten mellan Bergslagsgatan och Hisingsbron.

Här bjöds inte bara på en mugg kaffe utan framför allt en intressant och spännande presentation över projektet Göteborg Grand Central, inklusive en och annan utsvävning även kring projektet Park Central. Båda dessa projekt är viktiga enheter i Göteborgs nya stadsdel Centralstaden. Redan nu är detta en helt ny imponerande del av vår vackra stad och mer är att vänta.

Stora imponerande byggnader växer numera kontinuerligt upp i denna del av Göteborg. Adolf W. Edelsvärds gamla centralstation från 1858 och Axel Kumliens stationshus för Bergslagsbanan från 1881 har redan fått flera nya grannar, och fler är att vänta. I området finns nu också flera nya gatunamn, så som exempelvis Ånglokstorget och Snälltågstorget.

Det är Jernhusen, Sveriges största fastighetsbolag vid järnvägen, som bygger Göteborg Grand Central. Arkitekter är Reiulf Ramstad Arkitekter, en norsk arkitektur-, landskapsarkitektur- och designbyrå.

Det handlar om en stor fastighet, innehållande tre våningar, som inte bara är en station för Västlänken. På gatuplan kommer att finnas handel, restauranger och kanske även små serveringar, medan de två övre planen innehåller kontor med cirka 700 kontorsarbetsplatser. Hållbarhet är ett ledord i projektet där man tagit återbruk på största allvar, till exempel genom att använd 100 procent återbrukat tegel.

Det gula teglet är hämtat från några olika projekt i Danmark, bland annat från ett värmeverk samt från Rikshospitalet. Totalt handlade tegelstensåtgången på projektet om 624 000 tegelstenar – en imponerande siffra.

Efter den intressanta presentationen var det dags för en rundvandring på byggarbetsplatsen.

Vi fick också möjligheten att åka utanpåliggande bygghiss till taket där vi kunde njuta av en fantastisk fin utsikt – inte bara över Hisingen och Hisingsbron, men även in mot centrala staden med mera.

När vi skulle lämna själva bygget var det väldigt fint att se den långa raden av containers som stod uppställd längs stängslet. Detta var ett väldigt smart och överskådligt sätt att klara av och även kommunicera projektets seriösa satsning på källsortering. Dessutom hade Derome ställt dit en blå container som kan nyttjas för oanvänt material – ansvarfullt och smart.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

De medlemmar i Göteborgs Byggmästareförening som hörsammat inbjudan om ett studiebesök på legendariska Gamlestadens Fabriker samlades på morgonen den 23 september i det vackra jugendkarakteristiska kontors- och lagerhuset vid Gamlestadsvägen.

Det gamla kontoret byggdes 1903 efter arkitekt Ernst Krügers ritningar, och här bjöds vi på kaffe, smörgås samt en utförlig, intressant och generös presentation kring Platzer Fastigheter, ett av Göteborgs största fastighetsbolag.

Platzer Bygg AB grundades 1969 med huvudsaklig inriktning på bostadsproduktion. I slutet av 1980-talet koncentrerades verksamheten till storstäderna Stockholm och Göteborg. Efter närmare 30 år som byggbolag, avyttrades 1998 hela byggrörelsen. Ledning och administration flyttade från Stockholm till Göteborg och Platzer Bygg AB namnändrades till Platzer Fastigheter AB.

Våra tre värdar som tog emot oss var affärsutvecklare Robert Woodbridge, marknadsansvarige Johan Björkman samt projektledare Linn Runå.

Robert svarade för den historiska redogörelsen där området bland annat har genomgått ett flertal spännande epoker, exempelvis perioden med Nya Lödöse, som var en stadsbildning som existerade 1473–1624 vid nuvarande stadsdelen Gamlestaden i Göteborg.

Ett av motiven att etablera en stad vid Säveåns utlopp i Göta Älv var att undgå norrmännen och danskar vid Bohus. Under åren med Nya Lödöse intog danskarna Älvsborg vid två tillfällen och svenskarna fick betala dyr lösen för att få tillbaka anläggningen. Till följd av bland annat detta önskade Kung Gustav II Adolf en stad längre väster ut, för att försvara älvmynningen och därför grundades Göteborg 1621. För att få invånare till Göteborg beordrades medborgare i Nya Lödöse att flytta till den nya staden, medan staden vid Säveåns utlopp i Göta Älv brändes.

Sahlgrenska sockerbruket var ett stort sockerraffinaderi i Gamlestaden. Sockerraffinaderiet var en av Göteborgs första stora industrier och startades av de båda bröderna Jacob Sahlgren och Niclas Sahlgren. Efter Jacob Sahlgrens död 1736 fortsatte driften under ledning av änkan Brigitta Sahlgren. Verksamheten upphörde 1835.

