Wilhelm Berg (1839-1915) med titeln ”fornforskare” var kamrer i Göteborg och påbörjade bland annat ett större historiskt verk under namnet ”Samlingar till Göteborgs historia”, utgiven 1883. I boken bjuder Wilhelm Berg på några betraktelser och beskrivningar över hur Göteborg, husen och kajerna var byggda.

Du har säkert precis som jag, någon gång fått ett telefonsamtal som gjort dig nyfiken eller som hängt med i dina tankar under dagens återstående timmar. Känner du igen dig? Låt mig återge några brottsstycken från ett sådant samtal som jag mottog i höstas.

Det var en relativt vanlig dag på Ekmansgatan 1. Ute i trädgården sågs trädens grenar vårdsamt buga mot eventuella betraktare i höstblåsten. I huset hördes telefonsignaler hela förmiddagen – i dag tycktes de flesta vara på sina kontorsplatser, i stället för som traditionen numera bjuder att arbeta hemifrån. Skönt, då finns det chans att få lite sällskap under fika och lunch.

Nu hördes även ett och annat skratt i korridoren. Det är härligt när människor skrattar och trivs på jobbet. Ibland kan det även vara upplyftande med ett och annat fnatt. Bara de inte fnattskrattar åt andras olyckor. Det ska vara en sann och humanistisk glädje. Det var med andra ord en go och gemytlig dag i Byggarnas Hus – oddsen tycktes nu vara de bästa och till kvällen skulle säkert stjärnorna falla rätt.

Så plötsligt ringer min egen telefon. Helt utan någon egen förskyllan gjorde överraskande nog Nils Ferlin sig påmind i mitt undermedvetna innan jag besvarade ringsignalen. Jag tänkte då – vad blir det för samtal, blir det långt eller kort, blir det bra eller av den sämre arten? Tänk efter nu – förrn det helt kopplas bort och du sitter där helt besviken och övergiven.

Jaha, då har verkligheten gjort sig påmind igen, hinner jag tänka innan jag harklar mig och svarar. I unga år kanske man kort funderat på om det var ett samtal från Le Bal i Paris – men det kom aldrig någon inbjudan från debutantbalen och numera har jag passerat nomineringsgränsen både åldersmässigt och civilt.

Nu harklade jag mig och gav en välkomnande presentation. Efter att jag öppnat samtalet så fick jag ungefär följande information.

– Hej. Jag heter George-Sixten Lessebo och arbetar vid de historiska magasinen på Polstjärnegatan här på Hisingen, sa en trevlig men något avvaktande röst. Isen kom senare både att brytas och smältas. Det blev ett långt, men mycket angenämt samtal. Samtal är kanske fel ord. Det var herr Lessobo som talade, medan jag mest lyssnade.

– Vi håller på att, kassera och minimera våra arkiv, som just nu växer oss över huvudet. Det finns en mängd saker och ting som borde arkiveras, maganiseras och kanske till och med ligga och skräpa hos någon annan ansvarsfull institution än hos oss – och därför ringer vi dig.

– Vi har hittat en del intressanta dokument kopplade till det tänkta Byggmästar-OS som ursprungligen planerades till Göteborg 1925 och som helt enkelt har glömts bort tills nu, förtydligade herr Lessebo.

– Detta OS skulle ha genomförts i Göteborg under den stora jubileumsutställningen 1923. En lokal organisationskommitté, LOC, var formerad med representanter från Göteborgs Byggmästareförening, Staden Göteborg, Slöjdföreningens skola, Röhsska museet, sågverksbolaget Säfveåns AB och den relaterade nyetablerade organisationen Lingförbundet.

– Inbjudningar hade skickats ut till byggmästareorganisationer, främst i Europa, men tyvärr hade responsen mer att önska. Svarsbreven innehöll ord som ekonomi, prioriteringar, begynnande orostider, organisationsförändringar, plötsligt dödsfall samt gikt och åksjuka.

Efter genomgång av korrespondensen med de inbjudna kontrahenterna beslutade LOC att tills vidare skjuta på genomförandet. En ny tidpunkt preliminärbokades till hösten 2025.

Här andades herr Lessebo och jag passade på att ställa en fråga.

– OS, det låter ju spännande, men i vilka grenar var det tänkt att man skulle tävla?

Herr Lessebo berättade då bland annat följande:

Vid ett svensk preliminärt uttagningsläger i Hindås testade man en femkamp med grenar i precision, noggrannhet och teknik.

En gren handlade om precision med snörslå. Det handlade om att på tid och med hjälp av en snörslå skapa en kompassros med 32 kompasstreck och en diameter på 1 meter.

En annan gren handlade om att på tid gjuta 10 knot i betong med formatet 1 kubikdecimeter.

Tors slägga handlade om att på tid slå 12 stycken 30 centimeters spikar in i en ekstam.

Den fjärde grenen handlade om att med hjälp av en fogsvans kapa en bräda (grovleken blev dock aldrig fastställd) i fem lika längder.

Den femte grenen och som faktisk kreerades efter själva jubileumsutställningen har också en stark koppling till nämnda utställning. När de stora träskjulen, magasinen och förråden på utställningsområdet revs sparades alla utdragna spikar och dessa har nu förvarats i våra arkiv precis som de 30 centimeter långa spikarna som aldrig kom till användning.

De gamla spikarna skulle användas i ett tävlingsmoment där det handlade om, att på tid, räta ut spiken som därefter åter skulle vara spikrak! Det är främst dessa nya respektive begagnade spikar som vi nu skulle överlämna till er tillsammans med alla planeringsdokument, tidigare nämnda korrespondens och så vidare.

