Onsdagen den 2 april 2025 blev på många sätt en examenshögtid för den göteborgska byggeliten. Föreningens styrelse beviljades ansvarsfrihet, föreningens vd fick uppskattande kramar och kommentarer för året som gått, stipendiaterna fick diplom och blommor för sin dokumenterade klokskap och klokhet, föreningens ordförande fick förnyat förtroende och alla närvarande fick avnjuta en fantastisk middag.

Den årliga sammankomst då styrelse och vd får sin dom är för alla oss andra mötesdeltagare en välkommen höjdpunkt i den grå vardagen. Föreningens general, den prydliga mannen med, enligt egen utsago, en furirs röst, Jonas Steen, ledsagade själva årsstämman genom paragrafer och formalia. Allt följde den tänkta dagordningen och inga direkta överraskningar eller längre diskussioner uppkom. Allt gick smidigt och geschwint och enligt flera mångåriga medlemmar noterades ett nytt rekord när det gällde effektivitet i tidsåtgången.

Några små kommentarer är kanske ändå på sin plats. Ekmansgatan 1 är fullt uthyrt. Nu har man även rustat upp källaren, men troligen är det inte aktuellt att hyra ut förvaringsplatser i dessa lokaler. Aktiekommittén har även detta år genomfört ett gott arbete, där man nu inriktar sig på papper som torde ha framtiden för sig.

Vd Gabriella Lörnbo bjöd en trygg, tydlig och ödmjukt stolt resumé över året 2024 som nu rundats av och läggs till handlingarna- en återblick som avsåg exempelvis studiesök, julmingel, seminarier, båtturer och studentkontakter.

Även om det mesta genomfördes enligt principen The same procedure as last year, så var det kanske en och annan som lyfte på ögonbrynen när det upptäckte att revisorn Bengt Kron för dagen ersatts av Åsa Öhrfelt – men innehållsmässigt i revisionsberättelsen märktes ingen skillnad.

Beträffande personval hade officiellt inte förekommit några personvalskampanjer, men däremot hade det hänt, efter att valberedningen sammanställt sitt förslag, att Maria Abbestam beslutat att lämna sin tjänst. Då hennes nya arbetsgivare inte är medlem i Göteborgs Byggmästareförening så är Maria inte heller aktuell för omval – med valberedningen fick stämmans förtroende att hitta en lämplig ersättare.

Därefter var det dags för Helena Tellberg och Mattias Klintbäck att presentera Stipendiet Byggmästaren, dess hårt arbetande kommitté samt kommitténs arbetsordning. Under 2024 inkom 18 arbeten som skulle studeras, eller som Helena uttryckte det: ”Det är en heder att få läsa dem”. De inlämnade uppsatserna ska vara tillämpliga för vårt skrå, de ska vara godkända samt nydanade.

Fem examensarbeten hade valts ut till vinnare, vilka fick motta diplom och blommor samt också att få lyssna till då Gabriella Lörnbo läste juryns motivering till varför just dessa arbeten valts. Här redovisar vinnare och arbetets rubrik, medan motiveringen och de vinnande examensarbetena senare kommer att publiceras på föreningens webbsida:

Oliver Andersson och Joel Frisk
Handel med återbrukade interiörelement – så bör handel organiseras för att öka återbruksgraden i byggbranschen

Arvid Eklund och Saga Björk Kotte
Efficiency as a Shield: The Contribution of Construction Logistics to Enhancing Safety A Case Study of Construction Logistics Management and Safety & Health at Skanska

Jakob Axel
Mekanisk påverkan på förbindare i KL-trä vid olika fukttillstånd – en experimentell studie med fokus på styrka, styvhet och duktilitet i ett enskärigt skjuvförband

Jonathan Hulterström och Björn Jonasson
Accelerera cirkuläritet inom bygglogistik genom användning och utveckling av digitala plattformar

Tintin Oharnisch och Wilma Johansson
Klimatkrav inom offentlig upphandling

Av dessa fem högaktuella och belönade arbeten fick två grupper möjlighet att på plats göra en något utförligare presentation.

Jonathan Hulterström och Björn Jonasson redogjorde i sin presentation för tre olika typer av återbruksprocesser och påvisade de digitala plattformernas nytta samt hur man arbetar med logistikaktiviteter för ökat återbruk. De redogjorde även för funktioner som efterfrågas samt vad som behöver bli bättre i framtiden.

Jakob Axel Dahlbergs visade på ett besjälat och generöst sätt hur han i sitt examensarbete gjort fukttester på korslimmat trä avseende styrka, styvhet och duktilitet i ett enskärigt skjuvförband.

Vi tar hjälp av google för att få förklarat svåra ord. Duktilitet är ett mått på ett materials förmåga att utsättas för plastisk deformation utan att sprickbildning uppstår. Duktilitet ska inte blandas ihop med seghet, som är ett mått på ett materials förmåga att ta upp en last utan spricktillväxt.

