Drottning Christina abdikerar medan lusten ännu finns kvar …

Publicerat den 10 september 2021

Nog är det märkligt att ett avsked kan bli till en fest och att ett farväl blir starten på något nytt. Om vi börjar med slutet så utgjorde lunchen på Byggarnas Hus, måndagen den 6 september 2021, den tidpunkten då Christina Lööf övergick från att vara vd för Göteborgs Byggmästareförening till att bli pensionär, eller ”fritidsforskare” som hon själv nu väljer att titulera sig.

Innan Byggmästareföreningen var villiga att ”släppa” Christina var det många som först ville ge Christina en minnesvärd avtackning. Ett stort antal medlemmar och samarbetspartners hade samlats i Byggarnas Hus för att njuta, ja, verkligen njuta, av mat och dryck, samt en förförisk kladdkaka, och lovorda Christinas förtjänster samt önska henne lycka till i sin framtida ”forskning”.

Byggmästareföreningens ordförande Stephan Woodbridge höll ett spirituellt och personligt tal och inget öga var torrt. Det var för övrigt Stephan, tillsammans med föreningens dåvarande ordförande, Sven Steen, som kontrakterat Christina Lööf våren 2015 – något som de båda herrarna tycktes vara både nöjda med och stolta över, självfallet i all ödmjukhet.

Stephan Woodbridge överlämnade från styrelse och förening en riktig minnesgåva, helt i ordets mest tydliga innebörd. Det handlade om en tavla, självfallet med tjusig guldram, och helt specialdesignad för ändamålet. Den skulle nämligen hjälpa den nyblivna pensionären att komma ihåg alla, eller åtminstone många, av de uppskattade resor, studiebesök och sammankomster som Christina Lööf arrangerat under sina år på föreningen, från våren 2015 till hösten 2021:

Låt oss här och nu, endast för er kära läsare, presentera tavlans historiska bildkavalkad, i något som skulle kunna liknas vid en udda modell av julklappsrim.

Så kära läsare, håll tillgodo:

Klicka för att se större bild ...

Där det förr var exercis och luftvärnsskott,
idkas numera hälsosam svettig motionsidrott

En fager oktoberflicka,
bjöd på välkyld dricka

Karolinska under ett plexiglas,
kanske blev en bubbla i kras

Vad skall Byggmästareföreningen göra?
Jo, det fick Lööfskan vid en workshop höra

Nya Hovås med gyllene fasader och strategisk placering,
får nog hos hus- och bostadsmäklare en angenäm värdering

Pizza avnjöts vid en udda servering,
i form av byggarnas dolda parkering

På Bohusläns däck samlades många,
för att färdas med hjälp av ånga

All mat och dricka man kunde önska,
avnjöts i Johannebergs fina grönska

Linje tvås södra ändstation,
finner Du vid SCA:s runda torn

På high speedbanan i Hällered,
kördes det så att asfalten sved

Armeringen håller samman den gråa mängden,
samt ökar även själva hållbarheten i längden

Stipendiekommitténs skarpa och briljanta kompetens,
kanske är förutsättningen för stipendiets existens

I Askim kan man bo fint även efter det ordinarie livet,
och att träden är ask – ja, det är väl ganska givet

Christinas ordförande nummer een,
var den tredje generationen Steen

Utmärkelsen Miljöbyggnad Guld är riktigt stort,
ett bra exempel är Green Villages i Surtes ort

Marieholmtunneln besöktes vid tillfällen till antalet två,
andra gången kunde man under älven till Hisingen gå

Byggbranschens roller i flera infostationer,
lockar studenter med drömmar och visioner

BoStad 2021 var en sju-tusan till idé,
när de summerat får vi se, va de blé

Vi gjorde i Jönköping ett kortare studiestopp,
Ormen och dess hus har en slingrig kropp

The Concept var en ombyggnad, typ modell byggar-rus,
- liten Gamle Port förvandlades till helt Kungsportshus

Om en samhällsbyggare sig något ensam känner,
öppna porten och knö dig in – Du är bland vänner

Stephan Woodbridge blev Christinas ordförande nummer två,
men de kände varandra väl från styrelsearbetet redan då

Stipendiater brukar förgylla årsmöten med sina tankar,
förutom de år då pandemimonster i våra tankar bankar

Mat är till för att avnjutas och mätta,
inte för att brännas och skapa hetta

Vid Säteriet de fört dialog så att hyresgästen blev hörd,
men när vi besökta Råda bjöds främst på nederbörd

På bästa plats i Oslos mest centrala parti,
finns nu Munchmuseet och ett förfärat skri

Mölndal Galleri vid Mölndals Bro,
en shoppares dröm kan vi tro

A Working Lab var ett framtidsbesök in i hybriden,
plötsligt minns vi Hamlets tal ”Ur led är tiden”

Efter traditionellt stipendieregn, fast i covid-19-tider,
var det hemma man åt mat samt drack, förslagsvis cider

En 125-årsmiddag efter traditionernas alla seder och bruk
trivsel och underhållning samt mat och dryck på vit duk

Ett covid-årsmöte där medlemmarna medverkade på distans
Ordförande undrade säkert, var medlemmarna var någonstans

En bild vi tappade bort på ett av våra studiebesöksställen,
men så avnjöt vi också en god middag, den Östgötakvällen

Många andra vänner passade också på att uppvakta Christina Lööf, exempelvis regionchef Anna Lönn Lundbäck, vid byggföretagen, och Gabriella Lörnbo, nytillträdd vd för Byggmästareföreningen.

Många var de som också överlämnade en mer privat blomma, bok eller liknande för att visa sin uppskattning för ett gott samarbete. Säkerligen hade Christina i normala fall utsatts för såväl grabbiga kramar samt blöta kindpussar, men nu nöjde de flesta sig med en armbåge mot armbåge eller byggarstadig klapp på axeln.

Varför slutar då denna unga mö – som ännu har långt, långt kvar till den ålder som annars förknippas med pension. Jo, hennes logik är, enligt ett förtjusande tacktal, följande:

När man är ung och i början av sin karriär har man tid och lust, men inga pengar.

När man senare i livet är mitt i karriären har man fått pengar och har fortfarande lusten kvar, men nu har man inte tid.

När man ännu senare är äldre och karriären normalt är slut, ja, då har man fått betydligt mer tid samt också en del pengar, men nu har man inte längre lust.

Det är av den anledningen som nu Christina Lööf valt att stiga av tronen, ty då kommer hon ha såväl tid, pengar och lust.

Vi hoppas att Christina Lööf, hennes ständige följeslagare Mikael och övriga medlemmar i familjen, får en härlig och ljus framtid.

Drottning Christina har abdikerat, länge leve Gabriella!

Text: Lars O. Carlsson
Bilder: Stefan Hollertz