Byggbranschen upplever just nu en högkonjunktur utan dess like. Och byggboomen tycks hålla i sig ännu en tid. Det handlar om nya bostäder och moderniserad infrastruktur, men samtidigt är behovet inom renovering och underhåll fortsatt väldigt stort. Visst är det härligt med fulla orderböcker, men inget gott utan att det har något ont med sig ... Högt tryck kan resultera i problem när det gäller att få såväl material som hantverkare i rätt tid. Många vittnar också om svårigheter när det handlar om att rekrytera nya medarbetare.

I juni månad är det på många håll extra jäktigt på kontoren. Det är mycket som skall hinnas med innan lokalerna töms på folk inför semestern. Möten skall bokas, protokoll skall skrivas, handlingsplaner åtgärdas och flera företag försöker också hinna med en liten sommarfest eller kontorslunch för kunder och/eller personal. Puh – Det är mycket nu!

Efter våren

Efter vårens intensiva arbete är det självfallet extra viktigt med en längre sammanhållen ledighet. Semestern är tänkt som en välbehövlig och viktig period för återhämtning och rekreation. En del människor lyckas bra med detta, men inte alla. Några - Du känner säkert flera - har svårt att stanna upp och bara njuta av nuet? De är ständigt uppkopplade med mobil och surfplatta. Aviseringar och nyhetsflashar plingar oavbrutet och stör koltrastens försök till vacker och ljuvlig lunchmusik. All sorts information bara sköljer över oss – oavsett lokalisering.

Den tekniska utvecklingen är fantastisk, men den bör inte överkonsumeras. Den skall vara ett verktyg som avlastar och inte en börda som belastar – och detta gäller särskilt då vi är lediga. I äldre tider fanns inte dessa hjälpverktyg och säkerligen hade man minst lika mycket att göra – men det tycks som om stress och utbrändhet är delvis nya fenomen.

Stress och psykisk ohälsa var för övrigt rubriken på ett intressant seminarium som hölls hos Byggmästareföreningen den 15 juni. De närvarande blev säkerligen skrämda då de fick veta att nästan varannan medarbetare inom byggbranschen upplever sig stressad. Detta är ännu en anledning att välkomna sommaren och semestern.

Under sommaren

Sommaren har dock flera ansikten. För oss som bor i kalla och mörka nord får vi förhoppningsvis möta ljus och värme även på hemmaplan, men för många finns det också en hel del måsten som skall hinnas med: fixa hemmet och båten, träffa goda vänner, besöka släkten, umgås med familjen, grilla, sola, bada, göra utflykter eller åka utomlands. Försök att prioritera och glöm inte att finna lustfulla oaser … Våga koppla ur tekniken och att koppla av från alla måsten.

Framåt hösten

Den 21-22 september arrangerar Byggmästareföreningen en studieresa till bo- och samhällsexpo i Linköping. I Vallastaden har på kort tid byggts 1 000 nya bostäder enligt en ny samverkansmodell under temat ”Människan bygger staden”. Mer information och anmälan finns på vår hemsida.

Göteborgs Byggmästareförening genomför bland annat frukostmöten, seminarier, studiebesök, resor och så vidare. Detta är unika tillfällen att slå två flugor i samma smäll – att förena nytta med nöje – det vill säga att både få nya kunskaper samt nya bekanta. I vårt nätverksarbete är självfallet ”Byggarnas hus”, på Ekmansgatan 1, en oerhörd tillgång. Vår fastighet är en unik plattform för möten mellan företag, skolor och studenter.

Den 24 augusti bjuder Göteborgs Byggmästareförening och Sveriges Byggindustrier in till sommarmingel på Ekmansgatan så boka in det datumet redan nu. Då får Du också möjlighet att berätta vad Du gjort under semestern och om Du lyckats koppla ur och kopplat av …

Jag önskar er alla en riktigt skön och avkopplande semester samt håller tummarna för att var och en av er får just ert personliga önskeväder … under sommarens samtliga dagar!

