Cirka 44 procent känner sig stressade på jobbet, men bara 28 procent säger sig behöva avlastning från sina arbetsuppgifter – men varför är det så? Är man rädd om den framtida möjligheten till karriär?

Hela 82 procent anser att det finns ett behov att lyfta problemet med psykisk ohälsa i byggbranschen – men vad händer? Är branschimage, organisationskultur eller otydlig kommunikation den största flaskhalsen?

Torsdag den 15 juni arrangerade Göteborgs Bygg­mästare­förening ett seminarium kring en mastersuppsats som Chalmersstudenterna Sara Blomkvist och Rikard Landegren Hagen nyligen slutfört. De har genomfört såväl empiriska studier, enkätundersökningar som intervjuer för att undersöka förekomsten av stress och ohälsa bland de anställda i dagens byggföretag.

Med sina insamlade och väl dokumenterade kunskaper som underlag vågar de också presentera en del förslag och rekommendationer till branschen. Syftet var och är att försöka förebygga ohälsa inom den svenska byggindustrin. Ty numera är psykiska sjuk­doms­fall vanligare än sjuk­doms­fall med koppling till ergonomiska och fysiska orsaker.

Branschen har fullt upp att göra och just nu är det inget som pekar på en nedgång. Tvärt om, bostadsbristen är fortfarande hög och infrastrukturprojekten är både stora och många.

Men allt är inte frid och fröjd med detta. Många känner sig stressade och pressade – och orsakerna varierar. Faktorer som pressad budget, korta byggtider och personalbrist känner vi igen, men det finns också djupare och mer underliggande orsaker. Det kan handla om branschens kultur- och organisationsstruktur, men delvis också om en generationsfråga som skapar ett delvis naturligt kunskapsgap.

De unga har stora teoretiska kunskaper men saknar självfallet den praktiska erfarenheten. Detta ökar arbetsbelastningen hos de äldre som samtidigt påläggs nya krav och arbetsuppgifter. Det kan exempelvis handla om ökad administration och dagens digitalisering. Detta sker i en bransch där det är naturligt att säga ja till nya arbetsuppgifter och där många gör allt för att dölja osäkerhet och kunskapsbrist.

Detta får bland annat till följd att de unga inledningsvis kanske belastas med allt för svåra arbetsuppgifter och att de äldre får för mycket att göra. De unga får i ett sådant läge inte heller den uppskattning och bekräftelse som behövs när man är ny i branschen. Om de mer påtagligt arbetade ihop skulle var och ens kompetens bli bättre nyttjad.

De nyutexaminerade skulle kunna börja i en form av ”stötteroll” där de mer påtagligt, exempelvis genom att ta ansvar för digitaliseringsområdet, kunde frigöra tid för de mer erfarna. De fick därmed bättre möjlighet att planera, leda och styra projekten. Det var en av flera slutsatser som Sara Blomkvist och Rikard Landegren Hagen förmedlade vid det aktuella seminariet och som därmed bidrog som input i den efterföljande frågestunden.

Det blev en engagerad och spännande diskussion där många deltog och där de flesta lyfte fram mellanchefernas svåra position – att kommunicera och motivera i den pressade vardagen.

En av flera frågor som också ventilerades var avsaknaden av praktik under studietiden – det hade säkerligen givit den utexaminerade lite mer trygghet redan från grunden.

Text: Lars O. Carlsson

Det hade krävts ett skohorn för att få in fler besökare i den klassiska teatersalongen. De tolv raderna med fåtöljer räckte inte långt och snart fylldes både gångar och fönsternischer. YRGOs avgångsklasser hade samtals för skolavslutning.

Stämningen var på topp. Många hade klätt upp sig med klänning eller kostym och några hade tagit med sig både nära och kära. Det syntes en och annan avskedstår mitt i glädjeruset och flera lärare fick också värmande och troligen välförtjänta kramar.