Kommittén uttryckte sitt gillande beträffande att Jakob Axels examensarbete innehöll så många praktiska moment.

Vid den efterföljande middagen lyckönskade ordförande Jonas Steen de unga studenterna till en spännande framtid och en högintressant bransch. Sverige är långt ifrån färdigbyggt.

Därefter presenterade Stefan Jansson vad han och hans team kokat ihop. Förrätt: Vit AA-sparris toppad med grön AA- sparris med löjromshollandaise. Mellanrätt: Halstrad torskrygg toppad med havskräfta. Efterrätt: Vaniljpannacotta med rabarberkompott.

Till allt detta serverades väl valda drycker och det lär enligt svensk tradition gå lika bra med vanligt dricksvatten.

Måste bara redogöra för en liten fundering beträffande ordet kompott. Kanske borde det hellre heta rabarberkomplett efter som denna efterrätt starkt bidrog till att den gastronomiska upplevelsen blev komplett.

Nestor Ingvar Magnusson tackade, å hela matsalens vägnar, för såväl mat som trevligt samkväm.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

I sanningens namn kändes frukostmötet den 20 mars som ett något annorlunda men mycket viktigt väckelsemöte inom byggbranschen. Mötet var ett samarrangemang mellan GBF och Byggbranschens utbildningscenter (BUC).

Gabriella Lörnbro och Josefin Nyman hälsade oss alla, cirka 40 deltagare, varmt välkomna medan frukostens huvudtalare, Lars-Erik Jonasson, utbildare inom arbetsmiljö och säkerhet i byggbranschen på BUC, stod för dagens gedigna kunskapsförmedling. Lite osäkert beträffande fördelningen i rummet när det gällde byggherrar, Bas-P:are och Bas-U:are …

Dagens text har vi hämtat från Arbetsmiljöverkets webbplats. Där läser vi om allmänna bestämmelser ur första kapitlet och redan i första paragrafen får vi veta varför föreskrifterna finns. Föreskrifterna finns för att förebygga ohälsa eller olyckor som kan orsakas av buller, vibrationer, fall, ras, hälsofarliga eller onödigt tröttande belastningar, kemiska riskkällor, smitta, artificiell optisk strålning samt elektromagnetiska fält.

Men låt oss ta det hela från början …

Arbetsmiljöverket (AV), som sorterar under Arbetsmarknadsdepartementet, är i Sverige ansvarig förvaltningsmyndighet för arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor, med undantag för frågor som rör fartygsarbete. AV får absolut inte förväxlas AW – det förstnämnda, AV, handlar om att ha det tryggt och säkert på arbetet, medan det andra, AW, handlar mer om att ha det trevligt efter jobbet.

Arbetsmiljöverket har regeringens uppdrag att se till att arbetsgivare tillsammans med sina anställda bedriver ett aktivt arbetsmiljöarbete så att ingen skadas eller blir sjuk till följd av förhållandena i arbetet. Arbetsmiljölagstiftningen reglerar arbetsgivarens ansvar och rätten för de anställda att delta i utformning och uppläggning av arbetet.

Med stöd av arbetsmiljölagen och till viss del även arbetstidslagen meddelar Arbetsmiljöverket juridiskt bindande föreskrifter, som samlas i verkets författningssamling.

Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS) består av föreskrifter och allmänna råd. De är försedda med ett årtal och ett nummer, till exempel AFS 2023:1. Dessa har nu genomgått en övergripande omstrukturering, som ska göra det lättare att hitta rätt. Den nya strukturen, sjösatt den 1 januari 2025, finns tydligt och lättöverskådligt beskriven på redan nämnda webbsida (av.se). De tidigare 67 AFS:arna (föreskrifterna) är nu omstrukturerade till 15 AFS:ar. Här finns också bra sidor med checklistor och tips.

Om undertecknad uppfattade siffran rätt så ska det i dessa 15 AFS:ar finnas totalt 2 300 paragrafer och om det är krångligt att hålla reda på dessa så finns det en väldigt användbar paragrafnyckel, där det är möjligt att söka på titel.

Lars-Erik Jonasson intog generöst positionen som en gourmetkock och bjöd på ett flertal små matnyttiga och intressanta aptitretare från webbsidan, bland annat påpekade han vikten av överlämnandet mellan Bas-P och Bas-U.

Lars-Erik lyfte även fram risken att entreprenören ibland är för mjuk och inte lämnar över ansvaret på byggherren för att säkerställa att han får entreprenaden. Viktigt att entreprenörerna lär sig vilket ansvar som ska läggas på byggherren.

Det var en väldigt innehållsrik och viktig frukost och för den som inte tog till sig all information erbjuder BUC en hel del kurser – mer information om dessa återfinns på deras webbsida buc.se.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Det var med spänd förväntan, pirr i magen och stor nyfikenhet som undertecknad, onsdagen den 18 december 2024, skuttade upp för de bastanta stentrapporna vid Byggarnas Hus. Väl innanför den pampiga träporten togs gästerna emot av tre julfina värdinnor; Gabriella Lörnbo (GBF), Carina Bohm (cmb) samt Malin Sörensen Csuhaj (cmb).