Hälsningar,
Christina Lööf
Vd Göteborgs Byggmästareförening

Cirka 44 procent känner sig stressade på jobbet, men bara 28 procent säger sig behöva avlastning från sina arbetsuppgifter – men varför är det så? Är man rädd om den framtida möjligheten till karriär?

Hela 82 procent anser att det finns ett behov att lyfta problemet med psykisk ohälsa i byggbranschen – men vad händer? Är branschimage, organisationskultur eller otydlig kommunikation den största flaskhalsen?

Torsdag den 15 juni arrangerade Göteborgs Bygg­mästare­förening ett seminarium kring en mastersuppsats som Chalmersstudenterna Sara Blomkvist och Rikard Landegren Hagen nyligen slutfört. De har genomfört såväl empiriska studier, enkätundersökningar som intervjuer för att undersöka förekomsten av stress och ohälsa bland de anställda i dagens byggföretag.

Med sina insamlade och väl dokumenterade kunskaper som underlag vågar de också presentera en del förslag och rekommendationer till branschen. Syftet var och är att försöka förebygga ohälsa inom den svenska byggindustrin. Ty numera är psykiska sjuk­doms­fall vanligare än sjuk­doms­fall med koppling till ergonomiska och fysiska orsaker.

Branschen har fullt upp att göra och just nu är det inget som pekar på en nedgång. Tvärt om, bostadsbristen är fortfarande hög och infrastrukturprojekten är både stora och många.

Men allt är inte frid och fröjd med detta. Många känner sig stressade och pressade – och orsakerna varierar. Faktorer som pressad budget, korta byggtider och personalbrist känner vi igen, men det finns också djupare och mer underliggande orsaker. Det kan handla om branschens kultur- och organisationsstruktur, men delvis också om en generationsfråga som skapar ett delvis naturligt kunskapsgap.

De unga har stora teoretiska kunskaper men saknar självfallet den praktiska erfarenheten. Detta ökar arbetsbelastningen hos de äldre som samtidigt påläggs nya krav och arbetsuppgifter. Det kan exempelvis handla om ökad administration och dagens digitalisering. Detta sker i en bransch där det är naturligt att säga ja till nya arbetsuppgifter och där många gör allt för att dölja osäkerhet och kunskapsbrist.

Detta får bland annat till följd att de unga inledningsvis kanske belastas med allt för svåra arbetsuppgifter och att de äldre får för mycket att göra. De unga får i ett sådant läge inte heller den uppskattning och bekräftelse som behövs när man är ny i branschen. Om de mer påtagligt arbetade ihop skulle var och ens kompetens bli bättre nyttjad.

De nyutexaminerade skulle kunna börja i en form av ”stötteroll” där de mer påtagligt, exempelvis genom att ta ansvar för digitaliseringsområdet, kunde frigöra tid för de mer erfarna. De fick därmed bättre möjlighet att planera, leda och styra projekten. Det var en av flera slutsatser som Sara Blomkvist och Rikard Landegren Hagen förmedlade vid det aktuella seminariet och som därmed bidrog som input i den efterföljande frågestunden.

Det blev en engagerad och spännande diskussion där många deltog och där de flesta lyfte fram mellanchefernas svåra position – att kommunicera och motivera i den pressade vardagen.

En av flera frågor som också ventilerades var avsaknaden av praktik under studietiden – det hade säkerligen givit den utexaminerade lite mer trygghet redan från grunden.

Text: Lars O. Carlsson

Det hade krävts ett skohorn för att få in fler besökare i den klassiska teatersalongen. De tolv raderna med fåtöljer räckte inte långt och snart fylldes både gångar och fönsternischer. YRGOs avgångsklasser hade samtals för skolavslutning.

Stämningen var på topp. Många hade klätt upp sig med klänning eller kostym och några hade tagit med sig både nära och kära. Det syntes en och annan avskedstår mitt i glädjeruset och flera lärare fick också värmande och troligen välförtjänta kramar.