– Så det blev aldrig något OS?

– Jo, men något annorlunda. Byggmästarna blev nämligen omkörda av tjejer. Det genomfördes en damolympiad på Slottsskogsvallen i augusti månad 1926. Den öppnades av organisationskommitténs hedersordförande landshövdingskan fru Mary von Sydow, född Wijk, som invigningstalade och därefter släpptes 3 000 brevduvor för att sprida budskap om invigningens genomförande.

Det kändes naturligt att fråga herr Lessebo om det blev några svenska framgångar.

– Jo, faktiskt. Anna-Lisa Adelsköld (1904-1991) vann guld i spjutkastning. Det var för övrigt den enda svenska segern. Året därpå blev hon svensk mästarinna – det var vid de första SM-tävlingarna i friidrott för kvinnor. Då kastade hon i väg det farliga idrottsredskapet 34,93 meter. Under sin aktiva tid tävlade Anna-Lisa för Floda IF.

– Hoppsan, det känns ju som min friidrottsklubb, sa jag, medan Lessebo fortsatte:

– Anna-Lisa var född i Öijared, dotter till Johan Fredrik Sebastian Adlerstierna-Adelsköld. Hon gifte sig sommaren 1929 med agronomen och godsägaren Öyvind Fritiof Bruun, från Tobbetorp herrgård.

Anna-Lisas svenska rekord var ju nästan 35 meter, men dagens svenska rekord, som noteras till 61,96 meter, satte den 16 augusti 2013 av Sofi Flink.

Tack, detta var ju väldigt spännande, men jag sitter nu och tänker på spiken, sa jag. Hur mycket handlar det om i volym och vikt?

– Ja, det bästa vore om du hade möjlighet att gästa oss på Hisingen, så bjuder vi på kaffe och hembakat. Vi bestämde ett datum och sedan en tid tillbaka finns det nu en hel del spik i källaren på Ekmansgatan 1.

Jag tror inte att styrelsen är intresserade av att stå som huvudmän för ett Byggmästar-OS, men jag vill ändå tacka alla vänner och bekanta för 2025 samt önska er alla en God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!

Gabriella Lörnbo
Vd, Göteborgs Byggmästareförening

Göteborgs Byggmästareförenings medlemmar är absolut inte nyfikna, men vi är med all säkerhet väldigt vetgiriga. Vi vill veta vad som händer i vår stad, vilka som bygger, vad de bygger och hur de bygger – då är naturligtvis ett besök på en ny centralstation väldigt lockande.

Jernhusens biträdande projektchef Erik Seilinger tog emot oss i PEAB:s stora etablering, belägen i skärningspunkten mellan Bergslagsgatan och Hisingsbron.

Här bjöds inte bara på en mugg kaffe utan framför allt en intressant och spännande presentation över projektet Göteborg Grand Central, inklusive en och annan utsvävning även kring projektet Park Central. Båda dessa projekt är viktiga enheter i Göteborgs nya stadsdel Centralstaden. Redan nu är detta en helt ny imponerande del av vår vackra stad och mer är att vänta.

Stora imponerande byggnader växer numera kontinuerligt upp i denna del av Göteborg. Adolf W. Edelsvärds gamla centralstation från 1858 och Axel Kumliens stationshus för Bergslagsbanan från 1881 har redan fått flera nya grannar, och fler är att vänta. I området finns nu också flera nya gatunamn, så som exempelvis Ånglokstorget och Snälltågstorget.

Det är Jernhusen, Sveriges största fastighetsbolag vid järnvägen, som bygger Göteborg Grand Central. Arkitekter är Reiulf Ramstad Arkitekter, en norsk arkitektur-, landskapsarkitektur- och designbyrå.

Det handlar om en stor fastighet, innehållande tre våningar, som inte bara är en station för Västlänken. På gatuplan kommer att finnas handel, restauranger och kanske även små serveringar, medan de två övre planen innehåller kontor med cirka 700 kontorsarbetsplatser. Hållbarhet är ett ledord i projektet där man tagit återbruk på största allvar, till exempel genom att använd 100 procent återbrukat tegel.

Det gula teglet är hämtat från några olika projekt i Danmark, bland annat från ett värmeverk samt från Rikshospitalet. Totalt handlade tegelstensåtgången på projektet om 624 000 tegelstenar – en imponerande siffra.

Efter den intressanta presentationen var det dags för en rundvandring på byggarbetsplatsen.

Vi fick också möjligheten att åka utanpåliggande bygghiss till taket där vi kunde njuta av en fantastisk fin utsikt – inte bara över Hisingen och Hisingsbron, men även in mot centrala staden med mera.

När vi skulle lämna själva bygget var det väldigt fint att se den långa raden av containers som stod uppställd längs stängslet. Detta var ett väldigt smart och överskådligt sätt att klara av och även kommunicera projektets seriösa satsning på källsortering. Dessutom hade Derome ställt dit en blå container som kan nyttjas för oanvänt material – ansvarfullt och smart.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

De medlemmar i Göteborgs Byggmästareförening som hörsammat inbjudan om ett studiebesök på legendariska Gamlestadens Fabriker samlades på morgonen den 23 september i det vackra jugendkarakteristiska kontors- och lagerhuset vid Gamlestadsvägen.

Det gamla kontoret byggdes 1903 efter arkitekt Ernst Krügers ritningar, och här bjöds vi på kaffe, smörgås samt en utförlig, intressant och generös presentation kring Platzer Fastigheter, ett av Göteborgs största fastighetsbolag.