För att minska nervositeten och fylla på julhelgskänslan bjöds på varm välsmakande glögg. När det gällde frågan ”med eller utan” visade det sig att det inte handlade om nötter och russin. Frågan avsåg helt enkelt om drinkaren önskade med eller utan alkohol i glöggen, vilket alltså var helt valfritt. Bilen ute på gatan gjorde valet väldigt lätt för mig personligen.

Därefter utrustades varje gäst med ett litet förtryckt papper samt ett stycke grön penna, modell snygg och ergonomisk reklampenna för Göteborgs Byggmästareförening. Det var dags för kvällens stora kunskapstest – en poängpromenad med frågor om julen och Göteborg.

En del frågor var lättare än andra, exempelvis fråga 8: Vilken artist sjöng den klassiska låten Last Christmas? 1) Mariah Carey, X) George Michael (Wham!) eller 2) Elton John.

Fråga 11: Vilken krydda används mest i traditionella pepparkakor? 1) Kanel, X) Kardemumma eller 2) Ingefära.

Andra frågor var mera kluriga, exempelvis fråga 6: Om tomten skulle behöva kollektivtrafik för att dela ut klappar i Göteborg, vilket transportsätt hade sannolikt varit snabbast? 1) Spårvagn, X) Båt i kanalerna eller 2) Elcykel.

Klurigheten i denna fråga var naturligtvis att det endast är spårvagnen som klassas som kollektivtrafik …

Dessutom hade frågemakarna inte dragit sig för att även skoja till det lite grann, som i exempelvis fråga 5: Vad symboliserar stjärnan som ofta sitter i toppen av julgranen? 1) Betlehemsstjärnan, X) Polstjärnan eller 2) En komet.

Totalt handlade det om 12 frågor samt en utslagsfråga där de tävlande skulle gissa antalet skruvar i en tillsluten burk. Rätt antal var 278 skruvar. Segraren vann på imponerande 10 rätt och sedan följde resten av de tävlande i mer eller mindre tät följd.

Uppsamlingsplatsen efter poängpromenaden var matsalen i bottenplan. När alla väl samlats hälsade Göteborgs Byggmästareförenings vd Gabriella Lörnbo samt cmb:s vd och verksamhetsledare Carina Bohm alla tindrande mingelvänner välkomna till denna julmingelpremiär som kanske kan bli en tradition i framtiden. En from förhoppning för alla oss som tror på Tomten, Bengt Feldreich, Tjuren Ferdinand samt Lörnbo & Bohm …

När nu hjärnan arbetat för högtryck var det lämpligt att fylla på med lite mer energi – denna gång i form av så väl mat som dryck. It must be must, men det fanns allehanda ljuvliga drycker både för chaufförer och passagerare. Bröderna Jansson från Jungman Jansson presenterade kvällens kreationer och godsaker bestående av rullad skinka, krossade pepparkakor, grönsaksröra, fiskterrin, ost och annat godis i en väl avvägd formation – till skillnad från mer traditionell salig blandning på vanliga julbord. Stefan Jansson bedyrade att inget var oätligt och han sammanfattade det gastronomiska bordet som en samling av ”goa grejor”.

Till allt detta fanns, för den med extra stort sötbehov, dessutom pepparkakor, ischoklad, skumma tomtar samt märkligt nog salta pinnar – vem har uppfattat dessa krispiga tilltugg som julföda? De anses för övrigt som en utveckling av de salta kringlor som kristna tyskar förde med sig till USA under 1700-talet.

Det åts, dracks, pratades och umgicks. Det var ett kraftfullt sorl i lokalen, dock utan röd lampa på decibelmätaren eller utslag på richterskalan.

Ett litet uppehåll i själva minglet uppstod då cmb:s FoU-ansvarige Joakim Forsemalm tog till orda för att presentera Jacob Hassler, som knutits till den forskningstjänst som cmb finansierar tillsammans med Göteborgs Byggmästareförening. Det handlar om postdoc, alltså en nydisputerad forskare. Tjänsten, som är på två år med möjlighet till ett års förlängning, syftar till att undersöka hur forskningskunskap skapar lärande och förändringskapacitet i samhällsbyggnadsbranschen.

Tjänsten syftar till att skapa en mer utvecklad och tydlig kunskapsbaserad nytta för cmb:s partnerföretag, men även en mer generaliserbar förståelse av hur vetenskaplig kunskap påverkar samhällsbyggnadssektorns praktiker.

Ett centralt syfte är att undersöka hur all den kunskap som de projekt som cmb finansierat sedan starten – fler än 80 projekt – kommit till nytta och till användning. Studien kommer att kika på kunskapsnyttigheten i praktiknära forskning, där cmb:s projekt är ett exempel, men perspektivet kommer antagligen att vara bredare, vilket troligen är upp till bland annat Jacob Hassler att bestämma.