En som tycktes vara van och bekväm på den klassiska scenen var YRGOs rektor för Teknik/IT, Svante Boström. Med säkert lugn, stor portion humor och en familjär värme lyckades han administrera betygs- och stipendieutdelning till nio klasser. Vid själva utdelningen hade han god hjälp av såväl lärare som företagsrepresentanter och varje enskild student fick sin välförtjänta applåd och sitt unika jubelrop.

Rektor Boström förklarade, med ett försök till övertygelse, att detta var den bästa kullen någonsin – men han förklarade i samma andetag att detta var ett fenomen som återkommer år från år. Hur det än var med den saken så tycktes såväl anhöriga som studenter vara nöjda med uttalandet.

Rektorn underströk vidare att avgångsklasserna tycktes ha osedvanlig tur med den nu rådande byggkonjunkturen och han därför gärna skulle kunna tänka sig att köpa lotter tillsammans med sina elever.

När det var dags för betygsutdelning till de utexaminerade byggingenjörerna intog bland annat magistertrion Gunnar Wengström, Bo Berglund och Thomas Gren scenen. De fick också sällskap av bygglinjernas företagsrepresentant i form av Janne Andersson, normalt arbetschef för Hansson & Söners husverksamhet i Göteborg.

Förutom betyg så delades det också ut en del stipendier. Dessa skulle särskilt premiera utveckling och engagemang.

Dessutom delade Christina Lööf, vd för Göteborgs Byggmästareförening, ut föreningens teknikerstipendium. Detta stipendium, som instiftades 1943 i samband med GBFs 50-årsjubileum, gick i år till Ulrika Johansson respektive Albin Karlsson. De fick motta 5.000 kronor var och i motiveringen hyllas bland annat Ulriks ansvarstagande och engagemang samt Albins driv- och initiativkraft.

Precis som rektor Svante Boström nämnde vid utdelningen så är branschen i stort behov av duktig arbetskraft, vilket bevisas av att såväl Ulrika Johansson som Albin Karlsson redan är kontrakterade. Ulrika arbetar på Peab, medan Albin är anställd vid RA Bygg. Självfallet önskar vi dessa två ungdomar samt övriga studenter i de nio avgångsklasserna en ljusnande framtid.

Avslutningsvis måste vi självfallet förklara vad som avses med den ”klassiska teatersalongen” i ingressen. Jo, det handlar om kulturbäraren Aftonstjärnan vid Lindholmen. Föreningen Aftonstjärnan bildades 1892 som en fristående nykterhetsklubb av några unga varvsarbetare. Efter en tid byggde man sig ett föreningshus och verksamheten omfattade snart både dans, teater och föredrag. Sommaren 1902 brann huset ner till grunden, men det dröjde inte länge förrän man var igång och byggde en större fastighet på samma plats. Denna stod klar den 1 mars 1903. Det var korta byggtider redan då…

År 1910 blev Aftonstjärnan den första fastigheten på Lindholmen som drog in elektriskt ljus och fem år senare införskaffades en filmprojektor och en filmduk. Filmvisningarna ackompanjerades av pianospel. På 1940-talet såldes huset, men i slutet av 1980-talet framfördes krav på att byggnaden åter skulle bli en samlingsplats för kultur. År 1994 återinvigdes biografen och nyårsaftonen 1996 återinvigdes scenen med föreställningen Under Aftonstjärnan med bland andra den mångsidige Kent Andersson. Då var det säkert fullsatt – och fredagen den 16 juni 2017 var det mer än så, vilket vi redan avslöjat i ingressen.

Text: Lars O. Carlsson

Arbetsglädje och en tydlig gemensam ambition om att skapa något värdigt och beständigt genomsyrade hela arbetsplatsen vid vår rundvandring i och kring Askims nya landmärke – det framtida församlingshemmet.

Askims medeltida kyrka, lokaliserad vid Askims nuvarande norra kyrkogård, förstördes vid en häftig eldsvåda, mitt under en gudstjänst hösten 1876. Dock kunde man redan den första söndagen i advent tre år senare, år 1879, inviga en ny kyrka, denna gång placerad lite längre söder ut, i Hovås. Den snabba hanteringen berodde bland annat på att ett kyrkobygge redan diskuterats före den ödesdigra branden. En del av den nuvarande kyrkans inventarier, exempelvis altarprydnaden, räddades för övrigt ur den gamla kyrkans brand.

En gammal släktgård, Hovås Stora, som bland annat också fungerat som arrendatorsbostad, kom att bli Askims församlingshem. Men allt detta är numera historia, ty söndagen den första advent 2015, på dagen 136 år efter kyrkans invigning, togs ett första spadtag för det nya församlingshemmet. Det blev också en symbolisk sprängning med smällare och fyrverkeri, vilket motsvarade en liten ynka puff i jämförelse med allt det sprängningsarbete som senare skulle behövas för att hitta de rätta nivåer mellan själva kyrkporten samt den norra markens topografi och karaktär. Församlingshemmets översta våning ligger i liv med kyrkogången och de är i princip dockade med varandra genom ett stort trädäck, vilket kommer att fungera fint som en samlings- och/eller rekreationsplats.

Ett av motiven bakom beslutet att bygga ett nytt församlingshem var att kunna samla alla medarbetare under ett och samma tak. Den nya byggnaden, på cirka 1000 kvadratmeter, kommer därför att innefatta expedition, kontor för de anställda samt lokaler för all verksamhet. Det handlar om samlingssal, ungdomslokaler, lokaler för barnverksamhet mm. Totalt får 150 personer vistas i fastigheten på en och samma gång.

Själva bygget började med en arkitekttävling där Erséus Arkitekter valdes till vinnare. Beställare var Svenska Kyrkan i Göteborg, medan Ivar Kjellberg Byggnads AB utsågs till generalentreprenör. Allt genomförs som en utförandeentreprenad med ett stort antal specialiserade UE, exempelvis när det gäller mur-, mark- och plåtarbeten samt självfallet alla olika installationsuppdrag.

När Göteborgs Byggmästareförenings medlemmar fick möjlighet att besöka arbetsplatsen, någon vecka före slutbesiktning och inflyttning, hade Ivar Kjellberg Byggnads AB förberett sig på alla tänkbara frågor och av den anledningen samlat ihop all önskvärd expertis så som vd Anders Larsson, arbetschef Daniel Thor, platschef Per Wilinder samt arbetsledare Daniel Lennartsson – ingen fråga lämnades därmed obesvarad.

Exempelvis levererades ett snabbt och tydligt svar på vad som varit det roligaste med projektet? Jo, att arbeta med en så engagerad och intresserad kund, där de snabbt hittat en gemensam och uttalad målbild att bygga något som alla inblandade kunde känna stolthet över. Vi fick för övrigt under vår rundtur även möjlighet att samtala med beställarens representant på plats, kyrkoherde Peter Hellgren, som inte hade någon avvikande åsikt utan tycktes vara väldigt nöjd med bygget. Han har enligt uppgift också varit en av dem som engagerat och regelbundet närvarat vid projektets byggmöten.

Söndagen den 27 augusti 2017 invigs Askims Nya Församlingshem och den vackra och rogivande Askgravlunden. Vad är väl mer passande och lämpligt än att Ask-hem – ja, Askim betyder just Ask-hem – nu får en Ask-gravlund?

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Göteborgs Byggmästareförening tycks ha goda kontakter med högre makter. Byggkonjunkturen seglar stabilt vidare i förlig vind och när det var dags för den årliga skärgårdsturen – ja, då upphörde regnvädret precis i samma ögonblick som förtöjningarna släpptes och ångbåten gled ut från Stenpiren.