Platzer Bygg AB grundades 1969 med huvudsaklig inriktning på bostadsproduktion. I slutet av 1980-talet koncentrerades verksamheten till storstäderna Stockholm och Göteborg. Efter närmare 30 år som byggbolag, avyttrades 1998 hela byggrörelsen. Ledning och administration flyttade från Stockholm till Göteborg och Platzer Bygg AB namnändrades till Platzer Fastigheter AB.

Våra tre värdar som tog emot oss var affärsutvecklare Robert Woodbridge, marknadsansvarige Johan Björkman samt projektledare Linn Runå.

Robert svarade för den historiska redogörelsen där området bland annat har genomgått ett flertal spännande epoker, exempelvis perioden med Nya Lödöse, som var en stadsbildning som existerade 1473–1624 vid nuvarande stadsdelen Gamlestaden i Göteborg.

Ett av motiven att etablera en stad vid Säveåns utlopp i Göta Älv var att undgå norrmännen och danskar vid Bohus. Under åren med Nya Lödöse intog danskarna Älvsborg vid två tillfällen och svenskarna fick betala dyr lösen för att få tillbaka anläggningen. Till följd av bland annat detta önskade Kung Gustav II Adolf en stad längre väster ut, för att försvara älvmynningen och därför grundades Göteborg 1621. För att få invånare till Göteborg beordrades medborgare i Nya Lödöse att flytta till den nya staden, medan staden vid Säveåns utlopp i Göta Älv brändes.

Sahlgrenska sockerbruket var ett stort sockerraffinaderi i Gamlestaden. Sockerraffinaderiet var en av Göteborgs första stora industrier och startades av de båda bröderna Jacob Sahlgren och Niclas Sahlgren. Efter Jacob Sahlgrens död 1736 fortsatte driften under ledning av änkan Brigitta Sahlgren. Verksamheten upphörde 1835.

Sockerbrukets huvudbyggnad från 1729, som lär vara Göteborgs äldsta bevarade industribyggnad, övertogs 1854 av Rosenlunds spinneri och inreddes till bomullsspinneri. Rosenlunds spinneri hade etablerats redan 1847 och köpte Sahlgrenska sockerbruket som en filial till anläggningen vid Rosenlundskanalen. Spinneriet utvecklades till Gamlestadens fabriker, där företagets driftsingenjör, Sven Wingquist, senare kom att utveckla den nya typ av sfäriska kullager som blev utgångspunkt för Svenska kullagerfabriken (SKF), grundad 1907.

Arkitekt Ernst Krüger, som ritade Gamlestadens Fabrikers gamla kontor, ritade 1909 även SKF:s ursprungliga anläggning. Inom SKF etablerades senare kullagernyttjande dotterbolaget AB Volvo.

Under en period var Gamlestaden inte direkt någon trygg och fridfull stadsdel, här existerade både bus och andra tråkigheter, men runt 2001 tog Poseidon tag i såväl område som problem och började rensa upp. Samma år bildades även en fastighetsägareförening i Gamlestaden.

Platzer Fastigheter ville, och vill, vara med i förändringsarbetet och har i sin vision bestämt sig för att göra Göteborg till ”Europas bästa stad att arbeta i”. Detta gör de inte på egen hand, utan gärna tillsammans med andra aktörer.

En annan epok i Gamlestadens historia är åren som mediakluster, med stora tv-produktioner som exempelvis Bingo-Lotto med Leif ”Loket” Olsson och andra profiler, i Gamlestadens Fabrikers stora byggnad. I nuläget är den under ombyggnad, precis som många andra av byggnaderna, exempelvis sockerbrukets gamla byggnad. Det fick vi se på den efterföljande rundvandringen.

På sockerbruket har den gamla putsen rivits av in till teglet och därefter har ny puts påförts, självfallet efter antikvariens krav på rätt klassisk färgton och så vidare. Här ställs krav på ödmjukhet, lyhördhet, respekt och hantverksskicklighet. Därför är byggentreprenören Ro-gruppen en väldigt viktig aktör i området.

I Stockholm har man Mårten Trotzigs gränd, den smalaste gränden i Gamla stan med sina 90 centimeter. Men frågan är om det inte är trängre i kilen mellan sockerbruket och den gamla fabriksbyggnaden.

Vid den gamla fabriksbyggnaden händer en hel del. Bland annat bedrivs återbruk, inte av murbruket, men av teglet efter att det först har tvättats. Få saker är väl så vackra som en fint murad tegelvägg. Det finns också vid detta hus en del tekniska problem att lösa, bland annat på grund av de intilliggande vattendragen – en utmaning som tydligen tycks stimulera ingenjörskonsten.

I de gamla studiolokalerna planeras en arena med scener och rikligt med ståplatser för konserter. Johan Björkman redogjorde för hur området nu omdanas av Platzer för att ge plats för mat, dryck, kultur och framtidens företag.

Inom de kommande åren förtätas området med över 60 000 kvadratmeter kontor, 300 bostäder, restauranger och service. Området är självfallet en viktig pusselbit när det gäller att länka samman stadens nordöstra delar med centrala Göteborg.

Inspiration och intryck har bland annat hämtats från Ködbyen (Köttbyn) i Köpenhamn och från Slakthusområdet i Stockholm.

Köttbyn är ett av Köpenhamns mest hippa och intressanta områden att besöka. Beläget i stadsdelen Vesterbro, har Köttbyn förvandlats från ett slakteriområde till en kontinental och pulserande mötesplats med trendiga restauranger, barer, affärer och konstgallerier för både lokalbor och turister. Omdaningen började egentligen i början av 2000-talet. På likartat sätt är det i Stockholm, där Slakthusområdet just nu utvecklas till Stockholms nya kulturdistrikt.