Efter denna dragning fanns det fortfarande några salta pinnar att avnjuta för den som så önskade. Antingen för att äta eller för att spela plockepin.

Antalet premiärjulminglare uppskattades till cirka 60 personer, där nästan hälften var kvinnor, fyra var studenter och flertalet troligen höll på Chalmersspexet i jämförelse med KTH:s dito. Detta kan bara summeras i ordet succé.

Många av proffsminglarna hade klätt sig i julkläder så som gran- eller renprydda tröjor, tomteslipsar samt små julklappar som örhängen.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Malin Sörensen Csuhaj

Genom hela livet producerar vi drömmar – en del är frivilliga, andra tvångsmässiga – en del uppkommer i sömnen, andra i vaket tillstånd. Somliga människor lever för sina drömmar, medan några är beredda att dö för sina dito. En del drömmar är och förblir hemliga, ty de kan vara pinsamma eller allt för fantasifulla. Några benämns som hjärnspöken, samtidigt som andra bedöms som orealistiska.

Vid juletiden blir barnens drömmar i högsta grad offentliga och publiceras skriftligt, med eller utan hjälp av vuxna händer, i en så kallad önskelista eller julklappslista för den som så önskar.

Det unga gossebarnet Lille L utgjorde inget undantag. Han satte med sin mors hjälp samman en genomtänkt, välplanerad och kostsam julklappslista med ganska omfattande och skiftande innehåll. Moder G:s sirliga och vackra handstil levandegjorde varje enskild önskan. Detta var gossens uppfattning om nödvändiga verktyg för hans framtida försörjning och välstånd. Lille L:s önskemål var till stora delar likt många andra jämnåriga pojkars drömmar, fast det fanns ändå ett och annat som avvek lite grann. Andra små män ville bli tappra brandsoldater, plikttrogna poliskonstaplar eller enormt kända och älskade fotbollsproffs. Av dessa anledningar önskade de sig skumsläckare, batonger och nya brandgula fotbollspopper – Lille L ville bli civilingenjör, byggmästare och inget annat.

I sitt pojkrum, ovanför sängen hängde porträtt på arkitekterna Ralph Erskine, Le Corbusier och Gunnar Asplund, en affisch på Emil i Lönneberga med hans lilla gris tecknad av Björn Berg samt byggnadsritningar över Slottet i Versailles och tillbyggnaden på Göteborgs Rådhus.

För att kunna ta de första stegen på en blivande, och förhoppningsvis framgångsrik, byggkarriär önskade Lille L en vuxen tumstock, en välfylld snörslå, en klassisk röd snickarpenna, en slagtålig hammare samt farfars gamla hästsvans. Det sista var ett litet oskyldigt misstag som modern, trots bättre vetande, förde på pränt – pojken hade helt enkelt hört fel. Det han kallade farfars hästsvans var självfallet den gamle mannens fogsvans. Fogsvansen borde egentligen benämnas rävsvans, då namnet är härstammar från tyskarnas namn på motsvarande såg, Fuchsschwanz, vilket alltså är tyskans ord för ”rävsvans”, vilket förstås syftar på sågens utseende.

Sist på listan, nära där pappret tog slut, noterade mamma G med tydliga versaler EN STOR MÄNGD SPIK och LIKA MÅNGA BRÄDER.

När farfar fick se Lille L:s önskelista frågade den gamle sitt älskade barnbarn:

– Om du får allt du skrivit ner på listan, vad ska du då bygga?

– Om jag får tillräckligt med bräder bygger jag nog en stor och pampig katedral, men annars får det bli en kopia på Emils snickarbod, svarade tryggt och självsäkert den framtida lille samhällsbyggaren.

Så kom då den dag som av vissa högtidlighölls som Jesu Krists födelsedag och som av andra hyllades som den stora, mäktiga och nära nog övernaturliga julklappsdagen.

Denna morgon vaknade Lille L extra tidigt och det tycktes helt omöjligt att somna om. Han tog på sig de av mormor lånta fina och varma raggsockorna och smög ner för den lätt knakande trappan. Han slant till på den tydligen nybonade trappan och kasade ner över trappstegen. De övningar i fallteknik som han praktiserat med sin mor och hennes vältränade väninnor kom nu väl till pass. När han skulle resa sig upp kände han att han hade satt handen i något klibbigt och kletigt. Det måste ha varit kattens skål med Whiskas djurfoder, tänkte Lille L.

Just Whiskas hade hans fader trott vara en vakuumförpackad skotsk dryck, men pappan smakade inte så mycket, ty han spottade omedelbart ut de små bitarna och uttalade samtidigt:

– Tvi, vad är detta för råttgift?!

Men detta uttalande stämde ju inte alls med verkligheten, ty det inköpta fodret var snarare ett komplement till traktens råttor som föda.