Sockerbrukets huvudbyggnad från 1729, som lär vara Göteborgs äldsta bevarade industribyggnad, övertogs 1854 av Rosenlunds spinneri och inreddes till bomullsspinneri. Rosenlunds spinneri hade etablerats redan 1847 och köpte Sahlgrenska sockerbruket som en filial till anläggningen vid Rosenlundskanalen. Spinneriet utvecklades till Gamlestadens fabriker, där företagets driftsingenjör, Sven Wingquist, senare kom att utveckla den nya typ av sfäriska kullager som blev utgångspunkt för Svenska kullagerfabriken (SKF), grundad 1907.

Arkitekt Ernst Krüger, som ritade Gamlestadens Fabrikers gamla kontor, ritade 1909 även SKF:s ursprungliga anläggning. Inom SKF etablerades senare kullagernyttjande dotterbolaget AB Volvo.

Under en period var Gamlestaden inte direkt någon trygg och fridfull stadsdel, här existerade både bus och andra tråkigheter, men runt 2001 tog Poseidon tag i såväl område som problem och började rensa upp. Samma år bildades även en fastighetsägareförening i Gamlestaden.

Platzer Fastigheter ville, och vill, vara med i förändringsarbetet och har i sin vision bestämt sig för att göra Göteborg till ”Europas bästa stad att arbeta i”. Detta gör de inte på egen hand, utan gärna tillsammans med andra aktörer.

En annan epok i Gamlestadens historia är åren som mediakluster, med stora tv-produktioner som exempelvis Bingo-Lotto med Leif ”Loket” Olsson och andra profiler, i Gamlestadens Fabrikers stora byggnad. I nuläget är den under ombyggnad, precis som många andra av byggnaderna, exempelvis sockerbrukets gamla byggnad. Det fick vi se på den efterföljande rundvandringen.

På sockerbruket har den gamla putsen rivits av in till teglet och därefter har ny puts påförts, självfallet efter antikvariens krav på rätt klassisk färgton och så vidare. Här ställs krav på ödmjukhet, lyhördhet, respekt och hantverksskicklighet. Därför är byggentreprenören Ro-gruppen en väldigt viktig aktör i området.

I Stockholm har man Mårten Trotzigs gränd, den smalaste gränden i Gamla stan med sina 90 centimeter. Men frågan är om det inte är trängre i kilen mellan sockerbruket och den gamla fabriksbyggnaden.

Vid den gamla fabriksbyggnaden händer en hel del. Bland annat bedrivs återbruk, inte av murbruket, men av teglet efter att det först har tvättats. Få saker är väl så vackra som en fint murad tegelvägg. Det finns också vid detta hus en del tekniska problem att lösa, bland annat på grund av de intilliggande vattendragen – en utmaning som tydligen tycks stimulera ingenjörskonsten.

I de gamla studiolokalerna planeras en arena med scener och rikligt med ståplatser för konserter. Johan Björkman redogjorde för hur området nu omdanas av Platzer för att ge plats för mat, dryck, kultur och framtidens företag.

Inom de kommande åren förtätas området med över 60 000 kvadratmeter kontor, 300 bostäder, restauranger och service. Området är självfallet en viktig pusselbit när det gäller att länka samman stadens nordöstra delar med centrala Göteborg.

Inspiration och intryck har bland annat hämtats från Ködbyen (Köttbyn) i Köpenhamn och från Slakthusområdet i Stockholm.

Köttbyn är ett av Köpenhamns mest hippa och intressanta områden att besöka. Beläget i stadsdelen Vesterbro, har Köttbyn förvandlats från ett slakteriområde till en kontinental och pulserande mötesplats med trendiga restauranger, barer, affärer och konstgallerier för både lokalbor och turister. Omdaningen började egentligen i början av 2000-talet. På likartat sätt är det i Stockholm, där Slakthusområdet just nu utvecklas till Stockholms nya kulturdistrikt.

I Gamlestadens finns flera kluster och välprofilerade byggnader under omdaning, exempelvis Turitzhuset, Gamlestads Torg, Slakthuset och SKF. Lyckas de olika aktörerna arbeta bra tillsammans finns alla förutsättningar att Gamlestaden kan bli en spännande och attraktiv stadsdel, där bland annat mat, mode och kreativitet sätts i fokus.

Redan nu har det hänt en hel del i Gamlestaden. Här finns restauranger som exempelvis Dubbelhakan, EGO Destillers och Rollin Bistros. Här finns också marknadsplatser som exempelvis Forum Göteborg med mode, design och konst.

På området handlar det inte bara om ombyggnationer, här kommer också att genomföras en hel del förtätningar – därav rubriken framtiden. Här kommer exempelvis JM att bygga 300 nyproducerade bostadsrätter.

För att lyckas är det viktigt att alla inblandade aktörer ser till helheten, både vad gäller kultur och miljö, för att skapa identitet och dragningskraft.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

När Göteborgs Byggmästareförening bjöd till traditionsenligt sensommarmingel, i år den 4 september, märktes tydligt glädjen i att möta gamla och unga vänner samt kollegor och branschfolk. Vi människor har ett stort behov av möten, samt av att så att säga ”prata av oss”.

