Betraktelse i tiden:
Före solcellernas stora genombrott
För många göteborgare är vecka 7 synonymt med sportlov och resor till en egen eller en inhyrd sportstuga. Friluftslivet är viktigt för vårt välbefinnande. Mitt under andra världskriget, närmare bestämt den 30 april – 19 september 1943, arrangerades i Göteborg en nära nog halvårslång utställning kring sportstugor och egna hem.
Detta låg tydligen i tiden ty i staden Linköping genomförde också en motsvarande sportstugeutställning under fyra månader samma år under rubriken Fritid och Framtid. I Stockholm genomfördes årligen en sportstugeutställning. Härnösand hade sin egen utställning bara för att nämna några sportstugearrangemang
I samband med utställningen i Göteborg publicerades en katalog och ett utställningsnummer i tidskriften Svenska Varor N:r 3 1943 – som både innehåller intressanta texter och tidstypiska annonser.
Arkitekt Erik Friberger (1889-1968), som bland annat var stadsplanearkitekt i Göteborgs stad 1921-1926 samt länsarkitekt i Göteborg och Bohus län 1926-1954 var en av katalogens skribenter. Vi lånar några rader:
Milsvitt ut från våra större städer i alla riktningar har tidigare lättillgängliga, vackra naturområden ohjälpligt fördärvats genom bebyggelse. Där terrängen är öppen, har det inte behövts många hus för att de skulle spoliera stora vidder vacker natur, om de placerats illa, som tyvärr ofta har skett. Får detta fortgå, så dröjer det inte länge förrän det blir ett privilegium endast för ekonomiskt välsituerade stadsbor att få njuta av en orörd natur.
Man kommer att få kosta på sig långa resor och spilla mycken tid var gång man vill ut på ett strövtåg i det fria, om man inte nöjer sig med att traska omkring mellan trädgårdsstaket och endast på enstaka ställen nå fram till ett litet friområde eller en strandsträcka utan avstängningar. Och långt bort kommer man att få segla om man ska finna öppna stränder och någorlunda orörd skärgårdsnatur.
Man måste komma ihåg att stadsmänniskornas friluftsliv inte är ett onyttigt tidsfördriv, som gott kan avvaras, och inte heller en moderörelse, som när som helst kan försvinna. Friluftslivet är nödvändigt för folkhälsan så länge människor lever och arbetar i stora samhällen, hopträngda och instängda på fabriker och kontor och i små bostäder.
Stadsborna har inte bara rättigheter utan också skyldighet att kräva riklig och nära tillgång till fri natur inte bara för sig själva utan också för kommande generationer. Det överhängande hotet mot vårt friluftsliv måste bort innan obotlig skadegörelse skett.
Arkitekt Gunnar Hoving (1901-1994), som bland annat var lärare vid Slöjdföreningens skola i Göteborg 1929-39, assistent vid Chalmers Tekniska Högskola 1933-35 samt professor i husbyggnad vid Chalmers Tekniska Högskola 1950-1966, blir också källa för ett citat:
Den största svårigheten vid inredningen av sportstugan är väl svårigheten att få möbler att tåla temperaturväxlingar och kanske även fukt. Polerade möbler gå inte att använda; betsade och bonade äro mest hållbara. Rottingmöbler äro utmärkta men tyvärr alldeles för dyra. Kryssfanér bör om möjligt undvikas, såvida man inte är absolut säker på fuktfrihet.
En enkel, rejäl möblering, så personlig som möjligt, tvättbara enkla textilier, få och riktigt planerade ljuspunkter, skapa den atmosfär man önskar vinna och då får man också den stimulans och avspänning, som är ändamålet med hela sportstugeidén.
Annonser innehåller självfallet en hel del nostalgi och i katalogen fanns en möbelannons som verkligen känns tidstypisk när det gällde att möblera en sportstuga året 1943.
En möbelarkitekt som verkligen slog igenom som arkitekt för sportstugemöbler var Axel Einar Hjorth (1888-1959). Han deltog i Göteborgsutställningen 1923, var chefarkitekt för Nordiska Kompaniet 1927-1938 och under åren 1929-1932 formgav Hjorth NKs sportstugemöbler.
Hjorths sportstugemöbler betingar i våra dagar mycket höga priser på auktioner både nationellt och internationellt.
En annan spännande annons i katalogen var ackumulatorfabriken Tudors annons för en vindgenerator, ett eget vindkraftverk på taket. Då får man nog säga att dagens solcellsplattor är betydligt blygsammare. Ja, kanske till och med snyggare.
Text: Lars O. Carlsson