I Gamlestadens finns flera kluster och välprofilerade byggnader under omdaning, exempelvis Turitzhuset, Gamlestads Torg, Slakthuset och SKF. Lyckas de olika aktörerna arbeta bra tillsammans finns alla förutsättningar att Gamlestaden kan bli en spännande och attraktiv stadsdel, där bland annat mat, mode och kreativitet sätts i fokus.

Redan nu har det hänt en hel del i Gamlestaden. Här finns restauranger som exempelvis Dubbelhakan, EGO Destillers och Rollin Bistros. Här finns också marknadsplatser som exempelvis Forum Göteborg med mode, design och konst.

På området handlar det inte bara om ombyggnationer, här kommer också att genomföras en hel del förtätningar – därav rubriken framtiden. Här kommer exempelvis JM att bygga 300 nyproducerade bostadsrätter.

För att lyckas är det viktigt att alla inblandade aktörer ser till helheten, både vad gäller kultur och miljö, för att skapa identitet och dragningskraft.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

När Göteborgs Byggmästareförening bjöd till traditionsenligt sensommarmingel, i år den 4 september, märktes tydligt glädjen i att möta gamla och unga vänner samt kollegor och branschfolk. Vi människor har ett stort behov av möten, samt av att så att säga ”prata av oss”.

Efter välbehövlig semester och ledighet samt återbördade till ordinarie arbete och bostad är det gott att få höra hur vänner har haft det i sina fritidshus och husbilar samt deras förklaringar på varför allt på sommarens ”att-göra-lista” inte blev gjort. En del hade spelat för lite golf, andra för mycket – ett konstaterande som troligen delades med andra familjemedlemmar.

Byggarnas Hus och dess parkering vid Ekmansgatan är en typ av infrastrukturell kameleont. Tidigare år har parkeringen förvandlats till italiensk pizzarestaurang, engelsk pub och brasiliansk grillplats. Matsalen har varit plattform för en trevlig oktoberfest och i år hade denna del av Göteborgs centrum bytt skrud till en utlokaliserad del av Bohuslän.

Kvällen till ära hade värdinnan tillika föreningens vd iklätt sig en färgstark och charmig skaldjursskjorta. Enligt uppgift fanns det tillhörande byxor i samma färgsättning och mönster, men dessa hade hon lämnat hemma. För att stilla oron hos moralens väktare kan vi avslöja att Gabriella hade tagit på sig ett annat par byxor.

Byggmästareföreningens ordförande Jonas Steen hälsade alla varmt välkomna, ja det var faktiskt riktig gott väder denna septemberkväll, samt bjöd till bords. Var och en fick själv ansvara för sin bordsbön.

Som en typ av starter utrustades de närvarande med ett svarsformulär till den trevliga poängpromenaden som också gick helt och hållet i ett starkt västkusttema om fiskar, skaldjur, öar och geografi.

Om det fanns de som inte hade alla rätt så var det ändå ingen som gick lottlös hem. Det bjöds rikligt med mat i form av välsmakande paella, med musslor, kräftor, aioli och bröd. Det var Pontus Johansson, ägare till Västkustpojkarna, som i egen hög person serverade de rikliga portionerna. Till dessa läckerheter fanns det också kylda drycker för dem som så önskade.

Personligen har jag inte ätit så god paella sedan mitt besök på fantastiska Restaurant 7 Portes i Barcelona.

För oss som slipper arbeta i köket eller som inte behöver stå i disken är det bara att hoppas att detta är en mingeltradition som kommer leva i många år framöver. Stort tack från en som la sig mätt även denna kväll.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Tisdagen den 26 augusti arrangerade Göteborgs Byggmästareförening sin årliga skärgårdsutflykt med Ångaren Bohuslän, en 111-årig skönhet som är väldigt lätt att förälska sig i.

Syftet med dessa årliga seglatser är att byggelever på yrkeshögskolan, deras handledare och övriga branschrepresentanter, under lättsamma former, ska få möjligheten att lära känna varandra, knyta kontakter samt utbyta erfarenheter. Epitetet lättsamma former inbegriper i detta fall god mat, väl anpassad dryck, charmfull och klassisk miljö samt trevligt sällskap.

Tanken var kanske att kunskapsöverföringen främst skulle handla om framtida sysselsättningsmöjligheter, men såväl ordet som ämnesvalet var fullständigt fritt.

Vädret har varierat år från år. Ibland har det varit lite mulet och kyligt, men detta har då kunnat ignorerats och negligerats med hjälp av det vackra och inbjudande marina landskapet och de scener som ständigt är närvarande, men som oregelbundet byter skepnad.

En del år har vädret visat sig från sin bästa sida, med härliga ljumma vindar på akterdäck, med förföriska solnedgångar i västerhavet – då är det lätt att bli ödmjuk, ja nära nog religiös, inför naturens skönhet.

Efter att ha minglat i fartygets salonger gick jag ut på däck, och blickade ut över ett lugnt västanhav och det vackra Hisingslandet. Vi mötte ett och annat flytetyg, exempelvis optimistjollar utanför Långedrag, motorbåtar av diverse storlekar i snobbrännan, M/S Trubaduren på skärgårdstur samt en för många en helt ny bekantskap i form av en helt eldriven bärplansfärja som under en testperiod, september 2025, trafikerar sträckan Öckerö och Stenpiren! Färjan lyfter över vattenytan och flyger snabbt, tyst och med 80 procent lägre energiförbrukning än en vanlig färja.

