Allt tycktes se bra ut vid återbesöket …

För nästan tre år sedan, närmare bestämt den 12 september 2016, fick Göteborgs Byggmästareförening möjlighet att gästa Züblins imponerande bygge av den 500 meter långa Marieholmstunneln under Göta älv. Nu var det dags för ett återbesök och anmälningslistan fylldes lika snabbt som om det gällde en konsert på Ullevi med Bruce Springsteen.

Tisdagen den 11 juni 2019 klockan 13.00 samlades vid Marieholmsgatan 24, i Göta älvs omedelbara närhet, de lyckligt lottade som anmält sig tidigt och därmed kvalat in bland det begränsade antalets skara. Här vid Züblins platskontor fanns låneutrustning i form av fotriktiga skyddsskor, reflekterande västar samt huvudsaken, det vill säga hjälmar. De flesta av Byggmästareföreningens initierade medlemmar hade dock hörsammat inbjudan och tagit med egen utrustning och på så sätt syntes lite skiftande byggrelaterade varumärken på de gula västarna.

Inledningsvis var det Züblin Scandinavias projektdirektör Maths Jacobsson som hälsade välkommen samt bjöd på en intressant presentation av byggets alla utmaningar och klurigheter. Att bygga en sänktunnel är få förunnat. Det handlar inte direkt om någon dussinindustri, tvärt om. Det byggs i snitt en (!) motsvarande sänktunnel om året … i världen (!). Det var också med en ödmjuk, och för all del klädsam och välförtjänt, stolthet som alla sänktunnelbyggare på platskontoret nickade och hälsade på oss gäster. Vi, de utvalda besökarna, nickade självfallet glada och respektfullt tillbaka.

Maths Jacobsson berättade om den kirurgliknande planeringen, det minutiösa tidsschemat och de helt unika platslösningarna – men låt oss ta det från början med några exempel:

När det gäller planeringen finns det inga direkta möjligheter att i full skala prova sig fram och få av medarbetarna hade egna erfarenheter från sänktunnlar. Mycket förenklat handlar Marieholmstunneln om att tre tunnelelement, vardera hundra meter långa, ska tillverkas i en torrdocka, tätas i kortsidorna, förflyttas till sitt läge i älven, sänkas på plats och därefter dockas ihop – ja, de yttersta elementen ska även dockas ihop med var sin hundra meter långt cut-and-cover-tunnel – en vid Marieholm och en vid Tingstad på Hisingssidan.

Här måste ALLT beräknas och passa in i teorin – före det självfallet också måste fungera i praktiken. Tre tunnelelement ska tillverkas och tre element nyttjas. Man kan alltså inte bygga en handfull tunnelelement och se vilka som passar bäst. Dels är det självfallet ingen ekonomi i en sådan lösning, dels ska älvstranden inte fyllas med diverse element som inte passade in – ty längs älvstranden ska det istället skapas soldäck, kajkanter och bryggor – fint och trevligt ska det bli.

När det gäller tidsschemat finns det inte heller några möjligheter till ungefärliga mått – exakthet är ledordet. Ett exempel på detta är själva sänkningen av respektive tunnelelement, vilket exempelvis kräver avstängning av farleden i Göta älv och därefter har man sju dagar på sig med bland annat transport av det 25 000 ton tunga elementet, sänkning, sammanfogning, stabilisering av grunden med inpumpad sand samt fyllning vid elementets långsidor för att stabilisera dem i sidled. Allt detta ska alltså avklaras på sju dagar – detta mina vänner är imponerande ingenjörskonst. Vi lyfter på hjälmen!

Vi kanske också bör berätta att man, när väl alla tunnelelement är på plats, lägger en stenbeklädnad ovanför tunneln som skydd för tunnelns tak. Allt detta ska sedan i höjdled ligga i nivå med älvens botten, så att sjöfarten har möjlighet till samma djupgående som tidigare.

Eftersom många är debutanter som sänktunnelbyggare och då det definitivt inte handlar om någon direkt serietillverkning, åtminstone inte av det första elementet så krävs det – trots den omsorgsfulla planeringen – en hel del lösningar på plats. Maths Jacobsson kunde också avslöja att inlärning och erfarenhet betyder en hel del – det första elementet tog cirka nio månader att tillverka, senare behövdes bara cirka sex månader.

Efter den gedigna genomgången av allt kring Marieholmstunneln fick Byggmästareförenings närvarande medlemmar också möjlighet att eftermiddagsflanera i tunneln – något att berätta för släkt och vänner!

Färdledare för denna promenad var Jörgen Sannerstedt, HSE koordinator på bygget eller miljösamordnare om vi ska förenkla det något.

Trots att Jörgen Sannerstedt inte hade så många år bakom sig inom bygg- och anläggningsbranschen hade han svar på allt och han var en inspirerande guide som beskrev byggets alla spännande detaljer, men också arbetslivets vardag på arbetsplatsen med skilda nationaliteter och liknande ting – det mesta fungerade utmärkt med en blandning av svenska, tyska, engelska och en liten släng av kroppsspråk.

I tunneln kunde vi se hur man börjat med väggarnas klinkerplattor och takets brandskyddsplattor, vi kunde se var elementen fogats samman och mycket annat av intresse. Vi fick också löpande information av Jörgen Sannerstedt och en glädjande uppgift var att man varit väldigt förskonade av större olyckor eller missöden.

Nu är det väl bara att avvakta och se om invigningen blir i slutet av nästa år eller om man väntar till jubileumsåret 2021 …

Tack och lycka till!

PS: Något som säkert uppskattas av bilister och andra i byggets närhet var den däcktvätt som nyttjades för alla lastbilar som lämnade bygget – enkelt, genialt och en eliminering av klagomål på sliriga och smutsiga vägar kring bygget.

Text: Lars O. Carlsson