En som tycktes vara van och bekväm på den klassiska scenen var YRGOs rektor för Teknik/IT, Svante Boström. Med säkert lugn, stor portion humor och en familjär värme lyckades han administrera betygs- och stipendieutdelning till nio klasser. Vid själva utdelningen hade han god hjälp av såväl lärare som företagsrepresentanter och varje enskild student fick sin välförtjänta applåd och sitt unika jubelrop.

Rektor Boström förklarade, med ett försök till övertygelse, att detta var den bästa kullen någonsin – men han förklarade i samma andetag att detta var ett fenomen som återkommer år från år. Hur det än var med den saken så tycktes såväl anhöriga som studenter vara nöjda med uttalandet.

Rektorn underströk vidare att avgångsklasserna tycktes ha osedvanlig tur med den nu rådande byggkonjunkturen och han därför gärna skulle kunna tänka sig att köpa lotter tillsammans med sina elever.

När det var dags för betygsutdelning till de utexaminerade byggingenjörerna intog bland annat magistertrion Gunnar Wengström, Bo Berglund och Thomas Gren scenen. De fick också sällskap av bygglinjernas företagsrepresentant i form av Janne Andersson, normalt arbetschef för Hansson & Söners husverksamhet i Göteborg.

Förutom betyg så delades det också ut en del stipendier. Dessa skulle särskilt premiera utveckling och engagemang.

Dessutom delade Christina Lööf, vd för Göteborgs Byggmästareförening, ut föreningens teknikerstipendium. Detta stipendium, som instiftades 1943 i samband med GBFs 50-årsjubileum, gick i år till Ulrika Johansson respektive Albin Karlsson. De fick motta 5.000 kronor var och i motiveringen hyllas bland annat Ulriks ansvarstagande och engagemang samt Albins driv- och initiativkraft.

Precis som rektor Svante Boström nämnde vid utdelningen så är branschen i stort behov av duktig arbetskraft, vilket bevisas av att såväl Ulrika Johansson som Albin Karlsson redan är kontrakterade. Ulrika arbetar på Peab, medan Albin är anställd vid RA Bygg. Självfallet önskar vi dessa två ungdomar samt övriga studenter i de nio avgångsklasserna en ljusnande framtid.

Avslutningsvis måste vi självfallet förklara vad som avses med den ”klassiska teatersalongen” i ingressen. Jo, det handlar om kulturbäraren Aftonstjärnan vid Lindholmen. Föreningen Aftonstjärnan bildades 1892 som en fristående nykterhetsklubb av några unga varvsarbetare. Efter en tid byggde man sig ett föreningshus och verksamheten omfattade snart både dans, teater och föredrag. Sommaren 1902 brann huset ner till grunden, men det dröjde inte länge förrän man var igång och byggde en större fastighet på samma plats. Denna stod klar den 1 mars 1903. Det var korta byggtider redan då…

År 1910 blev Aftonstjärnan den första fastigheten på Lindholmen som drog in elektriskt ljus och fem år senare införskaffades en filmprojektor och en filmduk. Filmvisningarna ackompanjerades av pianospel. På 1940-talet såldes huset, men i slutet av 1980-talet framfördes krav på att byggnaden åter skulle bli en samlingsplats för kultur. År 1994 återinvigdes biografen och nyårsaftonen 1996 återinvigdes scenen med föreställningen Under Aftonstjärnan med bland andra den mångsidige Kent Andersson. Då var det säkert fullsatt – och fredagen den 16 juni 2017 var det mer än så, vilket vi redan avslöjat i ingressen.

Text: Lars O. Carlsson

Arbetsglädje och en tydlig gemensam ambition om att skapa något värdigt och beständigt genomsyrade hela arbetsplatsen vid vår rundvandring i och kring Askims nya landmärke – det framtida församlingshemmet.