Avslutningsvis vill jag tacka Göteborgs Byggmästareförening, med Gabriella Lörnbo Ekberg i spetsen, och alla som mönstrat på dagens seglats och som därmed bidragit till att göra detta till en väldigt trevlig dag på sjön, som Ulf Dageby skulle ha sagt.

Ett extra stort tack till Bohusläns hårt arbetande ideella besättning – inte minst till Anne och hennes alla damer i Havsballetten som med kunskap, charm och kundservice serverade oss mat, dryck, historia och anekdoter.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Den 25 juni inbjöds Göteborgs Byggmästareförening till husesyn i den tillbyggda delen av Merkurhuset på Skeppsbron i Göteborg. Värd och ciceron vid den intressanta rundvandringen var arkitekten Johan Olsson, en av grundarna av arkitektbyrån Olsson Lyckefors, före detta Bornstein Lyckefors. Det Johan inte vet om projektet är troligen inte heller värt att veta.

Ägare av både det klassiska Merkurhuset mot älven och tillbygget mot Stora Badhusgatan är Platzer och Bygg-Göta. Det gamla Merkurhuset, med adress Skeppsbron 5, utgör en viktig del av Göteborgs historia. Här stod Redareföreningens vagga och här har många maritima företag haft sin hemmaborg, exempelvis Svenska Lloyd samt Blidberg, Metcalfe & Co.

Som en parentes kan nämnas att det var det sistnämnda företaget som vid sitt 30-årsjubileum år 1931 på Palace Hotel lanserade Sjötunga Blidberg – kanske en framtida paradrätt för nya restaurang- och nöjeskonceptet Nomi, som har flyttat in i Merkurhusets entréplan.

Projektet påbörjades 2017 och under hela planering- och byggprocessen fram till 2022/2023 har hyresgästerna engagerat medverkat i besluten kring exempelvis material- och färgval. Ibland har detta resulterat i unika lösningar som exempelvis mötesrummens innerväggar som är klädda med brandklassad textil. Ett tips i förslagslådan under dagens övning var att ta patent på denna textilväggslösning. Akustiken i lokalerna är behaglig och bekväm, precis som färgvalen – hämtade från betongväggarnas gråbeigea ton.

Det är i princip tre hyresgäster i huset; det välrenommerade och ständigt hyllade reklambyrån Forsman & Bodefors som hyr fem våningar i huset, våning 4-8. Det mesta som F & B levererar till sina kunder håller världsklass och därför var visionen för de nya lokalerna självfallet att dessa också skulle hålla världsklass. Byrån använder mottot ”Världsklass tillsammans” – en utmärkt ledstjärna även för ett modernt och målmedvetet byggande.

Vår rundvandring var främst lokaliserad till dessa lokaler. Efter passagen vid receptionen på femte våningen kom vi fram till stormötesmöblemanget i ljus bok i nära anslutning till det stora funktionsriktiga köket i rostfritt stål. Precis som i The Old School är det samma arkitekter bakom hus, lokaler och möbler. Det bör kanske framhållas att det för F&B:s del inte bara handlade om nya lokaler. Nu skulle fem separata Göteborgsenheter, med fem skilda kulturer, samlas i en och samma fastighet – kanske en väl så spännande process som själva byggandet.

På tal om byggandet så bör vi väl, som medlemsorganisation för byggmästare, nämna vem som var entreprenör för hela härligheten – det var Bergman & Höök, numera DEVOCO – Devoted Construction.

Våning 2-3 hyrs av Alex Arigato, ett svenskt skoföretag, med cirka tio år på nacken, som enligt egen utsago konsekvent hyllar mötet mellan design, musik och konst. En studie på företagets hemsida visar en stor samling sneakers av de mest skiftande karaktär.

I gatuplanet huserar som sagt nya restaurangen Nomi. De har själva svarat för inredningen i sina lokaler och det mest iögonfallande är den amerikanske gatukonstnären Shai Dahans stora målning på innerväggen åt sydväst. Konstnären var våren 2025 högaktuell med sin 45 meter höga dalahäst på en av de tolv apostlarna (höghusen) i Partille.

Det finns mycket som kan lyftas fram kring tillbyggnaden av Merkurhuset. Först och främst den smala tomten, cirka 14 meter bred. Men också besluten att undvika lister då man enligt egen utsago ”inte har något att dölja”.

Det finns ett stort antal design- och materialval kopplade till projektets läge och områdets historik. Stabila kubbgolv med kopplingar till närområdets historiska varvs- och industrilokaler, små ventilliknande fönster/takkupor på övervåningen påminner oss om sjöfart och fartygens ventiler, precis som den fartygsplåt som avgränsar den stora spektakulära trätrappan.

I princip under trappan, på dess baksida, finns ett stort antal lagerhyllor och här återfinns F&B:s hyllvärmare. Medan vi andra dödliga har våra strategi- och policypärmar som hyllvärmare så är F&B:s hyllor fyllda upp till bredden med Guldägg, Cannes Lions och andra eftertraktade priser och utmärkelser inom den internationella reklambranschen.

Även på utsidan finns det ett och annat att kommentera. Det finns inga stora fönster på den fasad som vetter mot Rosenlundsverket. Med hänsyn till Värmeverkets eventuella explosionsrisk har man valt små fönster åt sydväst. På just denna yttervägg finns några tornliknande murningar – de minner oss om tre andra rundningar – nämligen det gamla Merkurhusets avrundade hörntorn, Rosenlundsverkets höga skorsten samt grannfastighetens hörntorn vid Surbrunnsgatan 6.