Efter välbehövlig semester och ledighet samt återbördade till ordinarie arbete och bostad är det gott att få höra hur vänner har haft det i sina fritidshus och husbilar samt deras förklaringar på varför allt på sommarens ”att-göra-lista” inte blev gjort. En del hade spelat för lite golf, andra för mycket – ett konstaterande som troligen delades med andra familjemedlemmar.

Byggarnas Hus och dess parkering vid Ekmansgatan är en typ av infrastrukturell kameleont. Tidigare år har parkeringen förvandlats till italiensk pizzarestaurang, engelsk pub och brasiliansk grillplats. Matsalen har varit plattform för en trevlig oktoberfest och i år hade denna del av Göteborgs centrum bytt skrud till en utlokaliserad del av Bohuslän.

Kvällen till ära hade värdinnan tillika föreningens vd iklätt sig en färgstark och charmig skaldjursskjorta. Enligt uppgift fanns det tillhörande byxor i samma färgsättning och mönster, men dessa hade hon lämnat hemma. För att stilla oron hos moralens väktare kan vi avslöja att Gabriella hade tagit på sig ett annat par byxor.

Byggmästareföreningens ordförande Jonas Steen hälsade alla varmt välkomna, ja det var faktiskt riktig gott väder denna septemberkväll, samt bjöd till bords. Var och en fick själv ansvara för sin bordsbön.

Som en typ av starter utrustades de närvarande med ett svarsformulär till den trevliga poängpromenaden som också gick helt och hållet i ett starkt västkusttema om fiskar, skaldjur, öar och geografi.

Om det fanns de som inte hade alla rätt så var det ändå ingen som gick lottlös hem. Det bjöds rikligt med mat i form av välsmakande paella, med musslor, kräftor, aioli och bröd. Det var Pontus Johansson, ägare till Västkustpojkarna, som i egen hög person serverade de rikliga portionerna. Till dessa läckerheter fanns det också kylda drycker för dem som så önskade.

Personligen har jag inte ätit så god paella sedan mitt besök på fantastiska Restaurant 7 Portes i Barcelona.

För oss som slipper arbeta i köket eller som inte behöver stå i disken är det bara att hoppas att detta är en mingeltradition som kommer leva i många år framöver. Stort tack från en som la sig mätt även denna kväll.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Tisdagen den 26 augusti arrangerade Göteborgs Byggmästareförening sin årliga skärgårdsutflykt med Ångaren Bohuslän, en 111-årig skönhet som är väldigt lätt att förälska sig i.

Syftet med dessa årliga seglatser är att byggelever på yrkeshögskolan, deras handledare och övriga branschrepresentanter, under lättsamma former, ska få möjligheten att lära känna varandra, knyta kontakter samt utbyta erfarenheter. Epitetet lättsamma former inbegriper i detta fall god mat, väl anpassad dryck, charmfull och klassisk miljö samt trevligt sällskap.

Tanken var kanske att kunskapsöverföringen främst skulle handla om framtida sysselsättningsmöjligheter, men såväl ordet som ämnesvalet var fullständigt fritt.

Vädret har varierat år från år. Ibland har det varit lite mulet och kyligt, men detta har då kunnat ignorerats och negligerats med hjälp av det vackra och inbjudande marina landskapet och de scener som ständigt är närvarande, men som oregelbundet byter skepnad.

En del år har vädret visat sig från sin bästa sida, med härliga ljumma vindar på akterdäck, med förföriska solnedgångar i västerhavet – då är det lätt att bli ödmjuk, ja nära nog religiös, inför naturens skönhet.

Efter att ha minglat i fartygets salonger gick jag ut på däck, och blickade ut över ett lugnt västanhav och det vackra Hisingslandet. Vi mötte ett och annat flytetyg, exempelvis optimistjollar utanför Långedrag, motorbåtar av diverse storlekar i snobbrännan, M/S Trubaduren på skärgårdstur samt en för många en helt ny bekantskap i form av en helt eldriven bärplansfärja som under en testperiod, september 2025, trafikerar sträckan Öckerö och Stenpiren! Färjan lyfter över vattenytan och flyger snabbt, tyst och med 80 procent lägre energiförbrukning än en vanlig färja.

Avslutningsvis vill jag tacka Göteborgs Byggmästareförening, med Gabriella Lörnbo Ekberg i spetsen, och alla som mönstrat på dagens seglats och som därmed bidragit till att göra detta till en väldigt trevlig dag på sjön, som Ulf Dageby skulle ha sagt.

Ett extra stort tack till Bohusläns hårt arbetande ideella besättning – inte minst till Anne och hennes alla damer i Havsballetten som med kunskap, charm och kundservice serverade oss mat, dryck, historia och anekdoter.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz