Ett klassiskt företag med höga ambitioner

Ett antal av Göteborgs Byggmästareförenings medlemmar vet nu betydligt mer om rök- och ventilationskanaler än vad de gjorde före sitt deltagande vid skorstensseminariet den 3 december.

Seminariet var uppdelat i två huvudområden, historia och ny teknik, men i omvänd ordning. Först i kunskapsförmedlingen var Jörgen Tellestam, vd för Skorstensfolket Sverige, enligt uppgift landets ledande entreprenörsorganisation när det gäller skorstenar, skorstensrenovering och ventilation med representation på fler än 40 orter i Sverige.

Jörgen Tellestam redogjorde för de insatsrör av komposit som med fördel installeras i fastigheternas befintliga kanaler, VentilFlex® för ventilationskanaler och imkanaler samt FuranFlex® för rökkanaler.

Lite förenklat så förs insatsröret, som ser ut som en brandslang, ner i det befintliga kanalsystemet i exempelvis ett flerbostadshus. Installatören drar in slangen i en lägenhet genom ett arbetshål och trycksätter den med luft. Slangen fyller ut den befintliga kanalen och härdas sedan med hjälp av vattenånga. Ventilationskanalernas form spelar ingen större roll, systemet utnyttjar hela kanalarean.

Jörgen Tellestam bjöd även på ekonomiska kalkyler och räkneexempel för att besvara frågan vilket som var bäst – att installera nya ventilationskanaler eller att täta de befintliga. Vi var många i lokalen som fick en betydligt större insikt kring ventilationens betydelse för en fastighet.

Därefter intog Stefan Lindberg scenen. Stefan är en av Skorstensfolket Sveriges delägare och tillika vd för Skorstensspecialisten, ett företag med 100 års erfarenhet i branschen. Det var Stefan Lindbergs farfar, skorstensfejare Erik Alfred Lindberg (1898-1960) som startade verksamheten som senare övertogs av sonen Gösta Herbert Lindberg (1920-2001). Skorstensspecialisten har under sina hundra verksamhetsår samlat på sig en imponerande bank av erfarenheter och referenser.

Stefan Lindberg berättade bland annat om när en skorsten höll på att falla inne på Volvo Torslandaverken. Det är så stora tak på fabriken så att det knappt finns några lyftkranar som kan bistå vid ett sådant omfattande skorstensarbete. Vid detta tillfälle fanns det en kran i Tyskland, men det skulle kosta en större förmögenhet att transportera den till Göteborg och därefter montera den hos Volvo. Ett billigare och snabbare förfarande var att nyttja en helikopter för lyft av den gamla skorstenens delar.

Ett stort uppdrag för Skorstensspecialisten var renoveringen av Haga, där stadsdelens samtliga 300 kakelugnar skulle underhållas och säkras. Det kanske mest spektakulära var nedmonteringen och återuppbyggnaden av skorstenen vid Renströmska badet i Haga, cirka 38 meter hög och med en total vikt om 180 ton. De fick bila sig in under Ägget, den centrala bassängen i badet, för att komma åt skorstenen.

Stefan Lindberg visade prover på de speciella tegelstenar som användes vid återuppförandet av skorstenen, så kallad radial tegelsten. Projektet pågick under åren 1985 till 1997.

Andra välkända referensfastigheter är det vackra Stadshuset i Stockholm, ritat av Ragnar Östberg samt Berns salonger i kungliga huvudstaden. Stefan Lindberg redogjorde också för de särskilda krav och färdigheter som krävdes för arbetena vid Astra Hässle i Mölndal.

Stefan Lindberg arbetar just nu med att återskapa en kakelugn från kung Gustaf III:s tid. Han visade upp exempel på stenar, så kallade blad, från en gammal kakelugn, och dessa ska senare kramlas fast.

Stefan Lindberg bjöd även på en cliffhanger när han nämnde namnet Cronstedt i en bisats, vilket kittlade undertecknads vetgirighet …

Greve och tillika arkitekt Carl Johan Cronstedt (1709-1779) lanserade tillsammans med friherren och generalen Fabian Casimir Wrede (1724-1795) ett vedbesparande rökkanalsystem för kakelugnar som bidrog till att dessa under lång tid var en av de vanligaste värmekällorna i Sverige.

De båda herrarna hade fått i uppdrag av Rikets Råd att utveckla konstruktionsförbättringar och att ta fram en mer energisnål eldstadstyp åt hushållen. Vid den tiden rådde vedbrist i Sverige, bland annat på grund av järnverkens stora användning av träbränsle vid framställningen av stångjärn, vilket då var rikets största exportvara.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz