Del 5 – 1930-talet

Sjöfartens betydelse har alltid varit stor och i äldre tider var vatten den bästa och nära nog den säkraste transportleden. Sjöar och hav förenade, medan skogar och höjder avgränsade. Göteborgs lokalisering i Göta älvs mynning är just ett bevis på Göta älvs betydelse och Sveriges starka vilja att försvara och bevara kontrollen över den viktiga transportleden.

Drivkraft och tonnage har radikalt förändrats. I de äldsta tiderna var det rodd- och segelfartyg som gällde, men i mitten på 1800-talet började ångfartygen att bli riktigt konkurrenskraftiga. Svenska rederier kom, med hjälp av ångbåtstrafik, att anlöpa hamnar i exempelvis sydöstra Asien, Ostindien, Kina, Japan, nordvästra Afrika, Sydafrika, Australien, Syd-, Central – och Nordamerika, Medelhavet och Svarta Havet. Numera är det väl främst dieselmotorer som driver handelsflottorna på världens hav.

Många är de entreprenörer och innovatörer, som med koppling till sjöfart, hamn och varv, blivit för evigt ihågkomna i Göteborg. Kring Ostindiska kompaniet finner vi exempelvis namn som Niklas Sahlgren (1701-1776) och William Chalmers (1748-1811), medan Fredrik Henrik af Chapman (1721-1808), Alexander Keiller (1804-1874), David Wilhelm Flobeck (1831-1904) och Hugo Hammar (1864-1947) är några av de personer som satt Göteborg på kartan som varvs- och skeppsbyggarstad. Oscar Kjellberg (1870-1931) och hans utveckling av den elektroniska svetstekniken, bolagiserad i ESAB, fick stor betydelse för skeppsbyggnaden. Dan Broström (1870-1925) och Broströms, Wilhelm R. Lundgren (1856-1914) och Transatlantic samt Sten A. Olsson (1916-2013) och Stena Line är exempel på redare och rederier med Göteborg som hemmabas.

De stora världsledande varven är borta, men flera av de gamla varvsbyggnaderna finns kvar, omgjorda till exempelvis kontor, konferensanläggningar, sporthallar och hotell. I de imponerande och välbyggda rederikomplexen vid Packhusplatsen och Skeppsbron huserar numera nya verksamheter, precis som det gamla Tull- och Packhuset har fått en ny funktion. Det legendariska hamnlivet har förändrats och flyttat väster ut, längs älvens mynning.

Det har under många år talats om behovet av ett varvs- och industrihistoriskt centrum, där självfallet varvs- och industrihistoriska utställningar skulle finna sin naturliga plats. Det finns ett stort intresse i Göteborg när det gäller stadens marina historia och redan 1913 grundade Nautiska Föreningen i staden Göteborgs Sjöfartsmuseum, med skeppsredaren Werner Lundqvist som en viktig initiativtagare. Skeppsbron 1 var den första adressen, men även andra lokaler har nyttjats, exempelvis Kungsportsavenyen 1. Den 14 juli 1933 kunde så äntligen de vackra och specialanpassade byggnaderna nära Karl Johansgatan och Stigbergstorget, ritade av arkitekt Karl M Bengtsson (1878-1935), invigas av kung Gustaf V.

Andra intressanta byggnader från denna tid som uppförts i kulturens tjänst är Stadsteatern av arkitekt Carl Bergsten (1879-1935) år 1934 samt Konserthuset av arkitekt Nils Einar Eriksson (1899-1978) år 1935.

Lars O. Carlsson