Askims medeltida kyrka, lokaliserad vid Askims nuvarande norra kyrkogård, förstördes vid en häftig eldsvåda, mitt under en gudstjänst hösten 1876. Dock kunde man redan den första söndagen i advent tre år senare, år 1879, inviga en ny kyrka, denna gång placerad lite längre söder ut, i Hovås. Den snabba hanteringen berodde bland annat på att ett kyrkobygge redan diskuterats före den ödesdigra branden. En del av den nuvarande kyrkans inventarier, exempelvis altarprydnaden, räddades för övrigt ur den gamla kyrkans brand.

En gammal släktgård, Hovås Stora, som bland annat också fungerat som arrendatorsbostad, kom att bli Askims församlingshem. Men allt detta är numera historia, ty söndagen den första advent 2015, på dagen 136 år efter kyrkans invigning, togs ett första spadtag för det nya församlingshemmet. Det blev också en symbolisk sprängning med smällare och fyrverkeri, vilket motsvarade en liten ynka puff i jämförelse med allt det sprängningsarbete som senare skulle behövas för att hitta de rätta nivåer mellan själva kyrkporten samt den norra markens topografi och karaktär. Församlingshemmets översta våning ligger i liv med kyrkogången och de är i princip dockade med varandra genom ett stort trädäck, vilket kommer att fungera fint som en samlings- och/eller rekreationsplats.

Ett av motiven bakom beslutet att bygga ett nytt församlingshem var att kunna samla alla medarbetare under ett och samma tak. Den nya byggnaden, på cirka 1000 kvadratmeter, kommer därför att innefatta expedition, kontor för de anställda samt lokaler för all verksamhet. Det handlar om samlingssal, ungdomslokaler, lokaler för barnverksamhet mm. Totalt får 150 personer vistas i fastigheten på en och samma gång.

Själva bygget började med en arkitekttävling där Erséus Arkitekter valdes till vinnare. Beställare var Svenska Kyrkan i Göteborg, medan Ivar Kjellberg Byggnads AB utsågs till generalentreprenör. Allt genomförs som en utförandeentreprenad med ett stort antal specialiserade UE, exempelvis när det gäller mur-, mark- och plåtarbeten samt självfallet alla olika installationsuppdrag.

När Göteborgs Byggmästareförenings medlemmar fick möjlighet att besöka arbetsplatsen, någon vecka före slutbesiktning och inflyttning, hade Ivar Kjellberg Byggnads AB förberett sig på alla tänkbara frågor och av den anledningen samlat ihop all önskvärd expertis så som vd Anders Larsson, arbetschef Daniel Thor, platschef Per Wilinder samt arbetsledare Daniel Lennartsson – ingen fråga lämnades därmed obesvarad.

Exempelvis levererades ett snabbt och tydligt svar på vad som varit det roligaste med projektet? Jo, att arbeta med en så engagerad och intresserad kund, där de snabbt hittat en gemensam och uttalad målbild att bygga något som alla inblandade kunde känna stolthet över. Vi fick för övrigt under vår rundtur även möjlighet att samtala med beställarens representant på plats, kyrkoherde Peter Hellgren, som inte hade någon avvikande åsikt utan tycktes vara väldigt nöjd med bygget. Han har enligt uppgift också varit en av dem som engagerat och regelbundet närvarat vid projektets byggmöten.

Söndagen den 27 augusti 2017 invigs Askims Nya Församlingshem och den vackra och rogivande Askgravlunden. Vad är väl mer passande och lämpligt än att Ask-hem – ja, Askim betyder just Ask-hem – nu får en Ask-gravlund?

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Göteborgs Byggmästareförening tycks ha goda kontakter med högre makter. Byggkonjunkturen seglar stabilt vidare i förlig vind och när det var dags för den årliga skärgårdsturen – ja, då upphörde regnvädret precis i samma ögonblick som förtöjningarna släpptes och ångbåten gled ut från Stenpiren.

