Del 4 – 1920-talet
Idrotten har på många sätt alltid varit viktig i Göteborg och många är också de idrottskvinnor och idrottsmän som startat eller vidareutvecklat sin idrottskarriär i staden.
När det exempelvis gäller svenska mästerskapet i fotboll för män så vanns detta av Göteborgs- eller Mölndalsklubbar 14 av de 20 första mästerskapen (1896-1915). Motsvarande siffra för damer, när väl damerna började spela om SM-gulden, är 4 av de 10 första mästerskapen (1973-1982).
Den mest framgångsrika klubben i fotbollens unga år var Örgryte IS som vann elva svenska mästerskap under åren 1896 till 1913, men klubben hade framgångar även inom andra idrotter. Öisare vann OS-medaljer i friidrott 1906, 1908 och 1912, men stadens störste friidrottare vid denna tid, Eric Lemming, som sammanlagt slog nio världsrekord i spjut, tävlade då för en annan förening, IS Lyckans Soldater. Han erövrade OS-guld i spjut 1906, 1908 samt 1912.
För att bedriva idrott behövs oftast särskilda anläggningar och bland stadens klassiska arenor i äldre tider kan nämnas Exercisheden, Balders Hage, Idrottsplatsen, Ullevi och Walhalla.
Redan 1911 diskuterades Margretebergsfältet utanför Slottsskogen som ett lämpligt lek- och idrottsfält, men det dröjde några år innan tankar övergick till handling. Det som påskyndade planerna var att staden behövde Wallhallas mark för den stora jubileumsutställningen 1923, och att man därmed behövde uppföra en ersättningsarena.
Den 12 maj 1923 invigdes Slottsskogsvallen, som kort tid därefter fick stå värd för Sveriges Idrottsspel.
Den vackra friluftsstadion med cirka 20 000 åskådarplatser innehöll bland annat en utmärkt fotbollsplan, moderna löparbanor samt banor för hopp och kast. Detta kompletterades med omklädningsrum, duschrum, fyra stora paviljonger, intilliggande lek- och idrottsfält, plaskdamm för barn samt restaurangbyggnad.
Totalt var detta en investering på nära nog en miljon kronor och arkitekten bakom verket var Lars Israel Wahlman (1870-1952). Bland hans övriga skapelser kan nämnas Tjolöholms slott i Norra Halland samt det annorlunda riddaraktiga Cedergrenska tornet i Stocksund.
Slottsskogsvallen, som bland annat var skådeplats för Gunder Häggs och Arne Anderssons världsrekordslöpningar på 1940-talet, brann delvis ner 1968, men återskapades.
Slottsskogsvallen var långt ifrån det enda byggprojektet som uppfördes i Göteborg år 1923. Den senarelagda jubileumsutställningen 1923 – Göteborg fyllde 300 år 1921 – innebar en hel del nyheter i staden. Nöjesfältet Liseberg behövde både byggnader och attraktioner; Huvudrestaurangen, Cabarethallen (revs 1966), Konserthallen (brann 1973), Lustiga huset (ersattes 1931, revs 1954) och Bergbanan (revs 1987) är exempel på ursprungliga byggnader.
Till jubileumsutställningen byggdes också Maskinhallen, som därefter under många år levde vidare som den Gamla Mässhallen, vilken revs 1938.
I anslutning till Slottsskogen byggdes Naturhistoriska museet, vid Götaplatsen byggdes Konsthallen och i Torslanda byggdes den Blå hangaren (brann 1980) samt invigdes Torslanda flyghamn.
Lars O. Carlsson