– Ta bort dina små knubbiga, smutsiga händer från min mat, sa en liten kutryggig gubbe med röd dräkt och grå luva samt ett stort yvigt skägg, buskiga ögonbryn och långt lockigt hår, som stod lutad mot väggen i hallen, vid dörrfodret mot den väldoftande och just nu varmt välkomnande och mysigt upplysta storstugan.

Det var mamma G som placerat ut en tallrik med välsmakande risgrynsgröt till familjens arbetsivrige och lojale, men något tjurige, hustomte. Lille L gjorde inte så mycket väsen av den grinige gubben, utan bad bara om ursäkt, torkade av sina fingrar mot den grönvitrandiga pyjamasjackan samt fortsatte sömndrucket mot storstugan.

Pappa A hade under natten lyft in granen och därefter klätt densamma.

Ljusslingan på granens yviga grenar hade lyst hela natten och skapade både värme och gemytlig stämning i rummet. På golvet eller rättare sagt på mormors gamla julgransmatta, med sina bildskapande korsstygn, återfanns så många julklappar att de nästan lyfte granen upp till taket.

Det som ändå tyngde ner granen och höll den på plats var alla tindrade röda kulor, de tre sköra pappersänglarna, de sex lockande chokladkottarna inlindade i folieomslag samt de två stora smällkaramellerna med sina fransar samt till sist några traditionellt flätade pappershjärtan med sina klassiska rutmönster. Vi får heller inte glömma den gnistrande stjärnan i trädets topp samt allt glitter som generöst hängde på grenarna.

Lille L blev väldigt undrande kring och nyfiken på vilka julklappar som var till honom och vilka som var till mamma och pappa. De flesta, om kanske inte alla, önskningar på Lille L:s lista motsvarade väl egentligen hårda paket. Kalsonger, strumpor och lovikkavantar gör sig inget besvär – de kan givmilde tomten hellre ge till mamma G och pappa A.

Just dessa två, till Lille L närstående personer, kunde konstatera att får pojken sina hårda paket så blir det nog En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År – vilket jag personligen självfallet önskar alla mina vänner och bekanta av hela mitt hjärta och där utöver tillhörande förstånd.

Gabriella Lörnbo
Vd, Göteborgs Byggmästareförening

Ett antal av Göteborgs Byggmästareförenings medlemmar vet nu betydligt mer om rök- och ventilationskanaler än vad de gjorde före sitt deltagande vid skorstensseminariet den 3 december.

Seminariet var uppdelat i två huvudområden, historia och ny teknik, men i omvänd ordning. Först i kunskapsförmedlingen var Jörgen Tellestam, vd för Skorstensfolket Sverige, enligt uppgift landets ledande entreprenörsorganisation när det gäller skorstenar, skorstensrenovering och ventilation med representation på fler än 40 orter i Sverige.

Jörgen Tellestam redogjorde för de insatsrör av komposit som med fördel installeras i fastigheternas befintliga kanaler, VentilFlex® för ventilationskanaler och imkanaler samt FuranFlex® för rökkanaler.

Lite förenklat så förs insatsröret, som ser ut som en brandslang, ner i det befintliga kanalsystemet i exempelvis ett flerbostadshus. Installatören drar in slangen i en lägenhet genom ett arbetshål och trycksätter den med luft. Slangen fyller ut den befintliga kanalen och härdas sedan med hjälp av vattenånga. Ventilationskanalernas form spelar ingen större roll, systemet utnyttjar hela kanalarean.

Jörgen Tellestam bjöd även på ekonomiska kalkyler och räkneexempel för att besvara frågan vilket som var bäst – att installera nya ventilationskanaler eller att täta de befintliga. Vi var många i lokalen som fick en betydligt större insikt kring ventilationens betydelse för en fastighet.

Därefter intog Stefan Lindberg scenen. Stefan är en av Skorstensfolket Sveriges delägare och tillika vd för Skorstensspecialisten, ett företag med 100 års erfarenhet i branschen. Det var Stefan Lindbergs farfar, skorstensfejare Erik Alfred Lindberg (1898-1960) som startade verksamheten som senare övertogs av sonen Gösta Herbert Lindberg (1920-2001). Skorstensspecialisten har under sina hundra verksamhetsår samlat på sig en imponerande bank av erfarenheter och referenser.

Stefan Lindberg berättade bland annat om när en skorsten höll på att falla inne på Volvo Torslandaverken. Det är så stora tak på fabriken så att det knappt finns några lyftkranar som kan bistå vid ett sådant omfattande skorstensarbete. Vid detta tillfälle fanns det en kran i Tyskland, men det skulle kosta en större förmögenhet att transportera den till Göteborg och därefter montera den hos Volvo. Ett billigare och snabbare förfarande var att nyttja en helikopter för lyft av den gamla skorstenens delar.

Ett stort uppdrag för Skorstensspecialisten var renoveringen av Haga, där stadsdelens samtliga 300 kakelugnar skulle underhållas och säkras. Det kanske mest spektakulära var nedmonteringen och återuppbyggnaden av skorstenen vid Renströmska badet i Haga, cirka 38 meter hög och med en total vikt om 180 ton. De fick bila sig in under Ägget, den centrala bassängen i badet, för att komma åt skorstenen.

Stefan Lindberg visade prover på de speciella tegelstenar som användes vid återuppförandet av skorstenen, så kallad radial tegelsten. Projektet pågick under åren 1985 till 1997.

Andra välkända referensfastigheter är det vackra Stadshuset i Stockholm, ritat av Ragnar Östberg samt Berns salonger i kungliga huvudstaden. Stefan Lindberg redogjorde också för de särskilda krav och färdigheter som krävdes för arbetena vid Astra Hässle i Mölndal.

Stefan Lindberg arbetar just nu med att återskapa en kakelugn från kung Gustaf III:s tid. Han visade upp exempel på stenar, så kallade blad, från en gammal kakelugn, och dessa ska senare kramlas fast.

Stefan Lindberg bjöd även på en cliffhanger när han nämnde namnet Cronstedt i en bisats, vilket kittlade undertecknads vetgirighet …

Greve och tillika arkitekt Carl Johan Cronstedt (1709-1779) lanserade tillsammans med friherren och generalen Fabian Casimir Wrede (1724-1795) ett vedbesparande rökkanalsystem för kakelugnar som bidrog till att dessa under lång tid var en av de vanligaste värmekällorna i Sverige.

De båda herrarna hade fått i uppdrag av Rikets Råd att utveckla konstruktionsförbättringar och att ta fram en mer energisnål eldstadstyp åt hushållen. Vid den tiden rådde vedbrist i Sverige, bland annat på grund av järnverkens stora användning av träbränsle vid framställningen av stångjärn, vilket då var rikets största exportvara.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

År 2024 är det fortfarande många människor som i sin vardag utsätts för sexuellt ofredande. Det kan vara från arbetskamrater, chefer, bekanta eller obekanta. Det kan handla om kommentarer och gester av sexuell natur, tafsande eller visande av pornografiska bilder. Det kan också handla om ovälkomna komplimanger, inbjudningar, anspelningar och krav på sexuella tjänster.

Tisdagen den 1 oktober genomförde Göteborgs Byggmästareföreningen i samarbete med Byggföretagen ett viktigt och, tråkigt nog, fortfarande högaktuellt frukostseminarium kring sexuella trakasserier. Arenan för dagen var, precis som så många gånger förr, det trivsamma Byggarnas Hus på Ekmansgatan 1.

Kunskapsförmedlare och föreläsare var Hanna Linell, som för sitt morgonpass använde humor som coping-strategi för att tala om ett något tabubelagt ämne. Föreläsningens rubrik var Lets´s talk about sex.

Hanna Linell med erfarenhet från olika arbetsplatser både inom industrin och tjänstesektorn delade generöst med sig av sina egna erfarenheter av ovälkomna dick pics, tafsande och överraskande hångelförsök samt skamliga och sexistiska kommentarer. Det var häpnande kommentarer från manliga kolleger exempelvis vid mässor och konferenser, där hon fick frågor om hon hade någonstans att ligga samt om hon kunde knäppa upp blusen något ytterligare för att få in fler potentiella kunder till montern. De var ingen som bad de manliga kollegorna att knäppa upp gylfen, och tur var väl det.

Blir man utsatt ska man anmäla till närmsta chef eller ledningen, men detta kan vara jobbigt för ofta står ord mot ord. Av den anledningen är det tråkigt nog inte helt ovanligt att den utsatte hellre säger upp sig. Noterbart är att även män drabbas av trakasserier, vilket inte diskuteras lika ofta. På tal om diskussioner så var det tydligt att det var många i morgonstundens församling som antingen hade egna erfarenheter i ämnet eller som arbetade med dessa frågor inom HR-området, vilket bidrog till intressanta inlägg och givande diskussioner.

Hanna Linell berättade att hon även kan ombesörja workshop i ämnet om intresset finns. Då flera deltagare verkade visa intresse, återstår det att se om detta kan bli aktuellt till våren. Håll ögonen öppna.

I eftersnacket var det en kompis som menade att han skämdes över att vara man. Riktigt så tänkte inte undertecknad, men jag hade definitivt skämts om jag skickat en dick pic till en arbetskamrat oavsett kön. Det vore väl trevligare att skicka blommor. Vad är det som får gubbar att fotografera Petter-Niklas kan man undra, och vad får dem att sedan ogenerat sprida dessa oidentifierbara porträttbilder? Detta är ett sorgligt agerande.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Vad är sexuella trakasserier?

Sexuella trakasserier är ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet. Det kan till exempel vara (källa Diskrimineringsombudsmannen):

• Kommentarer och gester av sexuell natur
• Tafsande
• Närgångna blickar
• Visning av pornografiska bilder
• Ovälkomna komplimanger, inbjudningar, anspelningar
• Krav på sexuella tjänster

Tänk en bakgård och tillika parkeringsplats omgjord till Göteborgs svar på Covent Garden. Bjud in den lokala mingeleliten inom bygg- och samhällsbyggarvärlden och plötsligt finns alla förutsättningar för en gemytlig och trevlig kväll. Kvalitetssäkra övningen med att låta hela härligheten kryddas med god mat, lämplig dryck och ett bra sensommarväder. Föreställningen kan börja …

Det var torsdagen den 29 augusti som Byggföretagen Väst med Stellan Haraldsson och Maria Strömberg i spetsen samt Göteborgs Byggmästareförening med Jonas Steen och Gabriella Lörnbo som ceremoni­­mästare välkomnade ett drygt 40-tal gäster till ett traditionellt sommarmingel. Denna gång i old british style – dock utan umbrella och galoscher, eftersom göteborgskt överraskningsregn glädjande nog uteblev.

Bland mingelproffsen kan nämnas Byggmästareföreningens tre senaste ordföranden; Jonas Steen, Stephan Woodbridge och Sven Steen.

Välbekanta Ljungman Jansson med en välmodulerad fritös fixade utsökt fish and chips, serverat i klassiskt tidningspaket. Till detta avnjöts Rådanäs välbryggda drycker, bland annat via en tappkran – allt inmundigat under kompanjemang av trubaduren Mister C välanpassade musikrepertoar, välvalt framförd på … en utmärkt artikulerad engelska.

Brittisk anda var ett utmärkt val, inte minst med tanke på Göteborgs – Lilla Londons – alla kopplingar till Storbritannien.

På 1800-talet industrialiserades Göteborg till stor del av inflyttade britter. Under denna tid fick Göteborg smeknamnet ”Lilla London”, vilket staden kallas än idag.

Namn som Barcley, Campbell, Carnegie, Chalmers, Christie, Despard, Dickson, Erskine, Gibson, Hall, Keiller, Kennedy, Lyon, MacLean, Metcalfe, Nonnen, Robertsson, Seaton, Sinclair, Smith, Spalding, Thorburn samt Wilson är några av alla de brittiska namn som fortfarande klingar välbekant i göteborgarnas öron. Flera namn är cementerade i stadens DNA genom donationer och testamenten.

I Göteborg, ett stenkast från Byggarnas Hus, finns Sveriges äldsta herrklubb, Royal Bachelors' Club, som grundades år 1769 av britter i Göteborg. Första namn i RBC:s samlade matrikel är Thomas Erskine (1744-1828), tillika Storbritanniens förste konsul i Göteborg under åren 1775-1799.

Många olika idrotter har sina rötter från de brittiska öarna, exempelvis badminton, bordtennis, curling, fotboll, golf och tennis, som sedan likt invasiva växter och djur spridit sig till Göteborg och Sverige. Curling spelades i Göteborg 1875, Sveriges äldsta badmintonklubb, Göteborgs badmintonklubb bildades 1933. Bordtennisspel såldes hos Brobergs Cigarrhandel 1902. Lyckans Soldater spelade fotboll på Heden redan 1884, en tennistävling spelades i Särö så tidigt som 1886. Sveriges äldsta golfklubb, Göteborgs Golf Klubb, grundades 1902.

I Göteborg finns Londongatan i Bräcke på det vackra Hisingslandet, precis som flera andra gator med namn kopplade till städer med historiska sjöfartsförbindelser med Göteborg.

Makarna Tods Plats vid Magasinsgatan har fått sitt namn till minne av paret Tod som i kvarteret drev British Hotel, med start 1815. Tidigare hade George Tod drivit Engelska Värdshuset i Masthugget.

Stort tack till arrangörer, krögare, bryggare, musikant samt alla trevliga och vackra mingelvänner som förgyllde dessa sensommartimmar.

Jo, jag vet att jag inte skrivit något om dartutmaningen och det finns en klar anledning till detta – jag träffade knappt tavlan – men det var inte jag som träffade fotograf Stefan Hollertz cykeldäck.

Får jag ändå bjuda på lite dartfakta: Dart är ett precisionsspel, som spelas både på pubar och i särskilda föreningslokaler. Namnet kommer från det engelska ordet för kort pil. Till Sverige kom darten först på 1960-talet, då allt fler darttavlor började sättas upp på olika näringsställen runt om i landet.

Rätt ska också vara rätt – genomfördes en darttävling ska självfallet vinnare både namnges och hyllas. Stort grattis säger vi till Hampus Lostin, Byggbranschens utbildningscenter, som endast nyttjade 32 kast för att ta sig från 301 poäng all the way to 0.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

En härlig kväll för överraskande möten och nya bekantskaper. En kväll som bjöd på visioner och framtidsdrömmar. En kväll som bör följas upp och som därmed eventuellt kan leda till förändring och förnyelse.