Hon är en sann skönhet, S/S Bohuslän, västkustens sista skärgårdsångare. Hon byggdes på Eriksberg år 1914, året då första världskriget bröt ut. Med sina dryga 100 år på nacken, om det heter nacken även på en ångbåt, behandlas hon numera med största respekt och omsorgsfull kärlek. Men för drygt 50 år sedan var hon i princip klar för att huggas upp och bokstavligen bli kaffeved. Några unga entusiaster startade Sällskapet Ångbåten och lyckades sälja 600 andelar à 100 kronor vardera. Detta summerades till 60 000 kronor, vilket lyckligtvis var precis det pris som skrothandlaren satt på fartyget, om hon skulle kunna säljas och räddas från en säker död och nedmontering.

Resten är i och för sig historia, men låt oss avslutningsvis innan vi lämnar den marina delen, rikta ett stort och uppskattande tack till alla de volontärer, så väl kvinnor som män, så väl i styrhytt, maskinrum, på däck som i kök- och serveringsutrymmen, som med stor servicekänsla, helt ideellt och på ett förtjänstfullt sätt offrar stor del av sin lediga tid för att vårda denna K-märkta maritima pärla i vår vackra skärgård – STORT TACK!

Det var ett 40-tal mingelsugna byggintresserade personer i skiftande åldrar och roller som tisdagen den 30 maj 2017 samlades vid Stenpiren för att mönstra på. Här fanns de ärade byggentreprenörerna som likt gamla skeppare var vana att ro de mest komplicerade projekten i land, här fanns livsbejakande byggelever från YRGO Lindholmen som likt skeppsgossar och skeppsflickor brann av kunskapstörst, med drömmar om nya spännande utmaningar längst livets ocean och här fanns kunskapstyngda lärare vars främsta drivkraft tycks vara att se den yngre generationen växa och utvecklas för att inom sinom tid ta över rodret.

Göteborgs Byggmästareförening och Sveriges Byggindustrier stod för värdskapet och det var också den förstnämnda organisationens VD, Christina Lööf, som hälsade de närvarande välkomna genom att gratulera de unga studenterna till ett bra yrkesval, en rätt kurs för framtiden, med en konjunktur och efterfrågan som tycks vara stabil även många år framöver. Detta hade inom sjöfarten betecknats som F F F - full fart framåt!

Därefter uppstod mingel, avnjöts sallad, byttes erfarenheter och kontaktuppgifter, besvarades frågor, inspekterades fartyg, berättades historier samt beskådades Göteborgs underbara skärgård i förförisk sommarkvällsbelysning.

En kall öl kunde också avnjutas, exempelvis vid måltiden, och en sådan dryck kan ju för en del människor ha likartad effekt på munlädret som den nödvändiga smörjningen har för ångmaskinen. Visst ligger det något i uttrycket att allt går som smort…

Om Bohuslän är en pärla så är öarna i Göteborgs södra skärgård ett pärlband av inbjudande rariteter när ångaren tuffar fram och klyver havet i två lika delar. Vi njuter av anblicken av de vackra husen på Styrsö samt gläds över att vi inte behöver nyttja den gamla karantänsanläggningen på Känsö. Vi kan också meddelade att det gamla värdshuset på naturreservatet Vargö tycks vara nyligen målat och numera liknar en väl avvägd lockande bakelse där det ligger vid sin brygga i omedelbar anslutning till Snobbrännan.

Om ni kära läsare ursäktar ett dåligt skämt från en göteborgare så passade jag på att under seglatsen tala med vår käre Anders Olovson, Christina Lööfs företrädare. Han berättade bland annat om hur han bestigit Kebnekaise och att denna bedrift nu kopierats av såväl sonen Niklas som sonsonen Neo, 12 år. Det slog mig då att det kanske inte var så underligt att prata om detta sittandes på S/S Bohuslän, ty strax under oss fanns säkerligen gott om fjäll på havets alla fiskar…

Avslutningsvis får vi självfallet stämma in i YRGOs kunskapsspridare Gunnar Wengströms fina tacktal till arrangörer och ångarens volontärer – STORT TACK, detta har ni inte gjort för sista gången!