Hon är en sann skönhet, S/S Bohuslän, västkustens sista skärgårdsångare. Hon byggdes på Eriksberg år 1914, året då första världskriget bröt ut. Med sina dryga 100 år på nacken, om det heter nacken även på en ångbåt, behandlas hon numera med största respekt och omsorgsfull kärlek. Men för drygt 50 år sedan var hon i princip klar för att huggas upp och bokstavligen bli kaffeved. Några unga entusiaster startade Sällskapet Ångbåten och lyckades sälja 600 andelar à 100 kronor vardera. Detta summerades till 60 000 kronor, vilket lyckligtvis var precis det pris som skrothandlaren satt på fartyget, om hon skulle kunna säljas och räddas från en säker död och nedmontering.

Resten är i och för sig historia, men låt oss avslutningsvis innan vi lämnar den marina delen, rikta ett stort och uppskattande tack till alla de volontärer, så väl kvinnor som män, så väl i styrhytt, maskinrum, på däck som i kök- och serveringsutrymmen, som med stor servicekänsla, helt ideellt och på ett förtjänstfullt sätt offrar stor del av sin lediga tid för att vårda denna K-märkta maritima pärla i vår vackra skärgård – STORT TACK!

Det var ett 40-tal mingelsugna byggintresserade personer i skiftande åldrar och roller som tisdagen den 30 maj 2017 samlades vid Stenpiren för att mönstra på. Här fanns de ärade byggentreprenörerna som likt gamla skeppare var vana att ro de mest komplicerade projekten i land, här fanns livsbejakande byggelever från YRGO Lindholmen som likt skeppsgossar och skeppsflickor brann av kunskapstörst, med drömmar om nya spännande utmaningar längst livets ocean och här fanns kunskapstyngda lärare vars främsta drivkraft tycks vara att se den yngre generationen växa och utvecklas för att inom sinom tid ta över rodret.

Göteborgs Byggmästareförening och Sveriges Byggindustrier stod för värdskapet och det var också den förstnämnda organisationens VD, Christina Lööf, som hälsade de närvarande välkomna genom att gratulera de unga studenterna till ett bra yrkesval, en rätt kurs för framtiden, med en konjunktur och efterfrågan som tycks vara stabil även många år framöver. Detta hade inom sjöfarten betecknats som F F F - full fart framåt!

Därefter uppstod mingel, avnjöts sallad, byttes erfarenheter och kontaktuppgifter, besvarades frågor, inspekterades fartyg, berättades historier samt beskådades Göteborgs underbara skärgård i förförisk sommarkvällsbelysning.

En kall öl kunde också avnjutas, exempelvis vid måltiden, och en sådan dryck kan ju för en del människor ha likartad effekt på munlädret som den nödvändiga smörjningen har för ångmaskinen. Visst ligger det något i uttrycket att allt går som smort…

Om Bohuslän är en pärla så är öarna i Göteborgs södra skärgård ett pärlband av inbjudande rariteter när ångaren tuffar fram och klyver havet i två lika delar. Vi njuter av anblicken av de vackra husen på Styrsö samt gläds över att vi inte behöver nyttja den gamla karantänsanläggningen på Känsö. Vi kan också meddelade att det gamla värdshuset på naturreservatet Vargö tycks vara nyligen målat och numera liknar en väl avvägd lockande bakelse där det ligger vid sin brygga i omedelbar anslutning till Snobbrännan.

Om ni kära läsare ursäktar ett dåligt skämt från en göteborgare så passade jag på att under seglatsen tala med vår käre Anders Olovson, Christina Lööfs företrädare. Han berättade bland annat om hur han bestigit Kebnekaise och att denna bedrift nu kopierats av såväl sonen Niklas som sonsonen Neo, 12 år. Det slog mig då att det kanske inte var så underligt att prata om detta sittandes på S/S Bohuslän, ty strax under oss fanns säkerligen gott om fjäll på havets alla fiskar…

Avslutningsvis får vi självfallet stämma in i YRGOs kunskapsspridare Gunnar Wengströms fina tacktal till arrangörer och ångarens volontärer – STORT TACK, detta har ni inte gjort för sista gången!

Text: Lars O. Carlsson, som fullständigt har blivit inspirerad av Stefan Hollertz fantastiska bilder.