Byggmästar-OS – femkamp!

Du har säkert precis som jag, någon gång fått ett telefonsamtal som gjort dig nyfiken eller som hängt med i dina tankar under dagens återstående timmar. Känner du igen dig? Låt mig återge några brottsstycken från ett sådant samtal som jag mottog i höstas.

Det var en relativt vanlig dag på Ekmansgatan 1. Ute i trädgården sågs trädens grenar vårdsamt buga mot eventuella betraktare i höstblåsten. I huset hördes telefonsignaler hela förmiddagen – i dag tycktes de flesta vara på sina kontorsplatser, i stället för som traditionen numera bjuder att arbeta hemifrån. Skönt, då finns det chans att få lite sällskap under fika och lunch.

Nu hördes även ett och annat skratt i korridoren. Det är härligt när människor skrattar och trivs på jobbet. Ibland kan det även vara upplyftande med ett och annat fnatt. Bara de inte fnattskrattar åt andras olyckor. Det ska vara en sann och humanistisk glädje. Det var med andra ord en go och gemytlig dag i Byggarnas Hus – oddsen tycktes nu vara de bästa och till kvällen skulle säkert stjärnorna falla rätt.

Så plötsligt ringer min egen telefon. Helt utan någon egen förskyllan gjorde överraskande nog Nils Ferlin sig påmind i mitt undermedvetna innan jag besvarade ringsignalen. Jag tänkte då – vad blir det för samtal, blir det långt eller kort, blir det bra eller av den sämre arten? Tänk efter nu – förrn det helt kopplas bort och du sitter där helt besviken och övergiven.

Jaha, då har verkligheten gjort sig påmind igen, hinner jag tänka innan jag harklar mig och svarar. I unga år kanske man kort funderat på om det var ett samtal från Le Bal i Paris – men det kom aldrig någon inbjudan från debutantbalen och numera har jag passerat nomineringsgränsen både åldersmässigt och civilt.

Nu harklade jag mig och gav en välkomnande presentation. Efter att jag öppnat samtalet så fick jag ungefär följande information.

– Hej. Jag heter George-Sixten Lessebo och arbetar vid de historiska magasinen på Polstjärnegatan här på Hisingen, sa en trevlig men något avvaktande röst. Isen kom senare både att brytas och smältas. Det blev ett långt, men mycket angenämt samtal. Samtal är kanske fel ord. Det var herr Lessobo som talade, medan jag mest lyssnade.

– Vi håller på att, kassera och minimera våra arkiv, som just nu växer oss över huvudet. Det finns en mängd saker och ting som borde arkiveras, maganiseras och kanske till och med ligga och skräpa hos någon annan ansvarsfull institution än hos oss – och därför ringer vi dig.

– Vi har hittat en del intressanta dokument kopplade till det tänkta Byggmästar-OS som ursprungligen planerades till Göteborg 1925 och som helt enkelt har glömts bort tills nu, förtydligade herr Lessebo.

– Detta OS skulle ha genomförts i Göteborg under den stora jubileumsutställningen 1923. En lokal organisationskommitté, LOC, var formerad med representanter från Göteborgs Byggmästareförening, Staden Göteborg, Slöjdföreningens skola, Röhsska museet, sågverksbolaget Säfveåns AB och den relaterade nyetablerade organisationen Lingförbundet.

– Inbjudningar hade skickats ut till byggmästareorganisationer, främst i Europa, men tyvärr hade responsen mer att önska. Svarsbreven innehöll ord som ekonomi, prioriteringar, begynnande orostider, organisationsförändringar, plötsligt dödsfall samt gikt och åksjuka.

Efter genomgång av korrespondensen med de inbjudna kontrahenterna beslutade LOC att tills vidare skjuta på genomförandet. En ny tidpunkt preliminärbokades till hösten 2025.

Här andades herr Lessebo och jag passade på att ställa en fråga.

– OS, det låter ju spännande, men i vilka grenar var det tänkt att man skulle tävla?

Herr Lessebo berättade då bland annat följande:

Vid ett svensk preliminärt uttagningsläger i Hindås testade man en femkamp med grenar i precision, noggrannhet och teknik.

En gren handlade om precision med snörslå. Det handlade om att på tid och med hjälp av en snörslå skapa en kompassros med 32 kompasstreck och en diameter på 1 meter.

En annan gren handlade om att på tid gjuta 10 knot i betong med formatet 1 kubikdecimeter.

Tors slägga handlade om att på tid slå 12 stycken 30 centimeters spikar in i en ekstam.

Den fjärde grenen handlade om att med hjälp av en fogsvans kapa en bräda (grovleken blev dock aldrig fastställd) i fem lika längder.

Den femte grenen och som faktisk kreerades efter själva jubileumsutställningen har också en stark koppling till nämnda utställning. När de stora träskjulen, magasinen och förråden på utställningsområdet revs sparades alla utdragna spikar och dessa har nu förvarats i våra arkiv precis som de 30 centimeter långa spikarna som aldrig kom till användning.

De gamla spikarna skulle användas i ett tävlingsmoment där det handlade om, att på tid, räta ut spiken som därefter åter skulle vara spikrak! Det är främst dessa nya respektive begagnade spikar som vi nu skulle överlämna till er tillsammans med alla planeringsdokument, tidigare nämnda korrespondens och så vidare.

– Så det blev aldrig något OS?

– Jo, men något annorlunda. Byggmästarna blev nämligen omkörda av tjejer. Det genomfördes en damolympiad på Slottsskogsvallen i augusti månad 1926. Den öppnades av organisationskommitténs hedersordförande landshövdingskan fru Mary von Sydow, född Wijk, som invigningstalade och därefter släpptes 3 000 brevduvor för att sprida budskap om invigningens genomförande.

Det kändes naturligt att fråga herr Lessebo om det blev några svenska framgångar.

– Jo, faktiskt. Anna-Lisa Adelsköld (1904-1991) vann guld i spjutkastning. Det var för övrigt den enda svenska segern. Året därpå blev hon svensk mästarinna – det var vid de första SM-tävlingarna i friidrott för kvinnor. Då kastade hon i väg det farliga idrottsredskapet 34,93 meter. Under sin aktiva tid tävlade Anna-Lisa för Floda IF.

– Hoppsan, det känns ju som min friidrottsklubb, sa jag, medan Lessebo fortsatte:

– Anna-Lisa var född i Öijared, dotter till Johan Fredrik Sebastian Adlerstierna-Adelsköld. Hon gifte sig sommaren 1929 med agronomen och godsägaren Öyvind Fritiof Bruun, från Tobbetorp herrgård.

Anna-Lisas svenska rekord var ju nästan 35 meter, men dagens svenska rekord, som noteras till 61,96 meter, satte den 16 augusti 2013 av Sofi Flink.

Tack, detta var ju väldigt spännande, men jag sitter nu och tänker på spiken, sa jag. Hur mycket handlar det om i volym och vikt?

– Ja, det bästa vore om du hade möjlighet att gästa oss på Hisingen, så bjuder vi på kaffe och hembakat. Vi bestämde ett datum och sedan en tid tillbaka finns det nu en hel del spik i källaren på Ekmansgatan 1.

Jag tror inte att styrelsen är intresserade av att stå som huvudmän för ett Byggmästar-OS, men jag vill ändå tacka alla vänner och bekanta för 2025 samt önska er alla en God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!

Gabriella Lörnbo
Vd, Göteborgs Byggmästareförening