Text: Lars O. Carlsson, som fullständigt har blivit inspirerad av Stefan Hollertz fantastiska bilder.

Det låg något laddat i rummet vid Ekmansgatan 1 när Göteborgs Byggmästareförenings medlemmar samlades till årsstämma den 20 april 2017. I taket var det högt, men väggarna var nära att bågna, ty det tycktes vara betydligt fler besökare än vanligt och nästan alla gav ett intryck av att de hade stora förhoppningar på kvällen, vilket säkerligen också infriades.

Bland de förväntansfulla kan nämnas Ralf Hanson och Elinore Hallman, vilka också ses på bilden nedan. En organisation med 124 år på nacken rubbar man kanske inte så lätt och eventuellt skulle en obekant främling misstänka att ett och annat går på rutin i denna organisation – men så är inte fallet.

Ordförande Stephan Woodbridge och vd Christina Lööf hade förberett sig minutiöst inför kvällens övningar i syfte att mötet skulle vara intressant, effektivt och familjärt – utan att ge avkall på ordning och reda. De lyckades också hantera alla de förväntningar som fanns och det var alltså många.

Ordförande själv hade stora personliga förväntningar, vilket han avslöjade först i samband med middagen – så de drömmarna avslöjar vi inte riktigt ännu – det finns med andra ord anledning att fortsätta följa denna text ännu en stund.

VD hade bland annat förhoppningar på den närande och den tärande kommittén, det vill säga Aktiekommittén som förvaltar och förädlar respektive Stipendiekommittén som fördelar och föryngrar – båda oerhört viktiga för Byggmästareföreningens verksamhet.

De valda justeringspersonerna, tillika rösträknarna, Hans Kjellberg och Tomas Saxborn, hade förhoppningar på att det inte skulle bli några voteringar, vilket det inte heller blev.

Den sittande styrelsen hade förhoppningar på revisorerna, så till vida att de önskade att den auktoriserade revisorn Bengt Kron skulle säga att, ”Vi tillstyrker att föreningsstämman beviljar styrelsens ledamöter ansvarsfrihet för räkenskapsåret”, vilket han också gjorde.

De flesta i styrelsen hade kanske också förhoppningar på omval – i vilket fall som helst hade de meddelat att de alla ställde upp på nytt, förutom Therese Kilenstam som uppnått regelverkets maximala antal styrelseår.

In i styrelsen, som nyvald suppleant, kom nu Malin Rondahl från Mark & Energibyggarna i Göteborg. Hennes förhoppningar var att styrelsearbetet skulle bli lika intressant och trevligt som valberedningen hade lovat henne.

Valberedningen, med Tomas Saxborn som sammankallande, omvaldes i sin helhet, med undantag för Thomas Sjögren som avböjt omval.

Ja, kära läsare, årsmötet var helt odramatiskt och i väntan på stipendieregn blev det bubbel i strupen …

Stipendieutdelningen tillhör alltid årsmötets höjdpunkt. Unga, friska och hungriga flickor och pojkar som fortfarande har kraft och önskan om att förändra och förbättra kan genom ett gott och ambitiöst examensarbete förstärka sin kassa samt exponera sina tankar för en kunnig publik. Inför de ungas entré plockade/lockade Stephan Woodbridge fram stipendiekommittén för ett litet informativt och spontant samtal kring kommitténs arbete. Några av kommitténs ledamöter kunde tyvärr inte närvara, men det kunde, från vänster, Christina Lööf, Bert Luvö, Torsten Fribert, Lennart Apleberger samt Thomas Sjögren.