På motsvarande kortsida, vid Bryggaregatan, finns också en avrundning. Den kanske, lite omedvetet, ska illustrera en tänkt ölcistern vid Oscardahls Bryggeri – ett bryggeri lokaliserat här vid första halvan av 1800-talet.

Vi har berört de tornliknande rundningarna och då kanske det också är på sin plats att presentera teglet. Det är ett danskt tegel med namnet Flensburg från Petersen Tegl, ett företag etablerat redan 1791, det vill säga bara två år efter den franska revolutionen. Vem vet vad som hade hänt om Bastiljonen hade murats med just detta tegel.

Ovan redovisade val och beslut, men också mycket annat, bidrog starkt till att Merkurhusets tillbyggnad 2022 tilldelades det ärorika Kasper Salin-priset med bland annat följande motivering:

”En märkvärdig gestalt som vilar vackert i arkitekturhistorien men samtidigt är sin egen.”

En fint formulerad motivering som känns ännu mera välvald efter Byggmästareföreningens studiebesök på plats. Stort tack för denna intressanta och informativa guidning.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz

Antonio Vivaldis violinkonsert Le quattro stagioni, som komponerades 1723, alltså för lite drygt 300 år sedan, handlar inte om pizza med fyra delar; skinka, champinjoner, musslor och räkor med ett kronärtskockshjärta som bullseye. Nej, den handlar om de fyra årstiderna – var och en med sin charm och sina toner.

Antonio Vivaldi uttryckte ingen favorit utan skildrade varje årstid med sina unika egenskaper och skönhet. Utan vetenskapligt underlag och några exakta siffror så bör våren vara den del i sviten som spelas mest, medan sommarens inledande stråkrörelser torde ha knäckt handleden på en och annan violinist.

I vilket fall, om vi lämnar musiken för en stund, så tycker nog de flesta av oss mycket om våren – då allt får liv – men mest om sommaren – då vi får möjlighet att ladda våra batterier, sitta uppe lite längre utan att tänka på morgondagen, uppsöka en strand och kika efter flaskpost eller känna en lätt ljummen bris smeka hår och kind. Och visst kan sommaren vara särskilt efterlängtad efter en intensiv och innehållsrik vår.

Göteborgs Byggmästareförenings program och mötesverksamhet under våren har nästan varit rekordartad. Vi har bland annat lärt oss mer om arbetsmiljörisker, strategiprocesser och biologisk mångfald. Vi har genomfört ett trevligt årsmöte, delat ut stipendier, besökt det pågående uppförandet av en halvö vid Masthuggskajen och gästat världsmetropolen Berlin.

Vår uppgift är att erbjuda våra medlemmar en så aktuell, spännande, givande och intressant verksamhet som möjligt – bland annat genom frukostmöten, seminarier, studiebesök, resor och möten med studenter. Vi välkomnar självfallet dina tips och förslag för höstens verksamhet.

Sammanfattningsvis – stort tack för, vad jag hoppas, en högintressant vår. Ta nu tillfället i akt att ladda batterierna, städa på vinden och i garderoben, eller ta tag i annat som inte hanns med under våren. Och glöm inte att anmäla dig till skärgårdskryssningen med S/S Bohuslän den 26 augusti och sensommarminglet på Ekmansgatan den 4 september.

Önskar dig årets bästa sommar!

Gabriella Lörnbo
Vd, Göteborgs Byggmästareförening

Under några soliga dagar i maj besökte en delegation från Göteborgs Byggmästareförening Berlin för att lära mer om stadens arkitektur, stadsutveckling och historia. Kunskapsintensivt – men samtidigt med utrymme att umgås, upptäcka staden på egen hand, uppleva folklivet och njuta av klassisk tysk mat och dryck (eller vegetariskt och alkoholfritt alternativ).

Som en första orientering till den övergripande stadsplaneringen startade studiebesöket med en guidad busstur. Vår guide imponerade med djup kunskap om hur Berlin har vuxit fram och kunde sätta de olika stadsdelarna och den varierande arkitekturen i sammanhang. Fotografering genom bussfönster är otacksamt, men vi gjorde flera stopp.

Berliner Stadtmodell

Vid senatsförvaltningens utställningshall vid Köllnischen Park fick vi tillfälle att studera Berliner Stadtmodell, en fysisk modell över centrala Berlin i skala 1:500. Den visar stadens struktur, bebyggelse (med imponerande realism och detaljrikedom!) och planerade utvecklingsprojekt.

Modellen används som ett verktyg för stadsplanering, dialog och medborgarinformation. Den uppdateras också regelbundet för att spegla utvecklingen i staden.

Det är imponerande av en stad att på kort tid ta sig igenom en så omfattande metamorfos. Berlin har lyckats att både bibehålla särdragen från respektive öst och väst och samtidigt få det att kännas som en sammanhängande stad. Tack vare vår kunniga bussguide fick vi en värdefull helikopterblick på staden och dess historia ur ett stadsutvecklingsperspektiv.

Samtidigt är inte Berlin en jämlik stad, det finns mycket fattigdom och människor som står utanför. Det är jobbigt att se och det gör mig ödmjukt tacksam att vi har ett mer fungerande system hemma.

Joakim Forsemalm, forsknings- och utvecklingsansvarig på cmb

Holzmarkt

Holzmarkt är ett avgränsat område i stadsdelen Friedrichshain som har vuxit fram på tidigare industrimark. Det drivs som ett kooperativ och erbjuder bland annat konst, musik, urban odling och restauranger. Området är känt för sin kreativa och alternativa stadsutvecklingsmodell. Här, på floden Sprees södra strand, passade delegationen från Göteborg på att äta lunch och diskutera intrycken från dagen.

