Del 9 – 1970-talet

Säkerligen är det många personer som associerar Göteborg och Västkusten med friska och hälsosamma bad, men hur ser det egentligen ut med stadens badhushistoria? Jo, den är ganska brokig. Under en relativt lång period tycks Skeppsbron respektive älven ha varit ganska centrala. Under tidigt 1800-tal erbjöd först artillerikaptenen och frimuraren Anders Lindgren (1754-1833) sköna bad i något av hans fyra badkar med hälsobringande vatten i badhuset vid Surbrunn och år 1830 stod Alexander Keillers (1804-1874) stora cirkelformande varmbadhus klart.

Rotundan var en betydligt större och lyxigare anläggning med bland annat marmorkar i tolv badrum. Här kunde avnjutas salta havsbad med vatten från fjordarna samt även ryska eller finska ångbad. Bastu fanns att tillgå i en angränsande byggnad.

Lindgrens varmbadhus var i drift från 1802 till 1835, medan Keillers varmbadhus, Rotundan, stängdes våren 1856. Under 1860- och 1870-talen fanns ett varmbadhus vid Brunnsparken, men den byggnaden revs 1879.

Några år dessförinnan, det vill säga i mitten på 1870-talet, hade perukmakaremästaren Pehr Löfgren (1824-1876) etablerat ett badhus och en simskola vid bron över Göta älv. Perukmakaren blev känd för sitt badhus, men han avled redan sommaren 1876 av ”brand i höger lunga”, och det var änkan Aurora Mathilda Löfström (1829-1922), född Malmgren, som fick fortsätta verksamheten. Badhuset finns också nämnt i hans bouppteckning:

”En invid Hisingsbron öfver Göta elf belägen badbasin med byggnader.”

Anläggningen värderades då till 15 000 kronor.  Det Löfgrenska kallbadhuset revs 1916. Självfallet hade därutöver funnits många fler badhus och badmöjligheter i staden.

Värmlandssonen Sven Renström (1793-1869) var 22 år då han etablerade sig som självständig köpman i Göteborg. Han byggde upp en imponerande ställning som bland annat grosshandlare, riksdagsman och stadsfullmäktige samt samlade på sig en stor förmögenhet. Denna skänkte han i sitt testamente bland annat till Göteborg och göteborgarna via en utdelningsfond, vars medel bekostat Feskekörkan, muséer och mycket annat. Det som kanske främst gått till eftervärlden är de fyra Renströmska badhusen. Det första byggdes 1876 i Haga på Södra Allégatan, det andra 1892 i Majorna på Karl Johansgatan, det tredje 1910 på Gullbergsbrogatan i Olskroken och det fjärde 1915 på Herkulesgatan i Lundby.

Efter att vi trott att dessa badhus helt somnat in återinvigdes Hagabadet 1997. När detta bad först upphörde var det för att ersättas av Valhallabadet, som då det invigdes, den 6 december 1956, var Skandinaviens största bad.

Valhallabadet ersatte också på sitt sätt Lisebergsbadet som var i drift hösten 1936 till hösten 1956.

Numera finns det mer eller mindre moderna badhus och simbassänger i flera av stadens stadsdelar. Ett exempel på detta är Lundbybadet som invigdes den 14 september 1973 och som ersatte den gamla Renströmska badanstalten i Lundby, som stängdes den 26 maj samma år. Självfallet har Lundbybadet, med bland annat simhall och friluftsbad, moderniserats flera gånger sedan dess.

Lars O. Carlsson