Det framkom med all önskvärd tydlighet att kommittén, trots denna unika samling av kompetens och erfarenhet, var oerhört imponerad av de ungas arbete. Låt oss återge några ord ur det som framfördes; ”Fascinerande att få ta del av ungdomars tankar”, ”Håller bättre kvalitet nu för tiden”, Dagens ungdom har nya infallsvinklar mot de vi hade” samt, kanske sagt med en viss ödmjuk avund, ”En helt ny teknik”.

Sedan var det dags för stipendieregnet. Tyvärr saknades en del av stipendiemottagarna, men vi kommer inom kort att återkomma med ytterligare information kring uppsatserna på föreningens hemsida. Några var i alla fall på plats för att belönas med diplom och blomster. På bilden ser vi från vänster Jakob Melby, Andreas Larsson, Mathilda Larsson och Henrik Mayor. De två sistnämnda fick också chansen att presentera sitt examensarbete kring användandet av träsandwichbjälklag vid höga laster med titeln ”Innovative timber floor. Development of a timber sandwich structure”.

Alla dessa studenter, både närvarande och de som hade förhinder, hade självfallet också förhoppningar – om en ljus framtid i en spännande bransch.

En del av mötesdeltagarna hade också hunnit bli lite hungriga och sugna på något riktigt, riktigt gott – en önskan som infriades på bästa möjliga sätt. Förrätten var utsökt, varmrätten var underbar och efterrätten var ett konstverk …

Rikard Hagen, från Chalmers, var lyrisk i sitt tacktal till kvällens värdar och han fick självfallet bifall från alla i församlingen.

Hur var det då med Stephan Woodbridges personliga förväntningar? Jo, i sitt varma och trevliga middagstal förklarade han att han ser väldigt ljust på byggbranschens framtid och att han haft förhoppningar på att hans fyra söner skulle läsa till ingenjörer och därefter ansluta sig till trupperna – resultatet blev 25 % - en av sönerna har hittills lyssnat på sin far, de andra sökte andra vägar, men allt är kanske inte hugget i sten …

För den som tycker att sällskapet i Byggmästareföreningen var trevligt kan exempelvis rekommenderas en tur med ångaren Bohuslän den 30 maj och/eller en studieresa den 21-22 september till Bomässan i Linköping.

Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Den 6 april arrangeras Business Arena på Svenska Mässan i Göteborg. Arrangemanget är inne på sitt sjätte år och för första gången deltar Göteborgs Byggmästareförening och Sveriges Byggindustrier.

Business Arena drog förra året 1 000 besökare från fastighetsbranschen och samhällsbyggnadssektorn. Dagen innehåller nätverkande, seminarier och fördjupning i intressanta ämnen. Listan på partners och utställare innefattar kommuner, företag och organisationer. Välkommen att besöka oss i monter 29!

Christina Lööf, VD Göteborgs Byggmästareförening

Att organisera och leda byggprojekt, är det verkligen samma sak idag som för några decennier sedan? Ja, det var den fråga som Henrik Szentes ställde sig och som samtidigt blev drivkraften till att han som 40-åring började forska i ämnet.

Göteborgs Byggmästareförening har en ambition att ge sina medlemmar ett brett utbud av aktiviteter. Det kan handla om studiebesök, mingelkvällar, föreläsningar och mycket annat. Nu kan vi även addera byggfrukostar till detta utbud, ty onsdagsmorgonen den 1 mars 2017 var det cirka 30 medlemmar som hade hörsammat inbjudan och de kunde därmed förena nytta med nöje – en nyttig välsmakande frukost följdes upp av en intressant presentation av Henrik Szentes doktorandstudier, vars avhandling försvarades hösten 2016.

Efter Christina Lööfs välkomnande och uppiggande ord var det dags för morgonstundens huvudperson, Henrik Szentes. Han tog sin VoV-examen 1993 och fick därefter möjlighet att gå ett gediget och attraktivt traineeprogram inom NCC-koncernen. Han sökte sig vidare och var bland annat under en period projektledare för ett mjukvaruprojekt inom välkända Ericsson, men kom sedan tillbaka till NCC, där han så småningom blev avdelningschef för NCC Tekniks kontor i Malmö.