Under eftermiddagen tog vi oss bland annat ut till Kreuzberg, en mångkulturell stadsdel som är känd för sin kulturscen, gatukonst och politiska aktivism.

För mig var det speciellt intressant att höra om Kreuzbergs utveckling, en stadsdel som verkar vara i konstant förändring och på något sätt symboliserar hela Berlins 1900-talshistoria. Från att ha varit en attraktiv stadsdel till att när muren uppfördes bli en perifer del av staden som folk flyttade ifrån.

Idag är Kreuzberg ett uppskattat alternativt område med en speciell och levande kultur. En kultur som tyvärr troligen kommer att kapitaliseras på och vattnas ur. Ur ett geografiskt perspektiv är det intressant att tänka på att vad som är centralt och vad som är perifert, och vad som är attraktivt och inte, är relativt. Det är något som utvecklingen av Kreuzberg belyser på ett tydligt sätt.

Jacob Hassler, post doc på Chalmers

Mit dem Rad durch Berlin

Under studiebesökets andra dag utrustades vi med cyklar och under ledning av två kunniga stadsguider utforskade vi några av de klassiska sevärdheterna i centrala Berlin. Staden är relativt platt (särskilt i jämförelse med Göteborgs puckelpist) och har ett väl utbyggt nät av cykelvägar, vilket gör det enkelt och behagligt att ta sig fram.

Humboldtuniversitetet

Första stopp på cykelturen var Humboldtuniversitetet, grundat 1810 och ett av Tysklands mest prestigefyllda lärosäten. Här studerade Karl Marx filosofi och juridik, och här utvecklade Albert Einstein flera av sina mest kända teorier, inklusive den allmänna relativitetsteorin.

Den 10 maj 1933 organiserade nazistiska studenter bokbål på flera platser i Tyskland, bland annat på Bebelplatz framför Humboldtuniversitetet. Böcker av bland annat judiska, kommunistiska och liberala författare kastades på elden.

Minnesmärket ”The White Library” av konstnären Micha Ullman finns på Bebelplatz. Det är en underjordisk installation som genom en glasskiva i marken visar tomma vita bokhyllor, en symbol för de förlorade böckerna och nazisternas angrepp på yttrandefriheten. Inskriptionen på platsen är ett klassiskt citat av Heinrich Heine från 1820-talet: ”Där man bränner böcker, bränner man till slut också människor.”

Gendarmenmarkt

Gendarmenmarkt i stadsdelen Mitte är ett av Berlins vackraste torg med tre ikoniska byggnader. På fotot nedan Französischer Dom (Franska kyrkan), byggd på 1700-talet av franska hugenotter som flytt till Berlin. Här finns även Deutscher Dom (Tyska kyrkan), även den byggd på 1700-talet och givetvis några meter högre än den franska kompisen, samt Konzerthaus Berlin ritat av Karl Friedrich Schinkel och invigt 1821.

Checkpoint Charlie

Delegationen gjorde även ett kort stopp vid Checkpoint Charlie, den tidigare hårt bevakade gränsövergången mellan öst och väst. Här finns minnen och berättelser om flyktförsök, förtvivlan och återföreningar, men även storpolitiska spänningar.

I oktober 1961 stod sovjetiska och amerikanska stridsvagnar öga mot öga på varsin sida av gränsen vid Checkpoint Charlie. Krisen uppkom när amerikanska diplomater hindrades från att korsa gränsen till Östberlin, men löstes lyckligtvis genom diplomatiska kontakter.

Die Mauer

Berlinmuren byggdes av DDR med start 1961 för att stoppa flykten till Västberlin. Den mest kända versionen av muren uppfördes under 1970-talet och kallades ”Grenzmauer 75”.

Muren utgjorde ett omfattande gränsskydd med flera lager av säkerhet:

• En betongmur på cirka 3,6 meter, gjuten i prefabricerade betongelement.
• På krönet ett rör av asbest eller metall, vilket gjorde det svårt att få grepp och klättra över.
• På östsidan fanns ofta en död zon, Todesstreifen, med slät sand (jobbigt att springa i, avslöjar flyktförsök och underlättar spårning), minor, taggtråd, vakttorn och beväpnade gränsvakter.

Berlinmuren föll som bekant 1989, och i dag finns bara delar kvar. Vissa är överväxta, andra är målade med graffiti eller bevarade som minnesplatser.

Terrorns topografi

På den plats där nazisterna hade sitt högkvarter med Gestapo, SS och säkerhetstjänsten vägg i vägg ligger i dag minnesplatsen och muséet Topographie des Terrors. Här berättas historien om nazisternas förföljelse, propaganda och systematiska våld genom dokument, fotografier och vittnesmål.

Utställningen är byggd intill en bevarad del av Berlinmuren och i bakgrunden på fotot syns det federala finansministeriet. Denna byggnad uppfördes av nazistregimen och användes under 1936 till 1945 av det tyska Luftfartsministeriet under ledning av Hermann Göring.

Potzdamer Platz

Potsdamer Platz grundlades på 1700-talet som en knutpunkt för handel och resande till och från Berlin. För att hantera den allt mer intensiva trafiken invigdes här världens troligtvis äldsta trafikljus i december 1924. Ljuset sköttes manuellt av en polisman i en kabin, högst upp tornet som mäter drygt åtta meter.

Förintelsemonumentet

Sista stopp på cykelturen var det så kallade förintelsemonumentet, utformat av den amerikanske arkitekten Peter Eisenman. Monumentet invigdes 2005 och består av 2 711 betongblock i olika höjder placerade i ett rutnät över en yta på 19 000 kvadratmeter.

