Studiebesök på Västlänken Centralen

Byggmästareföreningens väl utvecklade nätverk inom samhällsbyggarsektorn har många gånger möjliggjort tidiga och unika inblickar i vad som händer och sker i Göteborg. Så skedde även den 25 maj då vi samlades för ett studiebesök på Västlänken deletapp Centralen. På Trafikverkets projektkontor för Västlänken vid Kruthusgatan satt det ett skyddsutrustat neongult, glatt och förväntansfullt gäng.

Besöket var uppdelat i två sektioner, först fick vi en presentation om projektets start, uppbyggnad och framtid av besöksansvariga Agneta Eklund och projekteringsledaren Sven Lindahl. Efter det fick vi bege oss ut i leran tillsammans med Tobias Petersson som är byggledare på Trafikverket för deletapp Centralen, som byggs av entreprenören NCC.

När Västlänken är klar så kommer resan från Centralen till Korsvägen, via Haga, att ta 12 minuter. Tillräckligt snabbt för att med en gång vända bistra miner som dagens köer kan ha etsat fast. Rälsen är totalt 8 kilometer där 6,6 kilometer är tunnel, 4 kilometer tunnel som byggs genom berg och 2,6 kilometer tunnel byggs av betong i den kända Göteborgsleran. Västlänken ingår i det Västsvenska paketet, som till största delen finansieras av statens bidrag och av trängselskatten.

Göteborgs Centralstation är en viktig knutpunkt som inte har kapacitet som räcker till för en utbyggnad av järnvägsnätet, vilket är anledningen till Västlänkens födelse. Vår central idag är en säckstation, en station där tågen som kommer in måste backa för att komma ut igen, något som Västlänkens genomgående linje kommer att komplettera. Fjärrtåg kommer fortsatt att trafikera den nuvarande säckstationen, men region- och lokaltåg kommer att trafikera Västlänken med sina tre nya stationer.

Diskussioner kring att tågsystemet och tillgängligheten i Göteborg måste förbättras har varit på tal under en lång tid, och det var i slutet av 80-talet som idén om en tågtunnel under staden föddes. Jag har alltid hört att en tunnel skulle vara omöjlig att bygga i Göteborg, eftersom staden vilar på lera. Men till alla problem finns självklart lösningar. De delar av tunneln som är byggda i lera, flyter, och blir med trycket från ovan reglerade hela tiden så att de inte flyter för högt eller sjunker för lågt. Det är ungefär samma teknik som används i Nordstan, även den är en flytande installation. Men där används pumpar för att reglera rörelserna.

Dagens värdar från Trafikverket beskrev projektets gång och nämnde de intressanta arkeologiska fynd som gjorts vid Kvarnberget. Där hittades det båtar, som såg näst intill sjödugliga ut, i kvarlämningarna av en gammal lastkaj. Vi kunde såklart inte undgå att prata om Kronotopia, den internationella tävlingen som Statens konstråd skapade för att utse vilka som skulle få bidra till den konstnärliga gestaltningen av de olika entréerna och stationerna. Vissa bidrag har, som ni kanske märkt, blivit mer omnämnda än andra, men visionsbilderna med de vinnande bidragen visar oss en vacker bild av framtidens Göteborg.

Det var sedan dags för oss att, likt Tummelisa hos mullvaden, ledas ner under jord. Centralens tunneldjup är 12 meter, vilket kan verka grunt jämfört med tunneln som slingrar sig under Haga på 32 meters djup. Men när vi vindlade oss ner för trappan, och skämtade om behovet av hissar, så kändes det helt plötsligt inte så grunt längre.

Väl nere stod vi inför en imponerande 50 meter bred tunnel. För att åstadkomma den här enorma håligheten berättar Tobias att de använt sig av en teknik där man grävt schakt i form av en trappa, för att smidigt forsla bort fyllnadsmaterial och samtidigt kunna arbeta säkert. Innan de börjar gräva schakten byggs slitsmurar, en typ av betongmur som använder marken den ska stötta som form medan den gjuts. Allteftersom man gräver schaktet, och slitsmurarna blottas, placerar man ”stöttor” från ena slitsmuren till den andra, för att stötta och mäta kraften i marken. Ni kanske har sett de orange-gula rören som går tvärs över marken där de gräver på Centralen? Det är vad de gör, de håller den ena sidan ifrån den andra.

Som ni förstår så har det under projektets gång gått åt en hel del betong. Vi fick höra att det under en av dagarna kom 400 lastbilar med betong som togs emot och hanterades, det motsvarar ungefär en lastbil var tredje minut. En imponerande insats av alla inblandade.

Efter en eftermiddag full med intressant information och syner utöver det vanliga, var det dags för oss att bege oss ovan jord. Vi blev återigen medvetna om det enorma djup tunneln befinner sig på, men blev också varse om hur snabbt vi tagit oss från kontoret på Kruthusgatan till andra sidan stationen. Vägen tillbaka verkade ta dubbelt så lång tid som promenaden nere i tunneln. Redan innan räls och tåg är på plats så verkar det som om Västlänken är den smidigaste vägen genom Göteborg.

Med det vill vi sända ett varmt tack till Trafikverket och Västlänken som tog emot oss, och vi hoppas få besöka er snart igen.

Text: Emelie Ljungberg
Foto: Stefan Hollertz