NCC och Ericsson, men kanske framför allt Henriks forskningsprojekt handlar till stora delar om hans intresse för människor. Hur vi fungerar i processer, i samarbeten samt inför förändringar och problem. Allt handlar om människor.

Henrik har en vetgirig gen i sin kropp. Han vill veta mer, ta reda på det han inte vet, vända och vrida på saker och ting, klura kring problem samt dess möjligheter och så var det redan på NCC-tiden. Han minns själv ett gammalt SBUF-projekt som nog var nydanande på den tiden, men som troligen upplevs som ganska föråldrat i våra dagar. Den forskningens frågeställningar var: Kan man använda en digitalkamera inom byggprocessen istället för en polaroidkamera?

När Henrik redogjorde för detta var det många av oss åhörare som drog på munnen och det är precis så det fungerar här i livet. Det är nog en och annan människa om några decennier som kommer le lite överseende åt det som fyller vår vardag år 2017. Detta blir ju i och för sig en paradox – ty det hävdas ju att byggbranschen är så väldigt konservativ och det aldrig sker någon förändring inom byggverksamheten. Dock innebär samhällsförändringar nya förutsättningar även för vår traditionsbundna bransch.

Just paradoxer ingick för övrigt i Henrik Szentes rubrik för dagen: ”Paradoxer, risker och möjligheter i stora projekt”

Paradoxteorin är en egen disciplin och kring detta finns det många fenomen. När exempelvis en beställare önskar öka kontrollen på utföraren, börjar denna öka kontrollen mot beställaren. Detta kan leda till en oönskad spiral som Henrik beskrev mera som en pendel, med längre och tyngre utslag efter varje svängning. Här krävs en erfaren projektledare som kan stå emot kontrollkraven och känna trygghet i sin och organisationens kompetens. Organisationen är som bekant A och O för att ett projekt skall lyckas. Detta sagt, samtidigt som vi vill ha in nya idéer och öka flexibiliteten i organisationen. Se där, ännu en paradox. I mycket av resonemanget kring byggbranschen, samarbetet, förtroende och flexibiliteten återkommer vi ständigt till paradoxen – om ett val – valet om både och …

Byggbranschens aktörer är mästare på att lösa problem, på plats, här och nu. Det kanske många gånger hade varit bättre om man kunde förutsäga dessa problem och hade lösningarna med från början, i stället för att på plats släcka en massa små plötsliga bränder. På stora projekt är det säkerligen lättare att kunna ta sig den tiden som krävs för att tänka efter före ...

Kan man inom ett stort projekt hitta ett effektivare sätt för ett specifikt moment så blir det ju stora pengar om detta moment skall göras 100, 200 eller kanske 1000 gånger. Det är också viktigt att kunna arbeta med en förbättrad erfarenhetsåterföring så att en problemlösning på ett bygge blir en tillgång i ett kommande projekt. Det produceras också många geniala innovationer av exempelvis lokala yrkesarbetare – här finns stor potential i att formalisera och kommunicera, det vill säga sprida kunskap och metod.

Henrik hade en tydlig bild över ett företags önskvärda utveckling. Det borde vara en ganska statisk uppåtgående linje av kontinuerliga förbättringar, allt i en ständigt pågående process. Det finns de företag som mera ser sin utveckling som en tidsmässig trappa, där man gör en kraftfull insats exempelvis vart femte år – det språnget, den anspänningen och den ansträngningen, kan bli mycket svår och väldigt riskfylld. Vi måste bli betydligt bättre på att arbeta med riskhantering, vilket kan skapa en ordentlig språngbräda.