Tisdagen den 27 augusti 2024 kommer undertecknad att minnas som en kväll i sällskap med en förförisk snygging. Ett läckert praktexemplar med spännande linjer och underbara former. En skönhet som åldrats med största värdighet och ödmjuk stolthet. Hur långt skulle hon ta mig på kvällens vågade resa?

En färd där himlen förvandlades från ljus till mörker och från sol till måne. Ja, det blev kanske inte någon direkt mystik i okända vatten, efter snobbrännan la S/S Bohuslän om kursen och stävade hemåt i natten. Att tuffa runt i Göteborgs södra skärgård är som att navigera runt bland Evert Taubes, Lasse Dahlquists och andra sjömansskildrares musikskatter. Brännö, Känsö, Styrsö, Donsö, Asperö, Rivö, Köpstadsö och Vrångö låter som hemorter för riktigt salta grabbar.

Syftet med denna seglats var Göteborgs Byggmästareförenings årliga kvällsträff mellan YRGO-studenter och något äldre branschföreträdare. I år deltog ett 50-tal tillfälliga sailers, varav ungefär hälften representerade YRGO. Av totalen var cirka en fjärdedel kvinnor. Resans drygt tre timmar fylldes av fina skärgårdsintryck, välsmakande mat med tillhörande drycker samt djupgående diskussioner och erfarenhetsutbyten.

Ångbåtens personal, alla riktiga idealister och entusiaster, gjorde allt för att samtliga gäster skulle trivas och må bra, vilket också blev fallet – det syntes inga spår av sjösjuka eller studenter hängande över relingen.

Nu lite om passagerarfartyget S/S Bohuslän, som byggdes på Eriksberg och sjösattes den 15 december 1913. Författaren Martin Holmgren har skrivit en bok om alla fartyg som Eriksbergs Varv har byggt och i den skriften återger han ett intressant citat om Bohuslän, hämtat från tidskriften Ångbåten och berättat av Evald Marstedt:

För undertecknad är historien om S/S Bohusläns dop ingen nyhet. Jag har den från min farfar Johan Andersson, som var arbetsledare på detta fartygsbygge. Han stod intill tribunen vid dopet och var alltså ögonvittne till händelsen. Tyvärr har jag glömt namnet på den behjärtade man som avgjorde namnfrågan. Det är nu 40 år sedan farfar skildrade händelsen och vi skall komma ihåg, att på den tiden skulle alla fartyg, åtminstone på Eriksberg, löpa av stapeln exakt klockan tolv på middagen.

Ännu ögonblicket före tolvslaget stod diskussionen het bland de församlade om namnen Carlsten och Bohuslän och dessutom hade som kompromissförslag ytterligare två namn kommit in under debatten. När klockan i Carl Johans kyrka tvärsöver älven slog tolv var oenigheten högljudd och fullständig. Då grep en man ur rederistyrelsen resolut champagneflaskan, krossade den mot stäven och ropade: Bohuslän skall vara ditt namn!

Detta blev signalen till dem som skulle kapa låsarna – av trä på den tiden – och efter några tag med sågarna gled Bohuslän ut i älven. Detta stoppade ingalunda meningsutbytet bland de församlade, men nu var fartyget oåterkalleligen döpt och sjösatt under namnet Bohuslän.

Bohuslän gjorde sin första provtur den 5 april 1914 och levererades den 14 maj till sin ägare Marstrands Nya Ångfartygs AB (R. O. Berger), Marsrand. Hon levererades på randen till första världskriget, och sattes i trafik på traden Göteborg – Marstrand – Lysekil – Gravarne.

Några månader in i kriget låg hon tidvis still, då hennes kolkonsumtion var högre än de äldre båtarnas, och kol var en bristvara. Men hon var snart tillbaka i trafik och fortsatte plikttrogen på sin trad fram till sommaren 1953.

Stort tack till alla, sjövana respektive sjöovana, som bidrog till att denna resa blev så trivsam och givande.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Vi befinner oss just nu ganska exakt i halvtid. Årets första halvlek har för Göteborgs Byggmästareföreningens del varit både intensiv och omväxlande. Det är min absoluta önskan att ni alla finner nöje och värde i våra olika aktiviteter. De ska helst vara spännande, intressanta och kunskapshöjande. Är det något studiebesök eller seminarium som du saknar? Hör gärna av dig med ett tips!

Vi sitter just nu och lägger upp vår målplan för andra halvlek som börjar med en ångbåtsfärd och ett trädgårdsmingel i augusti månad. I väntan på detta kan du ladda dina batterier, umgås med nära och kära samt kanske lyssna på Sommar i P1 – under halvtidsvilan får du välja själv.

Tack för i vår, ha en skön sommar samt på återseende!

Gabriella Lörnbo
Vd, Göteborgs Byggmästareförening