Syftet med monumentet är att erbjuda en plats för eftertanke och minne av de cirka sex miljoner judar som mördades under Förintelsen. Deltagarna i delegationen tog in installationen på olika sätt, personligen upplevde undertecknad en märklig känsla av stillhet och ensamhet inne bland de stora betongblocken.

Tschüss, för den här gången!

Avslutningsvis kan vi konstatera att Berlin är en fantastisk stad att besöka och uppleva. Stadens historia och utveckling är laddad med konflikter och fruktansvärt lidande, men också med gemenskap, kärlek och framtidstro. Torsdag till söndag kändes långt ifrån tillräckligt, och under hemresan var vi nog flera som i tysthet skissade på ett återbesök inom en snar framtid ...

Besöket i Berlin var en unik möjlighet för medlemmarna i föreningen att fördjupa sig i arkitektur och stadsutveckling. Inte bara genom att uppleva byggnader och stadsdelar, utan genom att tillsammans utforska de idéer och lösningar som format dem. Dessa studieresor öppnar våra sinnen för nya perspektiv, väcker kreativitet och stärker banden mellan medlemmarna i föreningen.

Gabriella Lörnbo, vd på Göteborgs Byggmästareförening

Text och foto: Stefan Hollertz

Onsdagen den 22 maj gavs det möjlighet för Göteborgs Byggmästareförenings mest äventyrliga medlemmar att beträda en ny landremsa av Göteborg.

Utan att på något sätt häda mänsklighetens och jordens skapare så kändes det vid detta studiebesök som om Per Aarsleff A/S återbrukat lite av den ingenjörskonst som profeten Moses eventuellt nyttjade då han delade Röda havet för att tillsammans med det judiska folket fotvandra ut ur Egypten.

Enligt Andra Moseboken höll Moses upp sin stav, och Gud delade sedan upp havet och gjorde botten fri från vatten nära nog med samma slutresultat som när Aarsleff pålar till fast berg och slår ner spont i leran så att Göta älv öppnar sig.

Aarsleff slog ner en spont och gud delade sedan upp älven – ja riktigt så enkelt var det kanske inte, men låt oss ta det lite mer från början. Men egentligen startade det hela med den svenska varvskrisen. Efter det att Götaverkens, Lindholmens och Eriksbergs varvsverksamheter uppförts så fanns det gott om lediga markytor på den norra Älvstranden.

Först skapades Eriksbergs Förvaltnings AB som senare blev Norra Älvstranden Utvecklings AB som sedan blev Älvstranden Utveckling AB, vars uppdrag var att projektutveckla dessa gamla industri- och handelsytor. Först handlade det om att förnya och modernisera Eriksbergsområdet, sedan även de andra varvstomterna på Norra Älvstranden. Därefter sammanställdes planer även för Södra Älvstranden som bland annat omfattade Skeppsbron samt marken mellan Skeppsbron och Stenaterminalen. Den senare ytan kom att benämnas Masthuggskajen, och är nu en del av Vision Älvstaden.

På halvön ska det senare byggas bostäder, kontor och verksamhetslokaler. Halvön kommer betyda mycket för det kajstråk som kommer att förbinda Masthuggskajen med Skeppsbron och de centrala delarna av staden. Halvön möjliggör också ett sammanhängande kajstråk längs älven med koppling mellan Skeppsbron och Masthugget, men också en förstärkt känsla av närhet mellan älven och Järntorget samt Linnéområdet.

Hela Masthuggskajen planeras stå klar 2030, men innan dess ska mycket hända. Det är många aktörer som ska samverka i färdigställandet, inte minst många entreprenörer och fastighetsägare.

På den nya halvön som just nu färdigställs av entreprenören Per Aarsleff A/S på uppdrag av byggherren Älvstranden Utveckling kommer flera fastigheter att byggas, där grundläggningsarbetena görs från pråmar. Man anlägger också 8–10 meter höga L-stöd, tillverkade i Polen. De är säkerhetskonstruktioner som fungerar som en typ av påseglingsskydd för handelstrafiken som trafikerar precis utanför. På dessa läggs en stålbalk, med stort krav på precision.

Skapandet av halvön är en väldigt komplex och precis entreprenad. Till projektet vid Masthuggskajen har man knutit sju duktiga mättekniker, varav fyra har ständig koll på rörelser i konstruktion och älv.

Skapandet av dessa nya kvarter beräknades från början att kosta 1,35 miljarder kronor. Den tekniska livslängden som utlovas är 100 år.

Två kontorsfastigheter åt Handelshuset Elof Hansson – Global Business Gate kommer att uppföras på halvön. I ett av Elof Hanssons hus kommer det finnas parkeringsplatser. Stena Fastigheter ska bygga ett kvarter med hyresrätter själva och, i samarbete med Riksbyggen, uppföra ett annat kvarter längre bort, där Stena står för hyresrätterna och Riksbyggen för bostadsrätterna.

Det är spännande att nu på plats få möjlighet att ta del av detta intressanta och unika byggprojekt. Stort tack till produktionschef John Gunnarsson för all intressant information och en spännande guidning, men också för välsmakande och energigivande smörgåsar. Här stod vi nu en bit ut i älven utan att bli blöta om fötterna.

En personlig reflektion kan vara på sin plats:

Älven var viktig för Sverige och därför grundades Göteborg. Älvstränderna är viktiga för Göteborg och därför förenar vi Norra och Södra Älvstranden – det vill säga Hisingen med Göteborgs centrala delar.

Text: Lars O. Carlsson
Foto: Stefan Hollertz