Henrik Szentes avslutade sin spännande presentation med några tydliga rekommendationer:

• Våga vara prestigelös
• Våga kommunicera
• Våga tänka nytt och se nya lösningar

Därmed var detta kommunicerat!
Lars O. Carlsson

Göteborgs Byggmästareförening avsätter årligen 100 000 kronor till stipendiet ”Byggmästaren” i avsikt att befrämja byggmästeriyrket. Studenter på Chalmers tekniska högskola, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet samt Högskolan i Borås på kandidat- och masternivå är berättigade att söka stipendiet.

Stipendium kan sökas av studenter som valt att utföra sitt examensarbete inom ämnesområdet samhällsbyggnad och byggmästeri med inriktning mot byggprocessen. Beloppet fastställs individuellt och ska utgå med högst 25 000 kronor per stipendium. Antalet stipendiater kan variera.

Ansökan skickas till Göteborgs Byggmästareförening, info@gbgbf.se, senast den 28 februari. Ansökan ska innehålla examensarbete som godkänts av respektive institution under föregående år. Stipendiaterna utses sedan av en kommitté bestående av representanter för Göteborgs Byggmästareförening och för akademin.

Läs mer om stipendiet och ansök

Vad kommer vi att minnas från 2016? Vad har varit viktiga händelser under det gångna året?

I den stora världen har 2016 varit ett turbulent år. Miljontals människor är på flykt undan krig och fattigdom och det som inte kunde hända blev trots allt verklighet – Storbritannien ska lämna EU och Donald Trump kommer tillträda som USA:s president.

I Sverige är problemen inte lika stora, även om vi haft ett svårt politiskt läge då regeringen inte har egen majoritet och ministrar har bytts ut. Bristen på bostäder har också varit ett ständigt återkommande ämne i media.

Trots den dystra ingressen så finns det också en del positivt att minnas. Det går bra för Sverige och det går bra för regionen. Det märks genom att antalet lediga jobb ökar och arbetslösheten minskar. När jag träffar medlemsföretagen hör jag att personalrörligheten är stor och det är svårt att hitta rätt kompetens. Vi ökar inte antalet tillgängliga medarbetare utan istället så tar vi från varandra.

Chalmers och CMB har tagit fram siffror som visar att det saknas 20 000 årsarbetare inom Göteborgsregionen de kommande 20 åren. Behovet kommer inte att kunna lösas bara genom att utbilda fler, vi måste också hitta smartare och effektivare sätt att få jobbet gjort.

Därför är det viktigt med forskning samt innovation och även här sker mycket i Göteborgsområdet. Tekniken finns för självkörande bilar och lastbilar, men det saknas ett regelverk. Göteborg ska om allt går i lås ha en linbana över älven till jubileumsåret 2021. Staden testar nya arbetssätt för planprocessen för att klara bygga 7 000 extra bostäder och föreningen är med och stöttar ett följeforskningsprojekt kring Jubileumssatsningen, även benämnd Bostad 2021.

HSB Living Lab har varit uppmärksammat under året. Bostadshuset på Chalmers är byggt av flyttbara moduler och i huset finns sensorer och mätstationer som ger en mängd data som underlag till fortsatt forskning. Målsättningen är att utveckla framtidens boende på ett effektivare sätt.

Inget av detta hade varit möjligt utan människor med en idé och en stark drivkraft att förverkliga den. Men det krävs också samarbete mellan olika parter för att vidareutveckla idéerna.

Att främja samarbete är en viktig del av Göteborgs Byggmästareförenings verksamhet. Byggarnas Hus är en unik mötesplats för medlemsföretagen och dess medarbetare. Vi har täta kontakter med skolor och studenter för att utveckla branschen och berätta om alla roliga jobb som finns inom bygg. Det ska vi fortsätta med under 2017. Så under nästa år kommer vi att arrangera studiebesök, studentmingel, nätverksträffar och presentation av forskningsprojekt. Så missa inte att besöka vår nya hemsida, där lägger vi löpande ut nyheter och inbjudningar.

God Jul och Gott Nytt År önskar Göteborgs Byggmästareförening

Christina Lööf